Bil-lemmat

I dag var det ledig fredag, och som så många andra fredagar ägnade vi dagen åt.. ärenden! Märkligt hur det nästan har blivit tradition att uträtta något riktigt tråkigt på vår extra helgdag. Åka till återvinningscentralen, byggvaruhuset.. Aja, det är sysslor som ska göras det med.

Förmiddagen tillbringade vi med att provköra elbil. Och det var faktiskt första gången jag satt i en elbil, ändå sjukt att det dröjde till 20 år inpå tvåtusentalet. Vi har en tio eller elva år gammal dieselbil idag. Den används inte i vardagen, men väl på helger och till resor. I ett år har vi diskuterat ett dilemma; är det bättre att fortsätta köra vår fossilbil tills den är skrotmogen, eller är det klimatmässigt bättre att köpa en ny (begagnad) elbil? Vi har hela tiden trott att det är rimligare att köra slut på vår fossilbil och därefter byta till elbil. Men så verkar inte vara fallet.

Andreas har gått helhjärtat in för uppgiften att speja efter en lämplig elbil. Han har gjort ett maffigt excelark med en hel drös bilar från Blocket som jämför en ohygglig massa saker och delar in cellerna i rött och grönt, bra eller dåligt.

Detta känns som ett beslut man tror att man tar med förnuftet, men där känslan har sista ordet ändå. Som när man köper bostad. Visst att man gör kalkyler, analysera priser i området och jämför objekt med varandra. Men till syvende och sist är det hjärtat som fattar beslutet. Man ser sig själv påta i en lummig trädgård en varm försommardag. Barn som skrattandes klättrar över staketet intill grannhuset. Eller så gör man inte det, och då spelar det ingen roll hur snusförnuftigt huset än är. Det är de små dagdrömmarna som avgör ändå.

Nåväl. Vi får se vad det blir av ’et.

Kram