”Ska ni inte komma förbi på påskmiddag hos oss då?” frågade jag Tommy och Kerstin, som bor tvärs över staketet. Egentligen var våra planer att inte fira påsk alls. På sin höjd tänkte vi bjuda över min brorsa, men han är så lätt att underhålla att det knappt gills.
Vi hade nämligen bestämt att detta skulle bli årets stora fixarhelg. Släp var bokat och vi skulle bära allt bråte och spill till återvinningen. Vår trädgård blivit något av ett självplock där grannskapet har försett med material till diverse hobbyprojekt. Tyvärr har de också förfasats över våra lumphögar, fixarhelgen kunde inte komma nog tidigt.
Tommy fyllde sin ryggsäck med öl, sill, rom, danskt rågbröd och lökskalsfärgade ägg, tog en hembakt citronmarängpaj i ena handen och klev över staketet. Alla borde ha en Tommy till granne, faktiskt.
Jag fick ett il av inspiration och kastade inte mindre än fyra dukar på bordet. Letade fram min sista färgade stearinljus från Liljeholmens ljusfabrik och strösslade ut lite tulpaner.
Det mesta på bordet är sånt vi använder till vardags. Men med lite färgglada crepeblommor till servettringar och pastellfärgade ljus kändes det påskigt. Eller bara väldigt danskt, vilket är så gott nog.
Andreas premiärtände grillen och grillade kött, sötpotatis, majs, aubergine och sparris. Till det en potatissallad. Ska villigt erkänna att jag knappt vet vad som är ett traditionellt påskbord, men detta fick vara bra nära nog.
Sen kom Kerstin och till sist min bror, och så satt vi och åt och surrade ända till midnatt. Så glad och tacksam för att vi vågade bjuda in och för att de tackade ja!
Fixarhelgen då! Jo, fem vändor till återvinningen blev det. Med spill, bråte, nedklippta törnbuskar och löv. Innan lövsprickningen ser trädgården vissnare ut än någonsin. Så omotiverande! Vi planterade också nya rosor och syrenhortensior. Alla nyplanteringar ser färglösa och påvra ut att jag inte kunde drista mig till att ta fram kameran. Du får lita på att det blir fint tillslut.
Hoppas att din påsk var fin.
Kram
Sophia