Om veckan som gått

Hejsan,

Det har varit lite snålt på bloggfronten denna vecka men det är för att i måndags började jag mitt nya jobb. Och du kanske kommer ihåg hur det var själv sist? Man ska komma ihåg alla namn, hur det funkar med kylskåpet och vem som tömmer kaffemaskinen och sätta sig in i alla produkter. Puh. Kul i alla fall!

Annars har det varit en vecka som alla andra. Bättre än en genomsnittlig vecka dock. Arbetet med matsalen är i full gång och på måndag beräknas det vara färdigt. Varje gång jag kommer hem från jobbet har det hänt massor. Det är förbluffande att allt måleri görs för hand. Med penslar och svampar och inte en enda roller i sikte.

Hur fint? Nästa vecka är det färdigt. På bilden är det alldeles nylackat.

Mitt nya jobb är som Content Manager för ett företag som driver trampolinparker, alltså tänk en äventyrspark med jättemånga stora studsmattor. På min första dag fick jag studsa loss för allt vad tygen höll. Först trodde jag att jag skulle komma at göra bort mig inför hundratals kids, men efter en kort stund insåg jag att inte så mycket som ett kvalster tittade åt mitt håll – alla andra var ju upptagna med sitt? Det var i alla fall helt vansinnigt roligt och hips vips hade jag studsat bort en timme. Inga bilder därifrån så du får ta mig på orden. Kul var det.

Jag hann faktiskt med att sy upp ett par jeans. Jag har letat efter ersättare till mina Filippa K-jeans som är i de sälla jaktmarkerna efter tre lagningar. Att leta jeans på andrahandsmarkanden är inte det lättaste. Inte för att utbudet är klent utan för att det är så noga med passformen. Jag vill att mina jeans ska ha lite stretch men inte för mycket, höga i midjan men inte för höga och raka i benen. Jag blev så glad när jag kom över ett par Acne Needle i nyskick och i min storlek. 350 kronor ink frakt i LWL-gruppen. En får tacka!

Så här bra satt de efter att jag sytt upp dem:

Vi har börjat hämta hem våra växter från Andreas mamma Eva som passat dem medan vi varit borta (utöver växtdoula är hon också är min sömnadsmagister) och titta på fikonträdet! Så ystert var trädet inte när vi lämnade bort det. Kommer att bli praktfullt.

I lördagseftermiddag unnade vi oss en solstund på terassen. Baguette och termos med kaffe – det är livet på en pinne.

Vi hann också med en tur till blomsteraffären och försådde en handfull växter och blommor. Kan inte mer om trädgårdsskötsel än vad som ryms på baksidan av en pamflett men jag har följt instruktionerna till cirka 70% så nu hoppas vi på en prunkande djungel framåt sommaren. Planterade också om sticklingar från fikonträdet och en Dr Westerlund.

Och gav lite kärlek till en pelargonstickling som mot alla odds överlevt på egen hand medan vi var i Mexiko.

Det var min vecka i korta drag. Nästa gång hoppas jag kunna visa upp en klänning som jag sytt om. Hoppas att din vecka varit fin det med.

Stor kram

Sophia

Projekt matsalen pågår

Jag har med flit inte skrivit mer om matsalen. Tanken var att den skulle vara färdig tills vi kom hem men bland annat en kommunikationsmiss gjorde att det arbetet blev lite försenat. Kommunikationsmissen bestod till 92% av att jag tydligen inte har haft något mobilabonnemang och att det alltså inte gått att ringa eller sms:a mig på flera veckor, kanske en månad. Detta uppdagades vid hemkomsten i samband med att jag inte fick igång mobilsurfen på flygplatsen. Det säger kanske lite om mitt mobilanvändande ? Jag reagerade inte på att jag inte fått ett enda samtal under en hel månad, men trettio sekunder utan mobilsurf utlöste vild panik.

I alla fall. Det kommer att bli fint detta. Panelerna är ombonat murriga igen men än saknas det en del detaljer. Hittills har vi inte bestämt oss för tapet men jag har svårt att släppa tanken på William Morris Strawberry Thief i indigoblått. Den observanta vet att detta är samma tapet som vi hade i lägenheten. Men den är ju en sådan fröjd för ögat?

På tal om tapet vill jag slå ett slag för begagnatmarknaden även här. Om man har lite tålamod går det att göra fynd och rädda alldeles perfekta rullar från soptippen. Tillexempel har jag köpt tre rullar Sandberg Ava för halva nypriset i en byggnadsvårdsgrupp på Facebook. Nu fattas cirka sex rullar men vi har för närvarande ingen brådska. Den ska upp vårt kombinerade bibliotek och arbetsrum har jag tänkt. Och helst tillsammans med målade socklar och lister. Men kanske lite ljusare gröna. Fin oavsett, förstås.

Stor kram

Sophia

 

 

Mobilmedvetna mars – så gick det

mobildetox

Om ni minns ordnade jag med utmaningen Mobilmedvetna mars. Bakgrunden är att jag ägnar alldeles för mycket tid åt min telefon. Den håvas fram i tid och otid, sneglas på under möten, gluttas på under middagar med mera. Det var dags för en förändring. Max en timme om dagen skulle jag ägna åt sociala medier, bildredigering och blogg. Det låter ganska mycket men det är det faktiskt inte. Att skriva och redigera bilder tar tid och jag måste erkänna att under mina bloggdagar (ca varannan dag) är tiden knapp för att hinna med allt.

Så hur gick det då?

Dagarna då jag lade undan telefonen var det absolut noll problem. Då var jag som en helt vanlig person tillskillnad från den korsögda surftorsken jag faktiskt är.

…Och de andra  dagarna?

Handen på hjärtat. Åt fanders. Om jag har mobilen tillgänglig, alltså på mig och nära till hands, är det som att den kapar 10% av min hjärnkapacitet jämt. Oavsett om jag surfar eller inte så tänker jag på att surfa. En notis får alla mina synapser att glöda till. Det går inte att ha den på en armslängds avstånd. När jag reflerarar över det är inte så märkligt. En som precis slutat röka kan inte gå omkring med ett paket cigg i bröstfickan. En spelberoende kan inte ha ett onlinecasino som startsida. Varför skulle jag kunna gå omkring med mobilen på mig och tro att den inte kommer att påverka mig?

Jag överväger att återgå till en dumtelefon utan internet. Kanske att jag har kvar mina gamla smartphone för att kunna kolla Instagram/FB osv en timme om kvällen. Vi har också pratat om att blocka alla sociala medier via routern här hemma. Elakt va?

I Silicon Valley är det en del techisar som gått tillbaka till dumtelefon. En del av dem har själva varit med att utveckla smartphones eller mobila tjänster och känner väl till hur telefonen dominerar vårt psyke i dag. Det är ju inte för inget som de flesta av oss blir mer eller mindre beroende. All utveckling för mobila tjänster är ju grundad på psykologiska principer som ska trigga oss att kolla skärmen igen och igen. Vår hjärna frigör dopamin och vi känner oss alltså belönade varje gång som vi tittar på skärmen och har fått en ny notis.

Det var en litet statusuppdatering. Hur har det gått för dig?

Stor kram

Sophia