åre

Den tredje dagen var vår sista heldag i Åre. Fram till klockan 19 var vi samlade, sedan åkte Annika och morfar nattåget neråt igen. Tyvärr fotade jag nästan ingenting, så du får ta mig på orden i stället.

Morgonen började på bästa sätt. Frukost med nybakt bröd och denna utsikt.

Andreas och Juni gick till Vildmarksbyn. Tre tipis mitt i Åre by med aktiviteter för barnen. Juni täljde en kniv, lyssnade på sagor och sprang hinderbana.

Jag, Nils, Annika och morfar åkte i stället till Ånn. Där har Woolpower en fabriksförsäljning. Woolpower är alltså svensktillverkade (fabriken ligger i Östersund) ullkläder. Jag köpte ett par underställsbyxor till Juni second hand tidigare i höstas och sedan dess är jag såld.

I alla fall. Andreas behövde en uppsättning cykelkläder till. Han cyklar ju nästan fyra mil om dagen i ur och skur. Köpte en hel outfit på andrahandssorteringen för typ halva priset. Skönhetsfel påverkar ju knappast funktionen.

Jag själv köpte ett underställ i en utgående färg och en tröja, som visade sig vara höstens köp. Det är ett mellanlager, alltså perfekt att ha över en tröja och håller värmen under en kallare jacka. Har använt den nästan varje dag sedan dess.

Som här. Under regnjackan på förmiddagens barnvagnspromenad.

När vi kommit hem igen åt vi lunch på Åre Creperie & Logi. Mycket gott enligt alla utom Juni, som enligt egen utsago ”inte lillar pannkakor”. Extra plus för barnvänlig atmosfär och ett litet pysselbord.

Sen fikade vi på Åre bageri. Mysigt men lite för trångt för att sitta där med små barn. Efter några timmar av stjärtlappsåkning hemma i Björnen var det dags att skjutsa Annika och morfar till stationen. Och morgonen efter åkte vi hem.

Hipp hipp hurra! Andra dagen i Åre fyllde Andreas år och vi firade med frukost på sängen. Han önskade sig kaffe, smoothie och nybakt bröd. Det sistnämnda hade han ombesörjt själv kvällen innan.

Sen började bestyren med att få hela familjen utanför dörren . Vi skulle nämligen på utflykt till skidorten Andreas tillbringat alla sina vintrar på som barn. Vi körde förbi en magisk sjöutsikt på vägen dit. Paus för bild, såklart.

Sen var vi framme i Storlien! Först åt vi en lunch på en fasligt deppig restaurang.

Sen mot Fjäll-lien! En liten by med andelsstugor och ett liftsystem.

Inte en själ i backarna såhär innan säsongen. Vackert i all sin ödslighet dock.

Inte oss emot. Då fick vi ha hela backen för oss själva.

Suveräna förutsättningar för att åka stjärtlapp!

Jag och sömntutan Nils skrotade längst ner i backen.

Efter att vi sett nog av Storlien styrde vi kosan till hem till stugan igen. Förbi rasande granna vyer.

Och in till stugvärmen.

Andreas hade bestämt födelsedagsmenyn. Först lite chark och tilltugg. Och vin, ej att förglömma.

Sen dags för huvudrätt. Hemgjord pizza på surdegsbröd. Detta är min favoritpizza. Med grönmögelost, papperstunna äppleskivor, olivolja och rikligt med peppar. Ingen tomatsås.

En klassisk mozzarellapizza går förstås inte av för hackor heller.

Nils då? Jodå, han fick vara med såklart. Efter maten nattade vi Juni och gjorde oss redo för spelkväll.

Andreas valde kvällens aktivitet. Vi var lite trötta efter gårdagen och valde att stanna hemma med morfar och Annika. Det blev några omgångar GW:s brott. Väldigt roligt!

Sedan stupade vi i säng.

Kram

I torsdags vaknade vi tidigt. Andreas och Juni skulle nämligen möta pappa och Annika på tågstationen. De hade kommit med nattåget. Senast pappa åkte nattåg var på 80-talet, men det var trevligare än han mindes det. ”Åt en pasta carbonara och drack ett glas rött. Sen gick vi och lade oss och vaknade i Åre. Smidigare kunde det inte bli”, sa han.

Utsikten från stugans ovanvåning går inte att klaga på. Vi bodde i Björnen, som ligger några kilometer från Åre by.

När jag klev upp ur sängen hade Andreas och Juni redan hämtat pappa och Annika. Nils roade sig bäst han kunde.

En snabb frukost och sedan var det dags att gå ut. Juni och Annika var redan ute och lekte i snön. Här är Annika, pappa och Nils. Detta är precis bakom stugan. Här fanns också en liten lekplats med gungor och rutschkana.

Nils lät sig inte imponeras. Minuten efter hade han slocknat som en sten.

Dagen till ära hade jag en lusekofta, ullhalsduk, min trogna dunjacka och täckbyxor jag fått låna av Annika. Äger inga termobyxor och har inte gjort sedan jag var barn. Lite för varmt eftersom det bara var runt nollan.

Mot första utflykten. Tännforsen! Sveriges största vattenfall med en fallhöjd på 37 meter.

Obligatorisk familjebild. Nils sov genom hela turen om du undrar.

Lyckades ta en bild med ett sällsynt motiv; en skrattande Andreas.

Tännforsen låg en kort men isig promenad från parkeringsplatsen. Efter strapatsen blev vi hungriga och styrde mot Buustamon. En fjällgård med restaurang strax utanför Åre. Även där var utsikten förnämlig.

De hade också ordnat det bra för barnen. De erbjöd tipsrunda bland annat. Jag åt pumpasoppa och Andreas renklämma. Till efterrätt en frasvåffla med grädde och hjortronsylt. Vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Efter utflykten var vi lite trötta och styrde hemåt igen. Backen utanför huset bjöd på finfin stjärtlappsåkning och Juni roade sig ytterligare någon timme.

Jag och Andreas piffade oss det bästa vi kunde. Vi skulle nämligen gå ut på tu man hand för första gången sedan Nils kom.

Vi gick till Copperhill, på vinst och förslust, för vi hade inte bokat bord. Tur, det fanns ett åt oss! Känner du igen interiören? Inomhusscenerna i Ruben Östlunds Turist är filmade här.

Jag åt röding och Andreas älg. Man måste ta seden dit man kommer. En obligatorisk spegelselfie innan hemgång igen.

Jag hade på mig en omlottklänning jag köpt på Sellpy. Längtar så oerhört efter mina vanliga, icke amningskompatibla kläder.

Efter hemgång drog vi igång en bastu. Sen var det dags att knoppa. Morgonen efter var det nämligen Andreas födelsedag.

Kram Sophia