2018, vilket år

Hej,

Hoppas att ditt år har varit till belåtenhet. Eller att du ser framåt på 2019 med tillförsikt åtminstone.

Snart firar bloggen två år. Precis tvååringar brukar vara är den lite bångstyrig, brokig, eldfängd men också väldigt rolig. Jag var faktiskt lite orolig inför året, vad skulle jag prata om nu? Men det visade sig att jag fortfarande hade en del att säga.

I år har jag kört Slowfashion-utmaningen i stället för ett köpstopp. I januari skrev jag:

Min utmaning för 2018

Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:

Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.

De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.

Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).

Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.

Och hur gick det?

Handla second-hand. Check. Jag älskar att köpa kläder av kompisar, i LWL-gruppen och på Myrorna.

Handla hållbart. Check. Jag räknar till tre nyköp i år (utöver strumpbyxor): underlinne i silke och två par skor. Ett par Ganni Alma och ett par Luddan från Skråmträskskon.

Helt sluta handla fast fashion. Check. Noll nyproducerade plagg från fast fashion-kedjorna.

Införa klädbudget på 15 000 per år. Njaaa. Detta är den enda punkten som jag är osäker på. Jag har dessvärre inte bokfört alla mina inköp eftersom jag är en ganska glömsk person. Nästan alla plagg inhandlades ju av andra privatpersoner, så det är ju inte bara att kolla kontoutdraget och räkna baklänges. Jag hade dock en ganska aggressiv sparplan och bestämde mig för att spara 100′ under året. Målet nådde jag redan i september och i och med det känner jag mig väldigt nöjd ändå. Magkänslan är att jag faktiskt att jag hamnade nära mitt mål.

Summa summarum var Slowfashion-utmaningen ett lyckat projekt. Jag tänker mig att jag kör på 2019 också. Med samma mål; second-hand i första hand, hållbart i andra och inget från kedjorna. Däremot tycker jag att 15 000 faktiskt låter lite mycket och jag kommer att justera ned budgeten till 10 000. Jag vill också lägga till ett ytterligare mål: kapselgarderoben!

Nästa år testar jag en kapselgarderob, det vill säga att endast ha ett begränsat antal plagg och skor som används under tre månader. Jag kör på Miniroben-Lisas variant: 37 plagg (ink skor) på tre månader. I mellandagarna kommer jag att dra igång en stor utrensning i garderoben och banta ner den till 37 plagg för perioden januari till mars. Kläderna som blir kvar stuvar jag undan till de andra kapslarna.

Hur har 2018 gått för dig?

Stor kram

Sophia

Mer Slow fashion

När jag inledde mitt köpstopp i januari 2017 hade jag ingen direkt tanke på att mitt köpfria år skulle vara en dragen lans för hållbarhet. Jag ville förändra min konsumtion eftersom jag tyckte att den hade negativa konsekvenser – för mig. Jag hade i ärlighetens namn ingen direkt koll på hur den påverkade andra.

Mina klimatögon öppnades av Johanna Nilsson och Jenny Johansson med boken Slow Fashion – din guide till hållbart mode. Det var tack vare den som jag kom till insikt om att mina vanor inte bara skapade problem för mig, utan också för vårt samhälle och ytterst klotet som vi alla delar på. Det var väl klart att jag begrep att det inte var bra för miljön att shoppa så mycket, men jag förstod inte exakt hur dåligt det var. Att modebranschen är en riktig skitindustri, inte bara för miljön, utan även för många som arbetar inom industrin. Och den insikten kändes ju inget vidare! Fast för min del blev boken gnistan som tände lågan. Tack vare boken förstod jag också att jag faktiskt kan påverka. Min plånbok har faktiskt en röst och det är dags att ta ton. Slow fashion-boken gav mig redskapen att i praktiken förändra mina handlingsmönster. Från slit-och släng till hållbarhet.

Och vet du en bra grej? Johanna fortsätter att inspirera på nya sätt. Nu senast har hon släppt podden Slow Fashion, som attackerar hållbarhetsfrågan ur massa intressanta synvinklar och med olika gäster. Säsong 1 finns innehåller fem avsnitt och i dag släpptes sista avsnitten för säsongen. Tips, tips!

hälsar

Sophia

 

Mäklarclownen, klimatklubben.se:s nyaste medlem

 

Gårdagens outfit tvingade jag en kollega att fota utanför kontoret. Under ett mycket flyktigt ögonblick kände jag mig som en modebloggare. ”Definitivt en outfit värdig en modesajt”, tyckte jag. Bilderna talade dock för sig själva. ”Jösses, en clownmäklare!” var min spontana tanke när hur min kombo tedde sig utanför mitt huvud. Men man kan ju inte lika gärna vinna modelotteriet varje gång. Byxorna är i alla fall från Hope (begagnade) och skjortan är en gammal från Baum & Pfergarten. Skorna är Acne, även de  begagnade och med många år på nacken.

