Hej,
En sak som vi visste att vi skulle sakna när vi flyttade från stan var utbudet av restauranger och matställen. Trots att hela familjen bara äter på restaurang once in a fullmoon kändes det ändå tryggt att ha restaurangstök runt hörnet om andan faller på. Andreas är något av en gourmand och jag ett matvrak så innan vi fick barn åt vi ute varje vecka.
En väldigt kul grej med att flytta är förstås att upptäcka nya pärlor i närområdet. På promenadavstånd finns Handelshuset som serverar finpizza, fika och italienska godsaker. I lördags hade vi äntligen vägarna förbi.
Först spatserade vi lite i grannskapet.
Och sen gick vi dit för pizza och för kaffepåfyllning. Här ligger det! I ett gammalt, charmigt kråkslott.
De hade höstpyntat så fint med pumpor och kål och fler växtligheter som jag inte kan namnet på.
Och inomhus var det mysig stämning med tända ljus. Är för övrigt väldigt svag för pärlspont och trähyllor.
De säljer också lite råvaror.
Inte särskilt fult är det inte heller.
Skomakarlampa – en klassiker som aldrig går ur tiden! Superlätt att hitta på Tradera för en rimlig peng.
Målade golv är något av det finaste som finns. Blev sugen på att måla vårt golv på ovanvåningen med ljusgrå linoljefärg. Kanske inte rutigt även om jag tycker att det är vrålsnyggt. Men det gör sig bättre i kök och hall.
Och hur fint är det inte att dekorera väggen med gamla strå-och panamahattar? Lite lättare att styra upp än en tavelvägg.
Där satt vi på bästa plats och gonade oss. Hejhej!
Fotade tyvärr inte maten men det var en smarrig pizza på tunn och krispig botten. Det var knappt några andra sällskap när vi kom men när vi gick ramlade det in matgäster. Innan vi gick kastade vi lite grus och tittade på tuppen. Juni är helt ekiperad i kläder från Stadsmissionen och Tradera.
Sedan styrde vi kosan mot Neglinge Gård, där hembygdsföreningen hade höstmarknad. Gamla hus fulla med bilder och pryttlar från förr – paradiset för en retrosexuell som jag. (Älskar också att köpa gamla grejer men inget av den varan i dag) Tyvärr var ingen annan i familjen lika exalterad över gamla bilder som av strömmingsmackor och korv. Tur att det fanns något för alla då.
Man kunde få binda sin egen höstkrans för blygsamma 30 kronor. Har mig veterligen inte bundit någon som helst krans i vuxen ålder men någon gång ska ju vara den första.
Virade grankvistar och mossa på halmringen tills jag storknade…
… och såhär blev resultatet: En något asymmetrisk krans fläckvis prydd av mossa och någon sorglig kvist. ”Vilken stilig krans sa tanten på plats (med den där särskilda tonfallet äldre har när de pratar med barn). Nöjd hursom och nu hänger kransjäveln utanför dörren och där ska den hänga!
Det var den söndagen det. Åk gärna till Handelsboden om du är ute och surrar i Nacka. Supermysigt och barnvänligt.
Kram Sophia