Hej,
Hoppas att ditt år har varit till belåtenhet. Eller att du ser framåt på 2019 med tillförsikt åtminstone.
Snart firar bloggen två år. Precis tvååringar brukar vara är den lite bångstyrig, brokig, eldfängd men också väldigt rolig. Jag var faktiskt lite orolig inför året, vad skulle jag prata om nu? Men det visade sig att jag fortfarande hade en del att säga.
I år har jag kört Slowfashion-utmaningen i stället för ett köpstopp. I januari skrev jag:
Min utmaning för 2018
Jag vill att mode och kläder enbart ska vara ett glädjefyllt intresse. Och jag vill hitta köpglädjen igen – och nu menar jag inte köpfrosseri – utan faktiskt glädjas och ha gott samvete efter varje inköp. Det ska jag göra genom att:
Handla second hand. Alla medel är tillåtna: Sellpy, Tradera, rota i loppisgömmor, plundra kompisars garderober, klädbyta och botanisera i finvintagebutiker.
De nya plaggen ska vara få och vara hållbart producerade. Ett utmärkt exempel är mina vinterskor (som snart kommer): Producerade i Sverige med hållbara metoder och tillverkaren erbjuder reparation – och underhållsservice. Obs – det är inte Kavat. Ett ansvarsmedvetet köp.
Helt sluta handla fast fashion. Inga inköp från slit-och slängkedjorna (begagnade kläder undantaget).
Införa klädbudget på 15 000 per år. Eftersom jag tidigare lagt över 50 000 årligen på kläder är detta en drastisk minskning. Det betyder 35 000 extra till mitt framtida jag varje år.
Och hur gick det?
Handla second-hand. Check. Jag älskar att köpa kläder av kompisar, i LWL-gruppen och på Myrorna.
Handla hållbart. Check. Jag räknar till tre nyköp i år (utöver strumpbyxor): underlinne i silke och två par skor. Ett par Ganni Alma och ett par Luddan från Skråmträskskon.
Helt sluta handla fast fashion. Check. Noll nyproducerade plagg från fast fashion-kedjorna.
Införa klädbudget på 15 000 per år. Njaaa. Detta är den enda punkten som jag är osäker på. Jag har dessvärre inte bokfört alla mina inköp eftersom jag är en ganska glömsk person. Nästan alla plagg inhandlades ju av andra privatpersoner, så det är ju inte bara att kolla kontoutdraget och räkna baklänges. Jag hade dock en ganska aggressiv sparplan och bestämde mig för att spara 100′ under året. Målet nådde jag redan i september och i och med det känner jag mig väldigt nöjd ändå. Magkänslan är att jag faktiskt att jag hamnade nära mitt mål.
Summa summarum var Slowfashion-utmaningen ett lyckat projekt. Jag tänker mig att jag kör på 2019 också. Med samma mål; second-hand i första hand, hållbart i andra och inget från kedjorna. Däremot tycker jag att 15 000 faktiskt låter lite mycket och jag kommer att justera ned budgeten till 10 000. Jag vill också lägga till ett ytterligare mål: kapselgarderoben!
Nästa år testar jag en kapselgarderob, det vill säga att endast ha ett begränsat antal plagg och skor som används under tre månader. Jag kör på Miniroben-Lisas variant: 37 plagg (ink skor) på tre månader. I mellandagarna kommer jag att dra igång en stor utrensning i garderoben och banta ner den till 37 plagg för perioden januari till mars. Kläderna som blir kvar stuvar jag undan till de andra kapslarna.
Hur har 2018 gått för dig?
Stor kram
Sophia