Jag, teknikens fiende?

Det börjar bli alltmer tydligt att jag och världens teknikvurmare vibrerar på olika våglängder. Och för att du ska förstå bekymret; min man är en av dem. En teknikvurmare alltså. Vårt hem är byggt kring förra sekelskiftet och har många egenheter kvar från den tiden. Som små ringklockor i varje rum så att man kan ringa på pigan. Prång som är helt omöjliga att möblera och alldeles för litet badrum. Romantiskt, jag vet. Det enda som fattas mig är en tvättstuga, annars är huset perfekt i all sin gammaldags charm. Perfekt.

Men där är vi olika, jag och Andreas. Hans idé av ett perfekt hem är ett uppkopplat hem med allehanda moderniteter. Själv tycker jag att en blandare med bara ett vred är avantgarde.

Så vi får göra som i alla andra äktenskap och kompromissa. Vi har löst det så att Andreas installerar teknik som jag låtsas inte existerar. Till exempel wifi (routern gömmer vi i skafferiet), brödrost (även den i skafferiet) och högtalare som man kan styra med telefonen (i skafferiet, såklart). Du vet scenen i Vår tid är nu när Helga får en tv? Och draperar den med en duk? Kunde varit jag.

Jag är vanemässigt skeptisk till all ny teknik. Ser inte vitsen med ytterligare en teknisk lösning som bara syftar till att lösa i-landsproblem. Att vi redan omhuldade västerlänningar ska bli ännu mer förskonade från ja.. livet? Vi har till exempel en tvättmaskin som har en app. Aldrig använt appen, inte ens laddat ner. En ugn som har inbyggt wifi. Aldrig använt. En app för att låsa upp ytterdörrarna. Aldrig använt. En gång fick Andreas en Alexa, alltså en högtalare som man ska prata med. Jag vet inte om du har någon erfarenhet av Internet of Things, men samtalen med Alexa var några av de mest meningslösa konversationer jag någonsin haft. Tror att Alexa har sökt sin tillflykt till skafferiet hon med

Jag betackar mig alla dessa appar som kommer med anskrämliga och missprydande lådor som förfular min vardag. Jättelänge försökte jag upprätthålla en fasad av att vara intresserad. Av rädsla för att framstå som den surgubbe jag onekligen är. Men jag står för att jag är en teknikens fiende. Och så länge tekniken inte är smartare än att jag fortfarande måste vika min tvätt och laga min mat förblir det så.