Tidskriften Camino har vigt ett helt nummer åt tema rensande och minimalism. Efter att ha uppmärksammat att så gott som alla forum på temat befolkas av kvinnor ställer sig chefredaktören den ledande frågan om rensandet inte riskerar att bli en kvinnofälla? I sin research hittade hon nämligen få eller inga män som ägnade sig åt att rensa hemmet eller reflektera över sin konsumtion. Jag är benägen att hålla med. Visst är det märkligt att de flesta någon gång i livet går från singel till duo – vanligen tillsammans med någon av det motsatta könet – men bara en av dem tar ansvar för de gemensamma prylarna?
Lika märkligt är det med bilden av vem som köper vad i hushållet. Bara tänk på ordet shopaholic. Själva sinnebilden av en shopaholic är en kvinna som vidlyftigt slösar pengar på prydnadskuddar, doftljus och blommor. Krimskrams. Inte heller sällan slösas det med andras (makens) pengar. En shopaholic är också oförmögen att förstå de mest grundläggande ekonomiska termer som budget eller amortering.
Hur roande det än kan vara med fördomar tycker jag det är tråkigt om de förblir just det. Är det verkligen rimligt att kvinnors köpbeteende får klä skott för överflödet av prylar som utmärker vår samtid? Naturligtvis inte.
Om man får lita på Kronofogdens statistik var 280 000 män skuldsatta 2016, att jämföra med 144 000 kvinnor. Siffrorna verkar vara tämligen konstanta tillbaka till 2010. Fram till 2014 mätte Kronofogden antalet betalningsförelägganden som var ett resultat av förfallna sms-lån, och även där var männen i majoritet. Ironiskt kan det tyckas att de flesta intiativ som handlar om att ”ta kontroll över sin privatekonomi” främst riktar sig mot kvinnor.
För kvinnor förstår sig inte på aktier, sparande, huslån eller investeringar. De vill bara shoppa kläder och doftljus och kuddfodral. Det är fördomar som är lika falska som det är sant att män generellt är mer ekonomiskt sinnade. Det är ju dubbelt så troligt att en man hamnar hos kronofogden som en kvinna.
Ändå så så initieras det ekonomigrupper för kvinnor till höger och vänster. Och de flankeras av Instagramkonton i överflöd. De startas av och för kvinnor som har tröttnat på prylkaos och kortsiktiga materialistiska belöningar. Det är återigen kvinnorna som tar ansvar för något som vi kan beskylla hela västvärlden för: Nämligen att konsumera över sina tillgångar. Nej män kanske inte handlar särskilt många doftljus. Men de shoppar båtar, eldrivna verktyg, elektronik – och hobbyprylar. Och de rensar inte särskilt ofta heller. Jag har handlat mycket på Tradera i mina dagar, allt från barnkläder till inredning och endast två gånger har namnet indikerat att säljaren varit något annat än en kvinna.
Jag säger inte att dessa initiativ för kvinnor inte ska få finnas. Tvärtom, jag åtnjuter själv förmånen att få vara en del av flera nätverk. Jag bara undrar var alla nätverk för män håller hus? Det är ju faktiskt de som verkar behöva det mest.
Jag vill inte att konsumtion ska bli ännu en kvinnofråga, för det har vi nämligen inte råd med. Jordens resurser och hur vi konsumerar dem är frågor som berör oss alla.