Måtte detta inte ske nu men ibland leker jag med tanken om vad jag skulle göra om huset började brinna. Inte på sättet som du tänker kanske. Utan tankeövningen är som en liten hälsokoll på mig själv.
Låter det jättekonstigt? Låt mig förklara.
Jag skulle rädda mitt barn och Andreas och mig själv. Sedan absolut inget mer. Och vet du? Så länge som vi alla klarar oss så skulle det inte vara en så stor grej. Och det är precis som jag vill ha det.
För många år sedan arbetade jag på kundtjänst på ett försäkringsbolag. Emellanåt pratade jag med människor vars hus brunnit ner. Men oftare pratade jag med folk som oroade sig över att huset skulle brinna ner. De skulle fota och katalogisera alla ägodelar och bad om råd kring brandsäker förvaring av personliga tillhörigheter. De samtalen gav mig en tankeställare. Så oerhört meningslöst att ha en massa grejer om man bara går omkring och oroar sig för dem?
Jag vill inte oroa mig för att bli av med några som helst ägodelar. Därför kan jag påstå att om huset brinner ner i morgon (förutsatt att vi klarar oss) så är det inte världens grej. Garanterat jobbigt, säkert chockartat och händelsen i sig är säkerligen traumatiserande. Men jag vill inte lägga en sekund på att oroa mig över mina prylar. Därför har jag i princip inga ägodelar som jag tillskriver något större affektionsvärde. Allt är ersättningsbart. Vi har ingen dyr konst på väggarna och äger inga föremål med samlarvärde. Jag har inga dyra smycken eller arvegods. Jag äger ingenting som inte går att ersätta.
Vissa kanske tycker att det låter kulturellt torftigt men det håller jag inte med om. Jag har alltid prioriterat saker med högt bruksvärde. Det är inte så att jag inte gillar vackra prylar, för det gör jag. Men jag vill aldrig vara rädd för att använda dem. Samtidigt som jag älskar alla gamla prylar vänder jag mig från gamla tiders inställning om ”finrum” eller ”finporslin”, alltså att vissa saker inte är till för att användas. Åtminstone inte till vardags och inte av vanligt folk. Mina prylar har bara ett värde så länge jag kan använda dem.
Därför leker jag med ibland med tanken om att huset brinner ner. Bara för att kontrollera att jag känner samma som förut och att jag inte äger saker som jag är för känslomässigt fäst vid.
Hur tänker du med dina prylar?
Stor kram
Sophia