I dag sken solen och jag formligen tjöt av glädje under den timme som smörgula strålar lös upp hela huset. Drog fram kameran och fotade vad som låg närmst till hands. Det blev en bild en bild Kjell, som misstroget undrar varför i hela friden jag avbröt hans tupplur. Kjell har inte stuckit nosen utanför dörren på veckor, utan tillbringar nästan dygnets alla timmar med att slumra inomhus.
Nyvaken vaggade han ner till vardagsrummet. Och jag efter.
Det var ju gardinerna i vardagsrummet vi skulle prata om!
Dessa beiga linnegardiner var alltså avsedda för gästrummet, men i rockaden åkte de upp här i stället. Vad tycks? Vanligtvis är linnegardiner nästan aldrig fel, men just dessa tycks märkligt nog dra åt rosa? Det var inte alls vad jag sett för mitt inre.
Vi har tre andra rum utan gardiner, så de kommer garanterat att hitta hem någonstans i huset. Kanske inte här bara.
Här ser du också en lampskärm som jag fyndat. Fattas bara ett lampskelett för att kunna fästa skärmen på en armatur.
Nu var både rundturen och min ork slut för denna gång! Hörs snart igen. Kram
Av alla rum tycker jag att vardagsrummet är det svåraste att inreda. Antagligen för att det inte finns lika mycket historisk inspiration, eftersom vardagsrummet är ett tämligen modernt påfund. Inte förrän på 30-talet började man så smått inreda rum som var tänkta för familjen att samlas i. Men först på 50-talet slog vardagsrummet igenom på bred front. Vårt vardagsrum var ursprungligen glasveranda och salong, och dess nuvarande utformning fick det först på 20-talet.
I alla fall. Det är inget tekniskt fel på vårt vardagsrum. Tvärtom har det massa fina attribut. Det är ganska rymligt, högt i tak, två fönster och kakelugn. Ändå lyckas vi inte alls få till möbleringen så att rummet känns inbjudande och inspirerande. Efter fyra år känner jag mig fortfarande ovälkommen här inne.
Såhär såg samma vägg ut när vi flyttade in. Målad med överbliven färg och en tavelvägg som till 75% bestod av Andreas släktbilder.
Det stora problemet som jag upplever är tv:n. Den är alldeles för iögonfallande, och stringhyllorna bredvid ser lite bryskt ditplacerade ut Ytterligare en sak som jag inte trivs med är vitrinskåpet (på motsatt vägg). Det var målat i Annie Sloans chalkpaint när jag köpte det, och i panik drog jag på tre lager äggoljetempera. Det var ett stort misstag. Färgen flagar och skåpet ser ännu mer shabby ut än när jag köpte det.
Snart är vi färdiga med tillbyggnaden, och då kan vi flytta ut alla grejer som vi tillfälligt förvarar i vardagsrummet. Bra läge för en makeover tänker jag. Inget drastiskt som att ändra väggfärg eller kasta ut möbler. Men rumstrera om och kanske köpa en ny (begagnad) tv som tar mindre plats. Är också otroligt sugen på ett annat soffbord, som rymmer mer och har en mer organisk form. Har lite bevakningar ute på Blocket, men känner mig rätt vilse.
Här är lite inspiration som sugit tag i mig.
Jag är väldigt svag för mönster-och färgmixen man hittar i brittiska hem. Det finns en nonchalans i brittisk inredning som man sällan ser i svensk.
Älskar också att ytorna är maxade. Trots att det är belamrat – till och med rörigt – finns det en harmoni.
Jag tycker att vitt eller grått för all kan vara fint. Sålänge man matchar med mycket färgglada tavlor och annat skrammel. Kalt är verkligen inte min melodi.
Ibland får jag frågan över hur historiskt korrekt man bör vara. Jag tycker egentligen att inget annat än den personliga smaken får guida. Jag brukar tänka att man alltid blandat stilar. Knappast så att någon köpt allt bohag sprillans nytt vid byggnadsåret, och sen inte gjort något mer.
I våras sprang jag på den underbara Isolina Fedel som driver Monjoi. Hon gör alltså egna prints (främst av byggnader och arkitektur) med hjälp av en särskild tejpteknik. Jag blev våldsamt impad och bestämde mig för att ett sånt här fint print ville jag ha.
