Söndag

Jag har svårt att formulera mig just. Orden vill inte komma upp till ytan, utan lurar precis bortom räckhåll. Så då går det en dag utan att jag försöker leta efter dem. Och så en till. Plötsigt har det gått en vecka och då vet jag inte var jag ska börja igen. Det har ju hänt så mycket. Eller nej, det har ju inte hänt någonting!

Av olika anledningar kan jag inte träna just nu, och det tär så fruktansvärt mycket på mitt mående. Min vilopuls är tio slag högre i minuten än vad den brukar vara, sömnen är katastrof och jag är mitt allra sämsta jag. Men! På tisdag finns det en plump i kalendern. Då kan jag börja träna så smått igen, och jag har aldrig längtat så mycket i mitt liv.

En annan som inte lever sitt bästa jag är Kjell. Han föredrar att leva sitt liv inomhus. Tar förmiddagsluren i soffan, eftermiddagsluren i fåtöljen och nattvilan i Junis säng. Tycker det är ett så ynkligt liv för en katt vars päls är byggd för att klara minus trettio grader. Men men, jag vill inte jaga ut honom om han inte är redo.

Igår tog jag in den sista dahliabuketten. Skönt! Lika hugad som jag är på vårkanten, lika proppmätt är jag på dahliorna när frosten nalkas. Nu överlåter jag till och med hälften till vädrets makter, orkar inte övervintra allihop.

I morse bakade Andreas surdegsfrallor som vi åt till brunch. Så fina att jag var tvungen att föreviga dem. Goda var de också.

Ahapp.

Nu har jag inte mycket mer att skriva. Vi har haft en lugn helg hemma. Fixat i trädgården, bjudit grannarna på pizza och städat.

Hoppas att du har haft det fint!

kram