Annars då?

Ett halvt liv har passerat sedan vi hördes sist. Jag som vanligtvis har en ganska stillsam vardag har verkligen fått smaka på livets bråda dagar. Häng med.

Vi börjar i slutet på juni. Då firade team Recovering Shopaholics midsommar på värdigaste vis: I skärgården. Det är banne mig inte ofta hela teamet är samlat så en får passa på att njuta.

Dags för midsommarlunch. Potatis, bröd och smör – det enda jag kräver av detta liv.

Efter middagen var det dags för bad. Naturligtvis bangade jag då jag är badkrukornas badkruka. Här är min klon som trotsade kylan.

Tror ni att jag sportar en Hope-tröja dagen till ära? Dessvärre ej. Denna inhandlades på typ Stadium för fyra år sedan. Och tyvärr har en rejäl maska gått, så det blir till att lappa ihop  den efter bästa förmåga. Här i kombo med jeans från Anine Bing och sneakers från Adidas.

När kvällningen kom gick vi inomhus och fortsatte på temat smör.

Tråkig utsikt? Nej.

Och på morgonen efteråt gick denna hurtiga upp för ett morgondopp och bakade sedan scones till hela gänget. Jag badade absolut inte.

Sedan åkte jag till Almedalen och lyssnade bland annat på en paneldebatt kring mode och hållbarhet. Deltog gjorde författarna bakom Modeslavar, Lindex hållbarhetschef Sara Winroth och Sasja Beslik, chef för hållbara investeringar på Nordea. Tyvärr missade jag slutet av denna ganska giftiga debatt, men måste säga att jag blev väldigt förvånad över rättframheten. De kom till pudelns kärna (vilket jag tycker är sällsynt i liknande debatter, det ska alltid gnällas om hur komplext problemet är). Sasja konstaterade enkelt att Fast fashion aldrig kan vara hållbart, och svårare än så är det inte.  Det är ändå rätt mäktigt att höra från en person med den titeln. Det går inte att kränga t-shirts för 99 kronor om arbetaren ska få anständiga villkor och naturen inte ska få ta stryk. Problemet är förstås att en hög prislapp inte garanterar en hållbar produktion…

Och under en eftermiddag i Almedalen kom ett livsavgörande besked: Vi ska flytta till hus! Inte vilket hus som helst. Utan ett hus från 1896 med vedspis, platsbyggt kök, matsal med boasering, två kakelugnar och trädgård med fruktträd.

Efter att ha flitigt frekventerat varenda lekplats på Söder i ett och ett halvt år ser jag förstås fram emot huslivets enkelhet. Drömmer om villaidyllen med barn som springer mellan husen, cykelutflykter i stället för bussturer, trädgård i stället för innergård. En annan del av mig är skräckslagen. Kommer våra kompisar och hälsar på? Tänk om vi inte trivs? Vad vet vi egentligen om hus? ÄR VI GALNA?

Ungefär så går tankarna. Och förstås gruvar jag mig redan nu för hur vi ska inreda. Köpstoppet gäller ju tekniskt sett bara kläder, men jag vill anstränga mig för att göra hållbara val även vad gäller inredning. Eftersom vi bor på 91 kvadrat i dag och flyttar till hela 153 kvadrat kommer det att krävas en del nya möbler. Har överlagt med min man och kommit överens om att vi satsa på begagnat i första hand. Men köpstoppet för kläder tummar jag inte på! Hoppas att ni inte avskyr inredning för då kan det bli tråkig stämning här framöver.

Jag skrev tidigare om att jag hade hade två livsgörande besked. Det här var det ena. Det andra berättar jag vid ett senare tillfälle.

Stor kram Sophia