William Morris och målade snickerier

Medan vi kamperat i gästrummet har sovrummen genomgått en förvandling. Nytt tak och nya tapeter. I stället för tretexskivorna som satt i taket, och som börjat svikta på sina håll, satte vi upp ny pärlspont som vi lät måla med Ovolins Äggoljetempera i nyansen 002. Det är den vitaste som finns, och helt uppriktigt märks det nyansmässigt noll skillnad från resten av ovanvåningen som sedan tidigare är målad med vanlig takfärg. Den är matt och behaglig och som bonus miljövänlig.

Både katt och barn var tvungna att provhoppa i sängen så fort den kom på plats.

Ing-Britt ger sin välsignelse.

På väggarna i vårt sovrum sitter William Morris klassiska tapet Pimpernel. Den trogna läsaren kanske minns vår lägenhet på Bellmansgatan, även där hade vi gröna tapeter från William Morris. Ännu djärvare mönster vill jag påstå. Grönt ska det vara!

En sak  jag ångrade i förra lägenheten var att jag fegade ur och inte målade snickerier och lister, utan lät dem förbli vita. På Instagram fick jag skickat ett urklipp från boken Byggnadsvård för lägenheter där vår lägenhet fanns med! Dock med en syrlig anmärkning att vita snickerier är ett modernt påfund. Blev förstås väldigt smickrad över att vår lägenhet är omnämnd överhuvudtaget, men jag vill att det förs till protokollet att det inte var jag som målade snickerierna. Det var de förra ägarna.

I alla fall. Jag har kompenserat med råge denna gång. Lister, dörrar och element är målade i en grågrön nyans.

Här är en färsk bild på mig. Ganska exakt halva tiden kvar tills vi har en bebis i hemmet igen. Klänningen fick jag av min allra bästa Sara, har lånat hem några plagg som passar bulan.

Samma grågröna nyans har vi för övrigt använt till snickerierna i Junis rum. Här har hon videosamtal med mormor och visar sitt nya rum.

Helgen har vi ägnat åt att åka till tippen med bråtet och spillet från renoveringen. Arbetet dränerade i princip kommande års husbudget, så för att spara en slant har vi gjort mycket av småinköpen och småfixet själva. Efter vi varit på tippen premiärfikade vi utomhus, med ryggarna mot husväggen.

Egengjord cappuccino på havremjölk, köpebulle till Andreas och Juni och smoothie till alla.

Vad tycks, ganska fint va?

Kram

Sophia

 

 

William Morris på Millesgården

Hej,

I går hade utställningen om William Morris premiär på Millesgården. Kunde inte annat än att hänga på låset. Jag är ju en Morris-fanatiker som allra helst skulle tapetsera varenda skrymsle med hans mönster.

Utställningen hette passande nog ”William Morris – mer än bara tapeter”. Fick lära mig massa nytt om hans liv och gärningar. Han hade också boktryckeri, översatte isländska sagor och var till sin död politisk aktiv inom socialiströrelsen. Se den om du har möjlighet! Så mycket fint.

Här är jag framför en av hans mest kända mönster Strawberry Thief (som jag passade nog hade i min förra hall). Om du undrar varför det ser ut som jag svalt en golfboll är det för att jag fortfarande är svullen från att jag tog bort i tisdags.

Så mycket fint att vila ögonen på.

Och drösvis med fina tapeter, även om utställningen också visade upp alla hans andra konstnärliga gärningar.

Efter en alldeles för kort stint inne utställningssalen – men alldeles för lång för sällskapets yngsta – åt vi lunch och slog sedan en lov på själva Millesgården. Nyp mig i armen så vackert.

Särskilt intagande i septembersolens mjuka sken.

Här finns också massor av ytor för rastlösa ben.

Man får stjäla sig lite gos närhelst chansen ges.

Men bara titta?!

I ett av de många bildsköna utrymmena fanns superbt ljus för en dagens. Toppen är från Rodebjer (begagnad via LWL-gruppen), kjolen Dagmar (Tradera) och skorna Blankens, också de från LWL. Väskan är en äldre från Acne.

På Millesgården finns mängder av antik konst och annat kulturellt. Men det jag drogs till var vackra byggnadsdetaljer. Som detta lilla skrymsle, med gamla spröjsade fönster i originalskick.

Och vackert ljus.

Vi pausade för lite familjefotografering.

Här är alla tre fångade på en bild.

Det är säkert jättefult här när löven skiftar färg om hösten.

Här är Elisabet förresten. Också ett stort fan av LWL. Hon köpte en likadan volangtröja från Rodebjer som jag bar, fast i svart.

Om du, som jag, tycker om att förlora dig i vilda tapetmönster ska du definitivt gå till Millesgården innan utställningen stänger (i februari om jag inte minns fel). Kostar 15o kr/person.

Stor kram Sophia

 

 

Projekt matsalen pågår

Jag har med flit inte skrivit mer om matsalen. Tanken var att den skulle vara färdig tills vi kom hem men bland annat en kommunikationsmiss gjorde att det arbetet blev lite försenat. Kommunikationsmissen bestod till 92% av att jag tydligen inte har haft något mobilabonnemang och att det alltså inte gått att ringa eller sms:a mig på flera veckor, kanske en månad. Detta uppdagades vid hemkomsten i samband med att jag inte fick igång mobilsurfen på flygplatsen. Det säger kanske lite om mitt mobilanvändande ? Jag reagerade inte på att jag inte fått ett enda samtal under en hel månad, men trettio sekunder utan mobilsurf utlöste vild panik.

I alla fall. Det kommer att bli fint detta. Panelerna är ombonat murriga igen men än saknas det en del detaljer. Hittills har vi inte bestämt oss för tapet men jag har svårt att släppa tanken på William Morris Strawberry Thief i indigoblått. Den observanta vet att detta är samma tapet som vi hade i lägenheten. Men den är ju en sådan fröjd för ögat?

På tal om tapet vill jag slå ett slag för begagnatmarknaden även här. Om man har lite tålamod går det att göra fynd och rädda alldeles perfekta rullar från soptippen. Tillexempel har jag köpt tre rullar Sandberg Ava för halva nypriset i en byggnadsvårdsgrupp på Facebook. Nu fattas cirka sex rullar men vi har för närvarande ingen brådska. Den ska upp vårt kombinerade bibliotek och arbetsrum har jag tänkt. Och helst tillsammans med målade socklar och lister. Men kanske lite ljusare gröna. Fin oavsett, förstås.

Stor kram

Sophia