Hur är hösten för dig än så länge?
För mig hastar den fram i ett obarmhärtigt tempo. Och jag funderar så himla mycket kring tid och pengar. Jag har alltid tänkt att har man tid så har man inte pengar, men har man pengar så har man aldrig tid. Som i barndomen och tidiga vuxenlivet. Jag hade seriöst inte en krona till mitt namn förrän jag var 22. Men tid hade jag i överflöd. Sedan pluggade jag och arbetade samtidigt var därför ganska förmögen sett ur en students ögon. Men tid till några studentaktiviteter hade jag inte.
Vad jag inte visste förrän nu är att det inte alls stämmer. Som äldre student, med barn och familj och hus har man varken tid eller pengar.
Det här att jag på allvar trodde att studentlivet skulle innebära mer frihet, och en uppfriskande paus från vardagen? Tillåt mig att hånle åt mig själv. Jag beskriver min nuvarande situation som att jag är efter livet. Flåsar det i nacken. Kutar och kutar tills benen blir stumma men trillar precis innan jag är ikapp. Men oavsett känns det ändå värt det. Utbildningen är superkul och jag känner med etthundraprocents säkerhet att jag valde rätt.
Men jag är inte särskilt oroad faktiskt. Det låter kanske knäppt mot ovanstånde, men rösten inom mig säger att det ordnar sig. Det kommer bli bra. Det är bara att dra på lite nu, men se till att vila sen. Redan nu ser jag fram emot jullovet då jag har tio långa dagar att vara njutbart oproduktiv på.
Pengar kommer jag inte att ha, men tid – det ska jag se till att det finns. Tid att äta långa frukostar och läsa tidningen. Tid att umgås med barnen utan att behöva planera någon särskild aktivitet. Tid att dricka rödvin till kvällsbrasan och titta på serier.
Kram