Klimatfrukost om framtidens energi

I fredags morse pallrade jag mig till Bee Urban för klimatfrukost med tema energi. Vi var ett litet, energiskt och corona-anpassat gäng som skulle lyssna till ett samtal mellan Naturskyddsföreningen, Fossilfritt Sverige och Vattenfall.

Klimatfrukosten anordnas av Maria Soxbo/Husligheter och Emma Sundh, som driver den ideella föreningen Klimatklubben.

Vad finns det då att säga om energi?

Enormt mycket. Jag antecknade så att fingrarna värkte.

För att klara klimatmål behöver vi ren energi. I Sverige kommer 98%-99% av vår el från förnybara källor, vilket är fantastiskt om vi jämfört ur ett globalt perspektiv. Vi är till exempel inte beroende kolkraft som många andra länder. Därför är det till exmpel bra att stora teknikbolag etablerar serverhallar i Sverige (vårt kalla klimat gör också att man inte behöver extra energi för att kyla anläggningarna), även om de förbrukar enorma mängder energi. Bättre ren energi här än smutsig energi någon annanstans, så att säga. Nackdelen är att teknikbolagen skulle kunna driva på andra länder att ställa om sin energi, med moroten att de etablerar serverhallar där. En personlig tanke är att de länder med dåliga energikällor nog kommer att snegla mot renare elproduktion når de inser att det finns pengar att tjäna.

Energieffektivisering – samtidens sexigaste ord

Men. För att kunna minska våra utsläpp måste vi energieffektivisera. Detta gäller särskilt industrin, men också privatpersoner. Vår förbrukning måste optimeras så att vi använder el när tillgången är stor. För att kunna göra det behövs dock bättre teknik.

Min man satte för något år sedan upp ett övervakningssystem på vår energiförbrukning med hjälp av en Rasperry Pi. Har jag nämnt att han är en nörd? Med hjälp av hans dashboard kunde vi följa förbrukningen i realtid. Men vet du vad vi inte kunde? Göra något åt den!

Det behövs tjänster för att optimera elanvändingen. Till exempel: Man ska kunna koppla in elbilen på laddning efter att man kommit hem från arbetet. Det betyder dock inte att den laddar precis just då, utan att laddningen är optimerad och kanske laddar under natten när tillgången på el är större.

Gigantiska energibesparingar finns att hämta om man till exempel energieffektiviserar miljonprogrammen i stället för att bygga nytt, men det är något politiker är dåliga på att prioritera överlag. Naturskyddsföreningen lyfter att den politiska viljan oftast har slagsida mot att vilja bygga nytt, framför att effektivisera det som redan finns. Och det måste ändras!

Vi pratade också om bilen, denna gigantiska klimatelefant i rummet. I framtiden kommer inte bilen vara var mans egendom. I dag finns mer än 5 miljoner bilar i Sverige, och om hela flottan skulle vara eldriven så klarar vi inte elförsörjningen. Lösningen är förbättrad kollektivtrafik, andra typer av fordon (hörde jag cykeln, hehe?) för korta transporter och vätgasdrivna fordon. Min reflektion är att det bara en tidsfråga innan bildelning slår igenom på riktigt. Vi köpte en Tesla i somras, delvis för att de satsar på att bygga in delningsfunktion i mjukvaran. Tänker att alla biltillverkare måste tänka i de banorna för att vara konkurrenskraftiga om några år.

Flyget då? En spaning är att om några år flyger vi korta sträckor med elflyg. Tänk mer Umeå – Östersund än Stockholm – Bangkok.

Vad sopor har med energi att göra

Ett stort problem i dag är att vi importerar andra länders avfall för att förbränna och omvandla till fjärrvärme. Det gör att incitamenten att satsa på återvinning i ursprungsländerna är få. För att klara klimatmålen måste vi slopa deponin – alltså sopor som förbränns. Fossilfritt Sverige menar på att i framtiden kommer vi inte att prata om sopor, utan om material. Råvaror måste återcirkulera, så enkelt är det. Vi måste börja se jungfruliga material som den lyx det är –  standard kommer att behöva bli att återbruka och återanvända.

Och kärnkraften då?

Jag tycker att kärnkraft är ohyggligt läskigt. Framförallt med tanke på oöverskådliga perspektiven. För att jag ska ha tillgång till ”ren” el till min elvisp idag, behöver vi klura på lösningar för slutförvaring av radioaktivt material i – wait for it – 100 000 år. Alltså hur designar man ens en skylt så att någon (människa eller utvecklad flugsvamp eller vad tusan som dominerar jorden då) förstår att det är radioaktivt material som gömmer sig här?

I alla fall. Alla verkade rörande överens om att kärnkraft blir en kort parentes i världens historia. Det är alldeles för dyrt att investera i nya reaktioner, så vi kommer att behöva ersätta den energikällan med något.

Vad ska vi som privatpersoner tänka på?

Energieffektivisera hemmet. Jag är inte den som säger att man ska köpa nytt innan det gamla är uttjänt. Men faktum är att vitvaru-utvecklingen går framåt i en oerhörd takt, och dagens diskmaskiner och tvättmaskiner är väldigt energisnåla jämfört med äldre. Sitter du på en äldre vitvara som gått sönder? Då kanske du ska överväga att köpa en ny energisnål vitvara i stället för att reparera den gamla. Men som Vattenfall själva säger: Poängen är ju inte att den med två år gamla vitvaror byter ut till nya.

Spä ut elpoolen med grön el. Byt till miljömärkt el. Märkningen av el är lite lurig, och därför ska du välja en el som är märkt Bra Miljöval (och certifierad av Naturskyddsföreningen). Tänk på el som en stor gemensam pool. Bara för att du väljer miljömärkt el betyder inte det att du får grön el i dina eluttag. Det betyder att vi tillför bättre el till vår gemensamma pool. Och så gäller ju motsatsen. El från kolkraftverk är energins motsvarighet till att någon kissar i bassängen. Till njutning för absolut ingen.

Kapa energitjuvar. Vi köpte ju en elbil i somras efter mer än ett års velande. Hade jag vetat vad jag vet i dag hade jag drivit på för att vi skulle växla från fossilbil mycket tidigare. Jag vet, det är dyrt och långt ifrån alla har råd. Men min egentliga poäng är att långt ifrån alla behöver en bil från första början. Behöver familjen två bilar? Antagligen inte. Jag försöker att organisera mitt liv så att det ska bli så smidigt som möjligt. För oss betyder det att vi arbetar på cykelavstånd (20 km enkel väg är min smärtgräns). Jag har valt bort arbeten och skolor som ligger på ett avstånd som innebär bilpendling. Helt enkelt för att det skulle göra min vardag ohållbar. Jag ser inte det som en uppoffring, utan som ett sätt att vara solidarisk med dem som faktiskt inte har lyxen att välja bort arbeten som ligger bortom cykelavstånd. Kanske kan familjen gå runt på en elbil i stället för två fossilbilar om man arbetar lite närmare hemmet?

Pjuh – du ser! Man lärde sig en del.

Alla foton: Caroline Solberg