Ett fint motiv kräver en minst lika fin ram. Jag hittade vår ram på Myrorna i Örebro, och jag gissar att den är 50-60-tal. Finns ofta att hitta på loppis, och bör inte kosta mer än någon 50-lapp (om det inte hänger någon dyrgrip inuti vill säga, men då skulle jag rekommendera att köpa tavlan i stället). Att låta rama in ett print hos någon professionell är förstås ett alternativ för den som har råd, eller inte vill göra jobbet själv. Jag hade varken eller, så det blev Andreas som skötte hantverket.
I alla fall är det inte omöjligt att ordna en ganska fin inramning till ett print eller en poster själv, man behöver inte mycket mer än:
1 print eller plansch
1 måttbeställd passepartout
1 stifthammare (kolla baksidan på ramen vad som används för att hålla motivet på plats)
En del tålamod
Såhär går du tillväga
Mät motivet och ramen och beställ en passepartout online. Vår kostade 239 kr ink frakt från rambutiken.se.
Skär försiktigt upp tejpen på baksidan, lyft bort skyddspappen, dra ut stiften som håller fast motivet och lyft försiktigt bort det gamla motivet. (I vårt fall en plansch från ett konstmuseum i Dalarna).
Peta in passepartouten.
Placera det nya printet ovanpå.
Lägg tillbaka pappen och hamra försiktigt in stiften. Vi använde en stifthammare vi vanligtvis använder för att renovera fönster.
Färdigt att hänga upp. Fortfarande fattas en hylla ovanför elementet. Jag jagar begagnade fönsterbrädor i marmor på Blocket, men det verkar klurigt att hitta med våra mått.
Varför besväret med gamla ramar?
För det första är det snällt mot plånboken. Vår ram kostade en 50-lapp, motiv inräknat. För det andra är kvaliteten på riktiga ramar otroligt mycket bättre än den du hittar på exempelvis IKEA. Riktigt glas och finare material för inga pengar alls. För det tredje har äldre ramar en helt annan karaktär än de tunna, svarta ramar som säljs i dag. Ett enkelt sätt att få en mer personlig inredning. Och så är det ju bra för miljön att återanvända sånt som redan producerats, men det behöver jag knappast tjata om.
Nu ska du få se en fin grej. I vårt vardagsrum tronar dessa fina fåtöljer. Det är två praktpjäser designade av Lucian Ercolani, också kallade Ercol-fåtöljer. Just dessa har tillverkats någon gång i mitten på 50-talet, och fram till förra året stod de i Kalmar Tingsrätt. Men sedan ett år bor de alltså i vårt vardagsrum, och sedan några dagar tillbaka är de omklädda i nytt tyg. Här kan du se ut hur de såg ut innan.
De är omklädda av Värmdö Mabelmakeri i ett tyg som består av 80% ull och 20% kinesiskt naturgräs. Jag ville att tyget skulle kännas troget 50-talet, vara i naturmaterial och inte behandlat med exempelvis flamskyddsmedel. Eftersom vi har så väldigt brokigt med tapeter, färger och mönster så valde jag en dämpad nyans, men ville ändå ha en tydlig struktur. Tyget heter Rami Plus, om jag inte minns helt fel.
Tycker så väldigt mycket om den subtila färgskiftningen.
Såhär ser fåtöljerna ut utan ryggdyna. Också fint, men inte i närheten så bekvämt.
Jag har så enormt mycket energi till projekt just nu. I lördags åkte jag till Ohlssons tyger och handlade 14 meter tyg, och varje kväll har jag stått i vardagsrummet och nålat, sytt och pressat sömmar.
Ser fram emot att visa vad jag har på lur.
Gör du något projekt eller pyssel just nu? Berätta!
I dag cyklade jag till jobbet i merinoullsstrumbyxor, ull-kjol, kappa i alpacka-ullmix och just det, ull-halsduk. Kan meddela att det var överdrivet mycket ull för fromma 15 grader ute. Hepp, så här såg jag ut i alla fall. Hela outfiten är köpt begagnad förutom halsduken som är en gammal och lagad Acne-halsduk.
