Hade du frågat mig för fyra år sedan om jag skulle varit gift, ha ett barn och bo i hus innan 30 hade jag skrattat rakt ut (antagligen osmickrande hånfullt, dessutom). Här sitter jag ändå. I ett hus, med man och ett litet barn. Och allra helst med en katt om jag får drömma.
För dig som är nyfiken på huslivet tänkte jag sammanfatta första tiden i en liten lista.
Svårast med att bo i hus? För en som aldrig bott i annat än lägenhet (med undantag för några år i ett parhus någongång under 90-talet) så är tanken på allt ansvar ganska skrämmande. I en hyresrätt behöver man bara ringa värden och även i en bostadsrätt har man tryggheten i att det mesta ”tråkiga” tas om hand av föreningen. Som vatten, värme, elcentral och så vidare. Om något av det slutar fungera så finns det alltid någon att ringa. Men nu? Nu ska man lära sig allt själv. Vad ÄR ens bergvärme och avfuktare? Kul att lära sig förstås, men väldigt läskigt att ansvara för. Särskilt om man bor i ett hus från 1896…
Jobbigast hittills? Att inte ha återvinningen tio steg från dörren, att köksentrén är en uppsamlingsplats för löv, grus, små insekter med mera som man tidigare drällt i trapphuset.. Vi dammsuger varannan dag men det knastrar nästan alltid av bös under fötterna ändå. Jag känner också lite dåligt samvete över att vi ägnar så mycket tid åt målning, fix, lagning eller rensning i stället för att göra saker med Juni. Nu valde vi ju ett gammalt hus med renoveringsbehov, plus att vi båda är roade av att göra grejer själv – så vi har ju ingen att skylla på. Men visst vore det fint om dygnet hade cirka 35 timmar, ibland i alla fall?
Tråkigast hittills? Detta är helt orelaterat till huset men väl huslivet. Jag har inga funktionsplagg som fungerar i kyla. Det är ju ingen sak att tillbringa timmar utomhus om man är ordentligt ekiperad. Men jag har varken termobyxor eller ull-underställ, och dessutom bara en vante (?!). När köpstoppet är över är det jag som spatserar raka vägen till second hand-butiken och plockar upp ett rejält ställ (gärna ett i grälla färger från 70-talet). Men tills dess unnar jag mig att gnälla över kylan och att sitta inne och peta i brasan i stället. Tråkigt är också att vi är lite mer bilberoende än tidigare och använder bilen ett par gånger i veckan.
Roligast med att bo i hus? Att ha en trädgård. Att ha yta att leva på. Att bo närmare naturen. Andra roliga grejer: Excentriska grannar (igår träffade jag en äldre herre på hundpromenad som slog följe hem med oss från förskolan. Han pratade om sin hund som en riktig person och berättade stolt att hunden hade namnsdag. Igår. Älskar sånt.) Också kul att jag tvingats överkomma min fobiska rädsla för att köra bil och nu vant kör både till tippen och till affären utan att börja gråta eller få parkeringsböter. Hatar förstås att behöva köra bil men det är ändå en mäktig känsla att bemästra något nytt. Nu har jag dock köpt en elcykel (mer om den i ett separat inlägg) och planerar att både cykelpendla och uträtta alla mina ärenden medelst cykel.
Vad har varit oväntat? Alla attiraljer som man måste inhandla. Vi har till exempel inga trädgårdsredskap och som en följd av detta ser vår trädgård ut som en krigsscen från första världskriget. Vi skulle köpt ett helt trädgårdskit (gräsklippare och hela konkarongen) av en bekant till Andy, men då de fortfarande inte sålt sitt hus finns inte den möjligheten just nu. Vad göra? Leta på blocket? Vi vill ju gärna köpa ett helt set och inte lägga tid på att köpa en kratta här och en spade där. Tar gärna emot tips av ruttade husägare.
Hustoppen:
- Att få se en stjärnhimmel nästan varje natt.
- Att pendlingen blivit lyxig egentid.
- Kunna äta egna äpplen och päron.
- Löprundan blir nästan magisk med en stjärnbeströdd himmel och stor fullmåne som fond.
- Barnet roar sig med pinnar, kottar och grus. Billigaste leksakerna någonsin.
- Perfekta förutsättningar för en katt. Gärna en stor, tack.
Husbotten:
- Allt under 22 grader är i min mening oacceptabelt. Sist vi hade 22 grader var väl i september?
- Vi har ingen gräsklippare.
- Vi har ett fallfärdigt hönshus på tomten.
- Vi har jättemånga växter och två odlingslådor fulla med grejer som jag inte vet hur man tar hand om.
- Ingen hänger på lekplatsen eftersom alla hänger hemma = inte så mycket socialt umgänge där inte.
- Vi har ingen katt!
- Jag har börjat att oroa mig för saker som äkta hussvamp. Och mögel. Och fukt. Och bergvärmepumpen. Och el-installationerna. Och radiator-läcka. Allt går att oroa sig över.
Stor kram
Sophia
