Ingen vet hur det hände men helt plötsligt har vi en treåring i huset. Eller närapå i alla fall, han fyller inte år förrän i morgon.
Eftersom första måndagen efter semestern är nesligt att fira födelsedag på, låtsades vi att han fyllde år i dag. I morse fick han presenter på sängen och pannkakor till frukost. Vi hade gjort vårt bästa för att tillgodose sakerna på önskelistan, som uteslutande bestod Batman-och robotrelaterade saker. Roligt med tanke på att han aldrig sett Batman?
Choklad är Nils favoritgrej i hela världen (näst Batman och robotar). Därför blev det en chokladtårta i hela tre våningar.
Med Batman i marsipan på. Eftersom marsipan står högt på listan över favoritsaker näst efter choklad, Batman och robotar.
Barnen lade sista handen vid skapelsen lagom till att gästerna kom. Än hade tårtan inte nått sin fulla potential.
Det var morfar, Annika, min bror Hampus och grannarna Tommy och Kerstin som var bjudna till kalaset. Min mamma skulle också kommit men hon blev tyvärr sjuk. Andreas svängde ihop en charkbricka att snacksa på.
Brickornas bricka, dessutom. Tryffelchips, marconamandlar, tryffelsalami, fyra sorters ost och vindruvor. Tomater och paprika från trädgården. Vi åt andaktsfullt!
Kanske inte Nils som var strängt upptagen med sin nya Polisbilsrobot som han fick av Tommy och Kerstin.
”Mamma fota mitt ballongfinger” pep Juni förtjust. Hon har lärt sig blåsa ballonger nästan helt själv och har aldrig varit stoltare.
Mannen i bakgrunden är min bror Hampus och han är också stolt över sina fingrar.
När charkbrickan lagt sig var det dags för hedersgästen att göra entré:
”DONE!” som Gordon Ramsay säger.
Den ser helt sjuk ut och det var den också. Tre lager av choklad i olika former, marsipan och så lite hallonfluff för balansens skull.
Belåten treåring som skrapar marsipanen av tårtan.
Chockmätta var ordet för att beskriva tillståndet efteråt.
Nils hade inga svårigheter att ragga medhjälpare till hans legobygge. Här hjälper morfar till att montera en… robot.
Andreas svalkar sig med lite San Pellegrino läskeblask. En slurp är att dyka ner i ett minnesåll fullt med minnen från italienska rivieran.
Sen luta sig tillbaka på våra Grythyttan från Blocket. Den gamla sorten med det bästa gunget. Är så spänd att få visa våra planer på altaninredning, men det får vi ta i ett annat inlägg.
När allt var hopbyggt läste morbror Saga-sagor.
Och när kaffet var uppdrucket och gästerna gått hem gick vi inte och spelade Finns i sjön. Jag fortfarande iklädd klänning och förkläde.
Just finns i fönn är det enda Nils begriper, och han vrålar det lite titt som tätt oavsett vems tur det är, och oaktat om korten verkligen finns i fönn eller på hann. Men lika kul ändå. Rundan kröntes av att Nils tjöt till i högan sky ”I MORGON FÅR JAG INGA PJESENTER!” och brast ut i storgråt.
Tack och lov ändå, eftersom vår kvot av Batman och robotar är definitivt är fylld för all överskådlig framtid.
Kram