Men det är inte det jag ska prata om egentligen, utan jag tänkte berätta om vår nya fåtölj. Ursäkta bristen på ljus i bilder men det börjar som bekant bli mörkt ute och det inte så mycket jag kan göra åt saken.
Denna fåtölj i papasan-modell hämtade vi ifrån Martina i helgen. Just denna är från Granit men det finns fler modeller i omlopp. Andreas vill att den ska bo i vardagsrummet och jag vill att den ska bo här, i det blivande biblioteket.
Tänker att den skulle bli väldigt fin mot tapeten som vi ska ha här inne. Nämligen Sandbergs Ava i mörkblått. Än så länge har jag dock bara tre rullar och jag behöver sex till.
Bredvid fåtöljen sitter ett telefonjack. Det känns lika rimligt 2018 som att ha en fornlämning i trädgården. Tror att detta rum tidigare varit arbetsrum och här har säkert mannen ringt viktiga samtal. Haft bokhyllor fulla med gamla inbundna böcker som han ofta tagit fram och tittat på. Och haft ett skrivbord med bordslampa, och en braskamin. Eller vad vet jag, det kanske var ett rum fyllt av skröfs (som det är för oss nu) även tidigare? Hoppas verkligen inte. Vi kommer i alla fall att bygga ordentliga bokhyllor här inne.
I alla fall är fåtöljen redan provsutten av såväl katt som barn, och med beröm godkänd.
Om man synar tyget ser man att det är lite noppigt. Det är dock enkelt fixat med en noppmaskin. Det finns också en litet streck från en tuschpenna som jag ska försöka ta bort. Tror tyvärr inte att tyget är avtagbart, så det blir till att fläckbehandla med galltvål. Ska nog bli i toppskick vad det lider.
Jag fick en superintressant fråga för ett tag sedan, apropå att spara pengar. Em skriver:… Möbler är en annan svår grej, jag och min sambo har flyttat till större bostad och behöver några fler möbler. Vi kan låna bil ibland med lite framförhållning, men ingen vi känner kan köra släp. Så att köpa större möbler via Blocket eller liknande blir ju svårt – man kan ju inte be om hemkörning direkt. IKEA är bra eftersom mycket kan lastas i bil eller köpa till hemkörning, men det skulle ju vara roligt med något annat än IKEA. Vi bor i en större stad så flera secondhand-butiker finns i området. Tips önskas gärna!
Först och främst; älskar när jag får frågor. Gärna mer av den varan så lovar jag att göra mitt bästa för att svara. Ja det är klurigt med logistiken och second hand utan bil. Vi har ju en bil (som vi helst inte använder till vardags) men som vi använder både för att lasta möbler och köra släp.
Vet att fler var snabba på att kommentera att second hand-butiker är duktiga på att ordna med hemkörning. Och det är min erfarenhet också. Jag kan faktiskt inte komma på ett enda ställe som inte erbjudit hemkörning (mot betalning såklart). De har ju ofta en stor bil som de använder för inköp, så det enda är att man ofta behöver hjälpa till att bära.
Om du köper på Blocket kan du också alltid fråga om personen kan tänka sig att köra hem det mot betalning. Lika bra då att erbjuda en summa direkt, så får personen ta ställning till det.
Annars kan du alltid försöka deala med en vän/arbetskollega/ytlig bekant? Till exempel fråga i en lokal FB-grupp om någon vill byta tjänster? Ni kanske kan hjälpa något med något annat i utbyte mot att någon kommer med släp. Så länge man är trevlig, resonabel och ödmjuk kan man bli överraskad av hur hjälpsamma andra är.
Har du fler tips eller bra exempel på hur andra har löst det? Kommentera gärna så fyller jag på?
I lördags åkte jag till Erikshjälpen i Lindesberg. Det är alltid efterlängtat att få komma dit – så mycket högre fyndfaktor och roligare utbud än en genomsnittlig Stockholmsloppis. Jag var där för flera år sedan för första gången. Då var det luftigt och ganska sparsmakat med besökare. Nu får man inte vara där senare än vid öppning, för då går man miste om de bästa köpen. Kön ringlar lång utanför och parkeringen är fullsmockad med bilar. Hellre trängsel på andrahandsmarknader än i ett köpcentrum, om du frågar mig.
