Igår tog jag och Nils tåget till Lindesberg och Annika. Kvar hemma med julstöket är Andreas och Juni. Sömnen har varit så bedrövlig senaste tiden, med amning varannan timme nätterna igenom. Och med ett barn till hemma är det svårt att få ro för återhämtning. Jag har ingen plan med besöket förutom att undvika städning, disk och tvätt bäst jag förmår. Och vila förstås. Att vara med Nils är inte det minsta besvärligt, bara mysigt. Mer förnöjsam och lättsam bebis får man leta efter. Och hungrigare, förstås.
I dag åkte vi till Naturens Hus utanför Örebro för att äta lunch. Först i promenad i den dimhöljda våtmarken.
Exakt så här dimmigt är det kring hela Örebrotrakten.
Efter lunch, amningspaus och blöjbyte åkte vi till Pilgrim för att se till honom i hagen.
Han har det fint i sin lilla flock tillsammans med tre islandshästar. Nils fick också stifta bekantskap med hästmule för första gången.
Nu ska jag väcka Nils från eftermiddagsluren och äta kvällsmat. Rotfrukter i ugn som Annika gjort. Vila och omtanke är bästa sortens medicin.
Kram
Vad fint!