En kul grej som jag vill lyfta är Instagramkontot och facebook-gruppen klimatklubben.se som drivs av Emma Sundh, Slow fashion-Johanna och Husligheter. Här samlas såväl nya och inbitna klimaträddare under parollen ”tillsammans flyttar vi berg”.  Gruppens syfte är att uppmuntra till och tipsa om klimatsmarta val i vardagen, och bedriva opinion för ett grönare samhälle. Jag hoppas så att de förstår hur uppskattat det är att de – i egenskap av etablerade influencers – tar täten och sprider kunskap och pepp i klimatfrågor. Klimatrörelsen började i gräsrötterna, men detta är ett tecken på att den börjar leta sig mot toppen. Jag hoppas att makthavarna på allvar förstår att det finns ett  brett folkligt stöd för att genomföra ett grönt skifte i samhället. Vi är många som är villiga att offra vissa valmöjligheter i dag för att ge kommande generationer ett större handlingsutrymme. Jag har ju inte satt ett barn till jorden för att jag vill att det ska leva ett torftigt liv.  Snart är den gröna rörelsen inte längre en alternativ strömning utan mainstream. Det är jag i allra högsta grad levande bevis på! In och följ vettja, och känn dig välkommen oavsett om klimat-glasögonen precis landat på nästippen eller suttit där i åratal.

Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Ska göra en snabbräd och städa upp hemmet eftersom jag får finbesök i morgon (får förhoppningsvis anledning att återkomma till detta) och sedan blir det bums i säng.

Kram

Sophia

 

 

 

Hyra klänning till fest, enklare än du tror

I torsdags skallade mitt rop på hjälp som genast hörsammades av er, mina fina vänner på internet. Var kunde jag spontanhyra en klänning till ett bröllop två dagar senare? Fick tips om The Wow Closet, It’s Released och Sabina & Friends. Det är så mäktigt med tre stycken alternativbutiker med samtida mode i Stockholm  och jag ser fram emot att prova allihop.

Men först ut var Sabina & Friends där jag lade vantarna på denna dröm ifrån Stylein. Den är pinfärsk från sommaren och kostade 300 kronor att hyra (eller 600 att köpa, eftersom den i modevärlden är från en gammal säsong). Sabina & Friends hyr alltså ut vad som finns i butik nu och två gånger om året säljer de av kläderna och gör plats för en ny säsong.

Bad om en enda outfitbild där jag såg rimlig ut. Fick tio där jag ser knasig ut och har ett barn med i bilden.

Till exempel denna. Kika vid fötterna.

Åtsmitande på rätt ställen, drömmigt svepande på andra.

Så enkel med samtidigt effektfull. Jag matchade med gamla skor från &other stories och tokgammal handväska från Acne.  Och röda läppar, naturligtvis. Nagellacket är det enda som jag inte rensat ut. Ett ekologiskt från Little Ondine.

Att engångshyra ett plagg från Sabina & Friends kostar 300 till 1500 kronor per plagg och hyrtiden är minst två men max 14 dagar. Jämför till exempel min klänning som har ett nypris i butik på 2500 kronor. Och då ingår också tvätt. De satsar bara på kvalitetsmärken som Dagmar, Filippa K och Stylein – men också massor av för mig obekanta märken av det dyrare slaget. Så kul att gå runt och botanisera! De erbjuder också medlemskap som börjar på 799 kronor i månaden.

Tack för tipsen och extra tack till Åsa på Sabina & Friends, som hjälpte mig att hitta drömklänningen. Vi ses snart igen!

Inlägget är självklart inte sponsrat om du tror det, utan detta är en genuin rekommendation från en mycket nöjd kund. Ser fram emot att testa de andra också.

Stor kram

Sophia

 

 

 

 

Hållbarhetsutmaningen

Efter 365 dagar av köpstopp – eller köpfrihet – beroende på hur en ser det är det dags att tänka på framtiden. Uppriktigt sagt har jag fått lite dåligt samvete av att tänka på inköp överhuvudtaget. ”Jag har ju klarat mig ett helt år, behöver jag verkligen något nytt?” ekar samvetets röst i bakhuvudet. Själva syftet med köpstoppet var ju att börja uppskatta klädinköp igen (istället för att det sker på slentrian som det gjort tidigare), inte lida av samvetskval vid varje köpbeslut.

Därför blev jag så himla glad och peppad när jag läste Slow fashion-Johannas upprop om en tolv månader lång hållbarhetsutmaning.  Varje månad under ett år presenterar hon en ny utmaning som rör konsumtionsmönster och kläder, och alla som känner sig peppade får hänga på. Är du med? Räkna med mig.

Första månaden

Januari månads utmaning är att definiera vad en vill förändra med sitt klädmässiga konsumtionsmönster. Förslag från Johanna är till exempel:

  • Endast handla utifrån Slow fashions principer
  • Helt sluta handla Fast fashion
  • Konsumera mindre eller inte alls. Kanske är ett totalt köpstopp något som peppar dig? Eller bara köpa ex ett plagg i månaden?
  • Endast handla second hand.

Min utmaning för 2018

Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:

Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.

De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.

Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).

Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.

Självklart kommer jag nogsamt att redogöra alla detaljer kring hur utmaningen går för min del. Efter ett helt år utan klädshopping känner jag dock att jag har vind i seglen. Slowfashionutmaningen blir en baggis! Och jag ser verkligen redan fram emot nästa månads utmaning.

Någon mer som är på #slowfashionutmaningen? Berätta gärna om dina utmaningar. Och glöm inte att följa och posta i hashtaggen ovan om du hakar på. Tillsammans blir det så förskräckligt mycket roligare!

Stor kram Sophia