Precis vid ingången ramlade jag över det här; ett bord från 40-talet i Art Deco-stil. Bordsskivan har vacker intarsia och för att vara minst 70 år gammalt är det i oklanderligt skick. Kostade 285 kronor. Köpte också en ull-filt för 5o kronor som för tillfället ligger i frysboxen (bra knep för att motverka skadedjur).
Bara det att när jag kom funkade bordet inte alls med möbleringen. Det såg alldeles disparat ut från resterna av möblerna. Lösningen blev att möblera om. Nu står soffan på tvären i rummet och det känns mycket mer harmoniskt än tidigare. Men bordet ser fortfarande lite bortkollrat ut.
.. Så det hamnade här. Under fönstret. På bordets fot har jag ställt vår Sonos eftersom jag inte visste var jag skulle ställa den annars. Nackdelen med min smak för gamla möbler är de sällan matchar med modern elektronik. Önskar härmed att all ny elektronik hade den goda smaken att se gammal ut. Juni pyntade också med en egen vas med vass. ”Det är till pappa”, sa hon och ställde med försiktig hand sin vas bredvid min.
Jag lägger ogärna pengar på pynt i form av snittblommor och liknande. Men jag tar tacksamt emot när naturen bjuder.
Avslutar med en bild på Kjell som har gett sin välsignelse till den nya möbleringen. Det är lugnande. Har hört talas om katter som börjat bajsa inomhus i samband med en ommöblering.
Min kompis Sara har ni fått en smygtitt hos tidigare men då kikade vi mest på hennes garderob. Hon är nämligen den okrönte drottningen på att handla begagnat. Hon (eller hennes mamma) syr om, pimpar och fixar så att man blir avundsjuk för bra mindre. Ungefär samtidigt som vi lämnade Södermalm i höstas flyttade hon och Jocke in ca 500 meter från vår förra lägenhet.
I lördags var vi där på middag och jag kunde inte låta bli att fota lite för att använda som inspiration.
Så otippat fint att blanda glasburkar, lampor, växter och vitlök. Allt förutom själva ställningen (som hon köpt på Granit efter att ha provat att göra en egen) finns i drivor på loppis.
Visste du att murgröna är typ den enklaste växten att ta sticklingar av? Det är bara att plocka en liten gren och plantera. Jag brukar ha flera sticklingar av murgröna i småvaser eftersom jag tycker att det är så fint när de rotar sig i vatten. När jag tröttnar eller behöver vasen till annat så planterar jag dem bara.
Sara är lika generös med att låna ut kläder som hon är med dela sticklingar. Min frodiga dr Westerlund har sina rötter (hehe) från Saras krukor.
Att inreda med växter är en trend som gärna får stanna för gott. Gröna växter är bra för inomhusluften, i princip gratis förutsatt att man håller sig till sticklingar och är ett hållbart alternativ till prydnadssaker som för det mesta bara finns för att fylla ut tomma ytor. Jag tror också att det är mer rofyllt för själen att omge sig med växter i stället för prylar.
Jag har hämtat mycket inspiration av Sara genom åren för hon har liksom alltid legat steget före. Gjort egna klädställningar och hängt broderade tavlor med feministiska slagord innan det blev megatrendigt på Pinterest. Nu känner jag hur inredningsvitlökens vindar blåser, så jag tippar att hon än en gång nosat rätt på en trend långt före alla andra.
Tavelväggen är en finurlig uppfinning. Den tillåter att man samlar massa fint ögongodis men är också behändig på så vis att den kan användas för att dölja sin fulkonst.
Till för någon månad sedan hade vi i princip aldrig har hängt en enda tavla – i av våra lägenheter. Vi har liksom aldrig bott in oss tillräckligt länge någonstans för att hänga upp något på väggarna utan nöjt oss med att ställa några få tavlor eller affischer på golvet.
Men en tavelvägg har jag velat ha så länge jag intresserat mig om inredning. Dock har jag inte riktigt vetat var jag skulle börja. Och det kan ju vara lite knepigt att komma igång om man inte har råd att hålla sig med dyr konst eller har lusten att hänga opersonliga affischer på väggarna. Lösningen stavas förstås loppis.
