I samband med rensningen inför flytten har jag gått igenom min besvärande och älskvärda samling ytterjackor. Samlingen har ju blivit lite av en följetång här på bloggen. Jag har en diger skara på tjugoplusnågot och har vansinnigt svårt att skiljas från en enda.
I dag skulle det ske. Jag hade valt ut tre stycken som skulle få gå till högstbjudande på Tradera. En fantastisk kappa från Rodebjer i kamelfärgad ull och kashmir (för liten), en blå ullkappa från samma märke (använder aldrig) och slutligen en bomberjacka från Lululemon.
Den blå ullkappans vara eller icke vara i garderoben har ju diskuterats förr. I dag kom jag så långt att jag skulle hänga upp den på galgen och fota – och var då tvungen att prova den. Men inte ska väl någon annan njuta av den förutom jag? För säkerhets skull drog jag kortet ”fråga en vän” och den enda vän jag hade i närheten var Andreas. På frågan om jag var fin i jackan svarade han liknöjt ”eh, vi har väl olika smak du och jag..” och det avgjorde saken. Kappan ska ingenstans. 
Sist ut var bomberjackan från Lululemon. Den har använts ganska flitigt men inte en enda gång sedan jag blev gravid med Juni. ”Inte motiverat att behålla”, sade förnuftet. Så jag plåtade av och påbörjade annonsen. Jag gjorde en riktigt bra annons. För bra. Så pass övertygande att jag sålde in jackan till mig själv igen.
Inte vilken bomberjacka som helst, utan en i vändbart paljett-tyg. När kan jag inte använda den? Lämplig till och med på begravning för då vänder man den bara ut och in – och vips – så är man skrudad i en svart variant.
Det här är ju ändå en blogg om köpstopp och klädvård och min generella hållning är ju att kläderna ska användas. Som garderobsvärmare skänker de föga glädje. Därför låter jag mig själv inte slippa undan så lätt. Jackorna ska användas inom den närmsta månaden (brasklapp för brittsommar för om värmen kommer till landet kommer jag att förgås i min ullkappa). Annars åker de ut på Tradera snabbare än någon kan säga vändbar ull-kashmir.
Ändå fair enough va?
Stor kram
Sophia