Hej.
I fredags efter jobbet åkte jag med Juni till Lindesberg för att ladda batterierna hos morfar och Annika. Andreas stannade hemma eftersom vi var dubbelbokade på kräftskiva.
Jag har aldrig kört längre än in till stan med Juni innan.Tidigare gånger har vi alltid tagit tåget, men på grund av Slussen-bygget skulle vi behöva göra minst tre byten mellan tåg och buss, och det kändes för omständligt för en helg. Jag kände mig otroligt stolt som körde 25 mil alldeles själv. Förstår att det låter som en fånig bedrift i de flestas öron, men i min värld är det stort.
På lördagen åkte vi på utflykt. Först på Erikshjälpens loppis och jag hittade ett runt soffbord från 40-talet för 285 kr. Fick följa med hem och så var det med den saken. Nu lurar vi bara på en vettig möblering men jag visar så när vi är färdiga. Köpte också en ullfilt för 50 kronor, som nu ligger i frysboxen. (Tips: lägg alltid in andrahandstextilier i frysen i minst tre dagar – då dör skadedjuren om det finns några).
Sedan hit: Hjulsjö 103. Rosteri, bageri och kafé.
I ett gammalt huserar detta mysiga kafé. De har öppet på lördagar och man kan boka hälften av borden. Vi knep det sista obokade bordet.
Hur mysigt och fint?
De säljer hembakt bröd, rostat kaffe och annat smått och gott. Ville sluka allt men nöjde mig med soppa och en larvigt god kaka.
Det blåste stormbyar just denna dag men annars hade vi mer än gärna suttit utomhus. Här prunkar odlingar med kål, mangold och kronärtskocka. Och så fanns här en liten lekplats.
Vi parkerade oss inomhus till denna utsikt.
Och nära detta hörn. Titta vilken maffig Dr Westerlund. Och vilka fina tavlor? De är till salu för övrigt .
Här fanns också leksaker för det minsta. Jag älskar när fik och restauranger tänker på de små. Det blir så mycket roligare för alla.
Kunde inte hålla mig från att fota inne på toaletten. Denna färgperfektion skulle en aldrig få se på en stockholmstoalett; 70-talshandfat i blekgult och blåprickig våtrumstapet. Jag kan få rysningar av sådan färgharmoni.
Efteråt slog vi en lov i trädgårdslandet. Juni var så fascinerad av de enorma grödorna.
Här har vi lite att inspireras av till vår egna sorgliga ursäkt till trädgårdsland.
Om du har vägarna förbi i Bergslagen tycker jag verkligen att du ska åka inom Hjulsjö 103. Det var en fröjd både för öga och smaklökar.
Juni älskar djur och särskilt hästar. På vägen till Lindesberg var hon tvungen att räkna och prata om alla hästar som vi körde förbi. Lyckan var gjord när hon fick träffa Annikas hästar Jorun och Pilgrim. Hon fick klappa, mata med morot och i dag ville hon också rida. Vi hade tittat lite på ridsport-VM på tv och hon var alldeles betagen av alla ekipage som hoppade.
Här sitter jag på Pilgrim och Juni på Jorun. De är 20 respektive 25 år gamla, inga ungdomar direkt. Juni sken som en sol hela promenaden och ville aldrig sitta av. Annika ledde Jorun och morfar höll i Juni.
När vi kom in igen kunde hon inte sluta prata om ridturen.
Sedan åt vi lunch och tittade på vinrankorna. Detta är tydligen andra gången under alla år som Annika bott i huset som det varit varmt nog för att vindruvorna ska mogna.
Sen klappade vi hästarna adjö och körde hela vägen hem igen. Jag är så tacksam över att vi fick komma iväg en helg på landet och ladda batterierna med skogspromenader, ridturer och loppistur.
Hoppas att du har haft en bra helg!
kram
Sophia
Detta är en verkligt trevlig berättelse om en tur till landet. Jag bor själv i Lindesberg sedan många år och njöt av att läsa om hur du och din dotter upplevde turen. Bra att du har en del familj i Bergslagen. Hälsningar Lasse