Vardagen är obönhörligen tillbaka för de flesta av oss. Sedan förra måndagen är våra barn på fritids och förskola, och på torsdag börjar Juni skolan. Kan för mitt liv inte begripa att jag har ett skolbarn?! Men det är en annan fråga.
Jag drabbas av ett vemod så fort folk börjar prata om höst och sommarens sista suck. Om det är en sista suck vi får ska jag minsann hålla den i lungorna så länge jag bara kan.
Hos oss är det inte så svårt. Vattnet är 24 grader och på femte året som Saltsjöbadsbo fann jag mitt badrockssjälvförtroende. Är man sextio plus i Saltis går man till morgondoppet endast iförd badrock, så lyder reglerna. Och nu även för mig! Så skönt att slippa krångla med ombyte vid bryggan.
Trädgården ger äntligen lön för mödan, och jag plockar girigt. Har man ingen trädgård rekommenderar jag att man tar sig till en. Stan är ju full med parker, och blommor behöver inte vara inte en bukett för att man ska kunna njuta av dem.
Vi har varit lite dåliga på att äta vardagsmaten utomhus. Erkänner att jag inte alltid orkar göra mig omaket att släpa in och ut allt på en bricka. Men det borde jag! Inget säger sommar så mycket som picknick. Om man inte orkar äta frukost utomhus på helger kan jag rekommendera att man åtminstone tar med sig en kopp kaffe ut.
Tranorna har säkert sagt sitt. Men det betyder ju inte att vi inte kan lajva sommar minst en månad till! Att förlänga sommaren innebär också ju också en möjlighet till revansch för en misslyckad semester. Jag har verkligen haft somrar då de bästa sommarminnen kommer från dagar då barnen tillbringat dagen på förskolan, medan vi ägnat kvällen åt en gemensam aktivitet. Sommaren är så mycket mer än bara semestern!
hur förlänger du sommaren?
Jag var på uruselt humör min semester i år. Orimliga förväntningar, trötta barn och pms gjorde den allt annat är vilsamt härligt…
Men precis som du skriver har jag tagit revansch genom att göra semestriga saker efter jobbet och på lediga dagar. Så nu när jag tänker tillbaka på sommaren finns det många fina minnen att plocka fram?