hållbarhet

I dag var det ledig fredag, och som så många andra fredagar ägnade vi dagen åt.. ärenden! Märkligt hur det nästan har blivit tradition att uträtta något riktigt tråkigt på vår extra helgdag. Åka till återvinningscentralen, byggvaruhuset.. Aja, det är sysslor som ska göras det med.

Förmiddagen tillbringade vi med att provköra elbil. Och det var faktiskt första gången jag satt i en elbil, ändå sjukt att det dröjde till 20 år inpå tvåtusentalet. Vi har en tio eller elva år gammal dieselbil idag. Den används inte i vardagen, men väl på helger och till resor. I ett år har vi diskuterat ett dilemma; är det bättre att fortsätta köra vår fossilbil tills den är skrotmogen, eller är det klimatmässigt bättre att köpa en ny (begagnad) elbil? Vi har hela tiden trott att det är rimligare att köra slut på vår fossilbil och därefter byta till elbil. Men så verkar inte vara fallet.

Andreas har gått helhjärtat in för uppgiften att speja efter en lämplig elbil. Han har gjort ett maffigt excelark med en hel drös bilar från Blocket som jämför en ohygglig massa saker och delar in cellerna i rött och grönt, bra eller dåligt.

Detta känns som ett beslut man tror att man tar med förnuftet, men där känslan har sista ordet ändå. Som när man köper bostad. Visst att man gör kalkyler, analysera priser i området och jämför objekt med varandra. Men till syvende och sist är det hjärtat som fattar beslutet. Man ser sig själv påta i en lummig trädgård en varm försommardag. Barn som skrattandes klättrar över staketet intill grannhuset. Eller så gör man inte det, och då spelar det ingen roll hur snusförnuftigt huset än är. Det är de små dagdrömmarna som avgör ändå.

Nåväl. Vi får se vad det blir av ’et.

Kram

Jag fick en fråga om jag inte kunde skriva om vilka hållbarhetsutmaningar som kommer med att från ett till två barn.

Så gärna så!

Det finns ju också massa fördelar med andra barnet. Vi har ju inte behövt köpa någonting nytt utan vi använder samma prylar som vi hade förra gången. Nils har Junis gamla kläder så långt det är möjligt. De är ju födda på olika säsonger, och det är klart att vi anpassar garderoben efter väderleken. Jag kompletterar garderoben med hjälp av Tradera och annan second hand främst. Men annars har vi samma vagn, leksaker, filtar, bilbarnstol och så vidare.

Utmaningar finns det såklart. För det första har vi ett mer pressat tidsschema, eftersom Junis omsorgstider på förskolan sätter agendan för dagen. Det gör att jag ibland skarvar om jag ska in till stan och tar bilen, eller parkerar bilen vid en infartsparkering och tar bussen sista vägen. Vanligtvis tar jag tåget. Min resväg in till stan påverkas mycket av Slussen-ombyggnaden, och resan kan ibland ta orimligt lång tid om man missar en anslutning. Men jag blir bättre och bättre på att planera mina dagar.

Detsamma gäller ju aktiviteter efter förskolan. En bebis behöver ju inga aktiviteter men Juni är i den åldern då hon börjar prova på saker. Nu går hon på teakwondo och simning, och vår inställning är att hon får prova på så många aktiviteter som hon vill. Taekwondon ligger 16 minuters bilväg hemifrån men 1.5 timme (alltså enkel väg) med kommunaltrafiken, och då måste man dessutom gå en kilometer för en av anslutningarna. Vi har gjort det en gång och jag var superimponerad av hur duktig min stora tre och ett halvt-åring var. Inte en enda missnöjd min på fyra timmar. Men vi var inte hemma förrän halv 7 på kvällen, och jag var helt slut efter ansträngningen. Hade jag bara haft ett barn hade jag nog kört kommunaltrafik, men med två blir det alldeles för jobbigt. Då gäller minsta motståndets lag och det blir bilen. Det är den sortens situationer som jag tycker att det märks skillnad.

Minsta motståndets lag riskerar lätt att bli allenarådande i småbarnslivet generellt. Jag är otroligt glad för att vi har matkasse med färdiga recept. Annars hade vi eventuellt behövt livnära oss på hämtmat och fryspizza alternativt fått skörbjugg. Jag är också otroligt tacksam över att vi bor och lever mycket på samma ställe. Det krävs inte så himla mycket transport för att klara vardagen. Taekwondon undantaget (den ligger dock också i Nacka) så har vi det mesta som underlättar ett smidigt småbarnsliv precis i närheten. Lekplatser, mataffär, skolor, badhus, naturreservat, skidbacke, idrottsplats och ishall. En otrolig lyx.

Det är framförallt transporterna som jag tycker är utmaningen. Och vardagslogistiken kommer ju bli ännu mer komplicerad framöver. Jag hade också en förhoppning om att köra med tygblöjor nu när vi har tvättmaskin och torkskåp. Tyvärr lyckades jag välja en modell som läcker som ett såll. Vet inte om jag knäpper dem fel eller om modellen i sig var dålig, men tygblöjorna blir det inget av i alla fall. Tur att vi bara köpte några stycken att prova med.

Jag tycker annars att det är lättare att leva lite mer hållbart med andra barnet. Nu har jag rutin på att brygga kaffe hemma och ta med i termos i stället för att köpa tamedkaffe. Detsamma med mellanmål till storbarnet. Det går av bara farten (när jag väl kommer ihåg det, hehe). Det är mycket lättare att förbereda snacks och ta med. Eldprovet blir väl när Nils ska börja med mat.

Tja… det är faktiskt inte så värst stor skillnad på ett och två barn? Jag tyckte att den stora omställningen var första barnet, men nu går det mesta på ren rutin. Och om man, som vi, har sparat allt från första barnet så är det oerhört lite som behövs köpas till det andra.

Du med fler barn. Vad tyckte du?

Stor kram

Sophia

Sommaren gjorde storstilad comeback med 25 grader och strålande sol. Så lyxigt! Typiskt att jag inte kan bada än bara, men strunt i det. Är det kanske den bästa årstiden just nu, tiden mellan Birkenstock och äppelplock?

Andreas har precis gått tillbaka till arbetet. Som tur är sköter han både hämtning och lämning så att jag får en mjukstart på föräldraledigheten. Väldigt tacksamt eftersom jag inte kommit in i rutinerna än.

Känner du hur det kliar i köpfingrarna när årstiderna växlar? Det gör jag! Här kommer lite inspiration för att tygla köpbegäret och i stället botanisera i din befintliga garderob!

Plånboken i P1 tar upp ett forskningsprojekt om hållbart mode, och framförallt om hur motsägelsefulla vi konsumenter är när det kommer till klädköp. Lyssna här!

Lite magont behöver inte vara dumt. Se dokumentären Modeindustrins smutsiga baksida av Stacey Dooley på SVT. Hon besöker sjöar som försvinner för att klara vattenförsörjningen till bomullsodlingar, städer som är helt förorenade av kemikalier och arbetarna som drabbas när klädproducenterna vill kapa kostnader. Allt det där vi redan känner till men som vi bortser från medan vi förförs av kedjornas lockpriser. Att faktiskt se ödeläggelsen på bild är drabbande på ett sätt som inte riktigt sker när man bara läser om problemen. Bilderna går inte att göra osedda och det invärtes skavet går inte att värja sig ifrån. Se dokumentären nu, det är en uppmaning!

Har du något du vill tipsa om på ämnet? Kommentera!

Stor kram

Sophia