Snart har det gått en månad in i köpstoppet. Sammanfattningsvis har det gått överväldigande bra. Som Martina också skrev, det har i det snaraste varit en befrielse. Vilsamt för både hjärnan och själen att bryta att ha en mindre sak som pockar på uppmärksamhet. Att inte kunna handla nytt när begäret eller behovet slår är en drivkraft i sig. På en månad har jag lärt mig mer om klädvård än på de 20 år jag har shoppat kläder. Under januari har jag:
- Slutat tvätta plaggen efter varje användning, i stället vädrar jag och tar bort fläckar.
- Återuppliva i stället för att återvinna.
- Att tvättmaskinen sällan är boven bakom små hål i t-shirts utan det är pälsängrar som ligger bakom. Jag har fyllt lådorna med cederträblock som sägs hålla ohyran stången. Återkommer med resultatet.
- Lärt mig hur kläder EGENTLIGEN ska vikas. Ett riktigt heureka-moment för min del. Fortsättningen på vik-skolan kommer i senare i veckan.
Jag har också lärt mig en del om mig själv. Att jag shoppar kläder på impuls och inte efter behov, eller ens för att jag trånat efter plagget ifråga. Ofta handlar jag bara för att vissa känslor är betingade till köp. Så som att fira något (till exempel lön, hihi), döva något eller för att jag tror att jag går miste om något annars. Som när jag rea-”fyndar”.
En månad in i köpstoppet känner jag mig inte särskilt utmanad. Den stora frestelsen blir väl förstås när butikerna fylls med vårkläder. Då får jag bara påminna mig om att jag faktiskt inte gick naken en enda dag förra våren, eller våren innan den. Nog ska de kläderna jag hade då duga för en till.
Kram Sophia