För några veckor sedan träffade jag Kristin Westesson från SvD för att prata om mitt köpfria år. Efter vår intervju fick jag hejda en impuls att ringa upp och be om ursäkt för mitt svammel, och det är jag faktiskt glad att jag lät bli. Hon lyckades med konststycket att porträttera mig som vettigare än jag är. Tack för det! Intervjun är bakom betalvägg, men om du är prenumerant finns den är att läsa här.
Faktiskt blev intervjun en fin påminnelse om hur långt jag kommit i min resa till att bli mer medveten. I dag kör jag ju inte köpstopp utan konsumerar utifrån Slow fashions principer (fortsätter dock arbetet med att rensa och handlar i princip bara second hand). Vid årets början hade jag som ambition att spara 100′, och glädjande nog nådde jag målet redan i slutet på september. Jag sparar inte till något stort inköp utan bara åt mitt framtida jag. Nästa år vill jag spara 70′. I dag växlar jag en del av mina inkomster mot mindre arbetstid och arbetar 75%. Det är inte rimligare än att jag sänker kraven på sparande.
Har du något mål för 2019?
Kram sophia
För dig som vill läsa mer på ämnet:
Mitt framtidsjag ska ju också få ha det gott
Impulsinvestera i stället för impulsköp
Det vore intressant med ett inlägg där du visar vad du köpt för kläder, skor och liknande sedan du avslutade ditt köpstopp, samt en analys kring dessa köp.
Jag uppskattar verkligen din blogg och har de senaste veckorna läst igenom resan med ditt köpstopp 🙂
Hmm.. Intressant. Kanske får göra det, har alltid tänkt tvärtom, att jag inte ska prata om inköp i bloggen (eftersom jag tycker att såna inlägg är typ 40% av bloggosfären i dag..) Men mitt perspektiv är ju annorlunda. Tack för tips =)