Igår fyllde Andreas år och det blev ett enkelt firande hemma. Jag hade slagit in presenten med av mina favoritmönster: Strawberry Thief från William Morris. Det är över överbliven tapet från vår förra lägenhet. Snöret flätade jag själv av garnrester och barnet har gjort kortet. För något år sedan slog jag in hans present i en kastrull. Ambitionsnivån kan sägas variera från år till år, men en kastrull är ju åtminstone ingen engångsartikel. Alltid något.
Dagen började med sång och frukost. Juni kunde inte hålla sig utan brast ut i ”JA MÅ HON LEVA” redan innan vi började gå upp för trappan för att väcka Andreas.
Här sitter de och mumsar avokadomacka. Det har blivit lite av en tradition på födelsedagsmorgonen. Det bästa mackan (enligt mig) är som följer: Bröd, filadelfia, avokado, lime, körsbärstomat, koriander och peppar.
Efter en långfrukost gick vi i samlad tropp till förskolan och sedan till våra respektive jobb. Hur brukar du göra? Tar du ledigt på födelsedagen? Vi har gjort det ett par gånger när någon av oss fyllt jämnt.
Efter jobbet och förskolehämtning lagade jag födelsedagsmiddag. Indisk gryta med Garam Masala. Jag ser nu när jag skriver det att det låter ovärdigt en födelsedagsmiddag. Den ingick förvisso i veckans receptkasse, men jag tycker att den blev himla god faktiskt. Juni läste Pippi medan jag gjorde maten.
Och sedan tände vi en brasa och satte oss och väntade på Andreas som kom någon minut senare.
Sedan åt vi gryta, drack vin och tittade på medan Andreas fipplade med sin present; ett tv-spel. På tal om presenter är jag väldigt glad över att jag inte föll för frestelsen att ge en present som jag själv ville ha, utan att jag gav bort något som jag verkligen visste att min man skulle bli glad över. Vi är generellt inte särskilt mycket för presenter, flera år i rad har vi missat både julklapp och födelsedagspresent. Och vi har aldrig gett varandra presenter vid alla hjärtans dag eller andra högtider. Jag tror förvisso att vi skulle må bra av att visa varandra mer uppskattning i vardagen, men jag är väldigt tacksam över ingen av oss förväntar sig dyra gåvor i tid och otid.
Stor kram Sophia
Här har jag för övrigt skrivit mer om hur jag ser på gåvor:
Varför pratar vi aldrig om kostsamma relationer?
Låt inte ditt skit bli någon annans skräp – etikett vid gåvor
Hej Sophia! Jag har aldrig kommenterat på en blogg (trots att jag är 80-talist!) men jag vill bara säga, efter att ha följt dig ett tag nu, att du har den bästa bloggen jag läst. Jag är här ofta och låter mig inspireras till ett liv med mindre konsumtion. TACK för den tid och det engagemang du lägger ner – du gör det så bra!
Ååå tack så fint. Nu blir jag alldeles rörd. Och glad att du känner dig peppad. Det är precis vad jag vill åstadkomma. kram Sophia