Det bidde inga fler bilder än dessa på min sista-minuten dukning. Men det tror jag ingen lider av!
Ställde fram pappersblommor, saxade av några amaryllis och hyacinter och tryckte ner i ekollonvas med brudslöja och eukalyptus. Och flera dukar, tre för att vara exakt. De runda dukarna har jag fått från mormors väninna Marianne, och jag gissar att även de är från 40-talet. Under dem ligger en vaxduk i linnetyg. En skänk till alla småbarnsföräldrar! En avtorkningsbar duk som ser ut som tyg. Ibland blir jag mållös av vetenskapens under.
Bordstabletterna är från Andreas mamma. Precis som ljuslyktorna. Tycker ändå att vi vinkade ett ståtligt farväl till 2021. Framförallt ett pråligt ”hallå” till 2022! Trots att vi var sjuka och behövde avboka gästerna och fira ensamma.
2021 är ett år jag är tacksam över att aldrig behöva uppleva igen. En transportsträcka på de flesta sätt. Kanske att jag gör ett bokslut över året här i bloggen?
Nu ser jag fram emot året med tillförsikt. Anar en frisk bris av en efterlängtat förändring. Framförallt förbättring.
Mer om det en annan gång.
Kram