Projekt matsalen pågår

Jag har med flit inte skrivit mer om matsalen. Tanken var att den skulle vara färdig tills vi kom hem men bland annat en kommunikationsmiss gjorde att det arbetet blev lite försenat. Kommunikationsmissen bestod till 92% av att jag tydligen inte har haft något mobilabonnemang och att det alltså inte gått att ringa eller sms:a mig på flera veckor, kanske en månad. Detta uppdagades vid hemkomsten i samband med att jag inte fick igång mobilsurfen på flygplatsen. Det säger kanske lite om mitt mobilanvändande ? Jag reagerade inte på att jag inte fått ett enda samtal under en hel månad, men trettio sekunder utan mobilsurf utlöste vild panik.

I alla fall. Det kommer att bli fint detta. Panelerna är ombonat murriga igen men än saknas det en del detaljer. Hittills har vi inte bestämt oss för tapet men jag har svårt att släppa tanken på William Morris Strawberry Thief i indigoblått. Den observanta vet att detta är samma tapet som vi hade i lägenheten. Men den är ju en sådan fröjd för ögat?

På tal om tapet vill jag slå ett slag för begagnatmarknaden även här. Om man har lite tålamod går det att göra fynd och rädda alldeles perfekta rullar från soptippen. Tillexempel har jag köpt tre rullar Sandberg Ava för halva nypriset i en byggnadsvårdsgrupp på Facebook. Nu fattas cirka sex rullar men vi har för närvarande ingen brådska. Den ska upp vårt kombinerade bibliotek och arbetsrum har jag tänkt. Och helst tillsammans med målade socklar och lister. Men kanske lite ljusare gröna. Fin oavsett, förstås.

Stor kram

Sophia

 

 

Rapport från restaureringen av matsalen

Vår matsal är verkligen husets hjärta och själ. Det är sällsynt att se såna härligt murriga boaseringar bevarade (träpanelerna). Är de inte utslitna under 60-talets moderniseringsiver så blev de vitmålade under 2010-talet. Jag tror faktiskt att de förra ägarna var en hårsmån från att vitmåla alltihop men ångrade sig i sista sekund, för en av fönsterbrädorna var nyligen målad kritvit…

Jag har ju bekänt färg som retrosexuell. Älskar allt gammal, vint och sjavigt och vill absolut aldrig modernisera (ofta till min mans förtret). Hellre ålderstiget, obekvämt och opraktiskt men vackert. Boaseringen i matsalen behövde verkligen restaureras eftersom den nötts och slitits under många årtionden. Vi har inte hittat något som styrker annat än att den är original från när huset byggdes, alltså cirka 1896.

Men hur går man tillväga?

Boaseringen är ådermålning som är gjord för att efterlikna ek. Förr var nämligen virket betydligt dyrare än hantverket, och då lät man handmåla till exempel furu för att efterlikna ek som var mer ståndaktigt. Tyvärr är det inte supermånga målare som ägnar sig åt den tekniken i dag. Men jag hittade tillslut en som var specialiserad på dekorations-och ådermålning. Tyvärr var han uppbokad  minst ett halvår framåt så vi fick vackert vänta.

Nu har jag fått första rapporten från arbetet. Först görs grundmålningen av en kompanjon av honom. Då målas både speglar och ramar i en svagt gul färg. Sedan målar dekorationsmålaren ekådringarna för hand.

På bild ett är allt grundmålat i den gula färgen och på bild två har dekorationsmålaren gjort första ådermålningen  (Ledsen att jag inte kan  infoga bilderna löpande i texten men det fungerar inte när jag bloggar från mobilen).

Dekorationsmålaren använder de gamla speglarna som förlagor och försöker efterlikna dem så mycket han kan. När han var och inspekterade vår matsal vågade han sig till och med på att gissa vem som kunde tänkas målat originalet. Alla kända dekorationsmålare har tydligen sitt eget signum eller stil som ett tränat öga kan känna igen. Vi kommer väl tyvärr aldrig få precis vem som drog just de penseldragen, men jag är ändå glad att hans (det var väl högst troligt en karl) verk får leva vidare i viss mån.

Det är så otroligt spännade och läskigt att följa. Eftersom det är ett hantverk så går det inte på förhand att veta exakt hur slutresultatet blir. Min förhoppning är förstås att det förblir lika vackert som innan och att alla de som kommer att bo där efter oss kommer att uppskatta boaseringen lika mycket som vi gör.

Sedan är det bara det allra roligaste kvar; nämligen att välja tapeter. Om du har något murrigt förslag på lur så får du mer än gärna dela med dig. Just nu har vi inga direkta alternativ som vi väljer mellan.

Stor kram Sophia