I söndags fick vi ett av våra sällsynta inredningsryck och gjorde en tavelvägg. Alltihop har totalt kostat 1100 kronor. Det enda dyra i sammanhanget är affischen på hästen som vi köpte på Artilleriet ( innan köpstoppet). Den har hängt med sedan förra lägenheten.
Familjeporträtten ovanför och vid sidan av hästen föreställer Andreas släktingar. De rotade vi fram hos Andreas mamma. Litografiet i den rödaktiga ramen handlade på Stadsmissionen för 60 kronor. För nöjes skulle googlade jag på konstnären och hans alster säljs vanligtvis för mellan 3500 och 4000 på auktionshusen.
Tavlan med den lilla stolen vann på ett konstlotteri första och enda gången som jag deltog.
Fotografiet bakom lampan och till vänster om familjeporträtten hittade jag också på Stadsmissionen. Jag älskar gamla svartvita fotografiet och detta var också vackert ramat. Kostade 40 kronor.
För att få lite mer liv på väggen satte vi också upp ett par runda speglar som vi hade sedan tidigare. Jag tycker att det bryter av fint mot de hårda kanterna. Om man inte har gamla speglar hemma går de att hitta för en spottstyver på loppmarknader eller Tradera.
Såhär tänkte vi när vi hängde upp tavelväggen:
– Det får inte bli för symmetriskt. Vi var noga när vi hängde upp att det skulle få vara ett fritt mönster som gör att vi kan fylla på med tavlor eller fotografier efterhand.
– Mellanrummet. Vi försökte hålla ett smalt mellanrum mellan tavlorna för att det skulle kännas som ett mönster.
– Olika former. En tavelvägg tycker jag kan bli väldigt stel om den utgörs av likadana former och färger på ramarna.
– Ramarna. Vi valde att behålla alla inramningar som de var. Om man vill skapa ett mer enhetligt kan man med fördel välja matchande ramar, men eftersom vi har en väldigt sparsmakad inredning i övrigt har vi inget som konkurrerar med uppmärksamheten.
Jag har sett att affischmakare på nätet säljer färdiga mallar för tavelväggar med förslag på innehåll. Det är dock inte min melodi. Det får hellre bli lite vint och skevt än för perfekt och opersonligt. Men sån är jag.
Tro’t eller ej – men vi har faktiskt hunnit att fixa en del i huset nu under mellandagarna. Det har sytts skynken, monterats blocket-fyndade hatthyllor och så har vårt vardagsrum fått en alldeles ny färg.
Från detta… (på bilden ser det ut att vara vitt/dusty pink men i verkligheten var det svagt viollila och tyvärr väldigt gulnat på sina ställen)
Till detta:
Listerna är fortfarande målade i en slags lila nyans, men de ska vi ta tag i snart..
Parar sig alldeles utmärkt med våra stringhyllor.
Bra eller?
Vi gjorde arbetet själva och det tog cirkus en dag (ok, fram till klockan 01 på natten) för två personer. Det som tog mest tid var att maskera listerna på väggen, annars hade det säkert gått fortare.
Totalt landade kostnaden på strax under 400 kronor. Då hade jag ändå följande kriterier för väggfärgen:
Den ska vara miljömärkt och godkänd av astma-och allergiförbundet (vanlig plastfärg släpper ifrån sig farliga kemikalier under flera månader efter att den torkat – not so fresh).
Den ska vara hållbar över tid, det vill säga funka med vår övriga inredningssmak.
Faktum är att det var enklare än du någonsin kunnat ana. Vi valde helt enkelt överbliven färg från ett tidigare målningsprojekt i vår förra lägenhet. I kostnaden har jag också räknat med maskeringstejp, spackelåtgång och penslar men penslarna går ju förstås att återanvända. Färgen räckte gott och väl till två strykningar och mer behövdes inte eftersom det var ljusa väggar från början.
Färgen kommer från Sadolin om någon är intresserad. Här kan du läsa mer om deras miljömärkningar. Jag har ju också övervägt Auro väggfärg men eftersom vi redan hade denna färg hemma kändes det som det mest rimliga alternativet.
På Blocket är det ganska lätt att få fatt i färg som blivit över eller blivit fel för ett spottstyver. Hett tips är att kolla där innan du målar om nästa gång.
