2 månader av shoppingstopp

Det har gått 2 månader av vårt köpstopp och det är dags för en liten reflektion. För enkelhetens skull sammanfattar vi i ett fråga-svar-inlägg. 

Hur känns det?
Martina: Det känns överlag bra. Börjar jobba imorgon vilket jag ser fram emot. Jag får äntligen klä mig i kläder som inte blir nerdreglade direkt.

Sophia: Jag börjar också att arbeta heltid i morgon. Har ju levt 50% bizniz och 50% bajsblöjor sedan i september. Ser fram emot att utbudet i min garderob som inte består av gråmelerad bomullsuniform med oidentifierbara fläckar. Megapepp, sammanfattningsvis.

Vad är det svåraste med shoppingstoppet hittills?

Martina: Det har funnits tillfällen då jag helt klart velat känsloshoppa för att  fira något eller dämpa lite ångest. Det slutade med att jag istället köpte massa choklad. Sen är Rodebjers vårkollektion så fin. De har en mönstrad kappa jag gärna burit. Men försöker att undvika Rodebjers butiker och andra butiker också eftersom de ofta skapar onödiga ha-begär att gå in i dem.

Sophia: Det svåraste hittills har varit att inse hur djupt i köpträsket som jag verkligen är. Även om jag änsålänge gillar utmaningen att vara köpfri från kläder ett helt år har jag kommit på mig själv projiceringsshoppa. Jag som tidigare inte var särskilt intresserad inredning har nu börjat pinteresta inredning smått maniskt och köpt saker som jag i efterhand inte riktigt behövt. Exempelvis coffeetable-böcker och senast i dag – vakuumpåsar! En hel drös. Ska tydligen säsongsförvara kläder i källaren. Vilket i och för sig är vettigt, men jag kanske borde testat med en påse innan jag gick loss och brände ett dagsverke på plastpåsar. Jag måste gräva ännu djupare inåt och hitta orsaken till min vilda köplust.

Vad är det bästa med shoppingstoppet hittills?

Martina: Jag har börjat tänka mindre på shopping. Och tagit tag i att laga och fixa min kläder. Ser verkligen fram emot att rensa ut min garderob enligt KonMari metoden och börja organisera upp min garderob. Sen börjar jag komma till insikten om att jag inte är stressad över att missa snygga plagg. Jag njuter av mina plagg som jag har och vet att när jag får komplettera min garderob nästa år så kommer det finnas massa fint att välja bland.

Sophia: Att jag har blivit fyrahundra (minst) gånger bättre på att vårda mina kläder. Jag har predikat det förr och säger det igen: vädra, ta bort fläckar och sy om. Det är mitt livs mantra och jag älskar det. Och kan detta valhänta penntroll börja ta hand om sina kläder kan alla.

Har du kommit till någon insikt om din stil under dessa två månader?

Martina: INte riktigt än, eftersom jag har varit mammaledig och mest använt samma saker. Men nu när jag går tillbaka till jobbet ska jag börja utmana mig själv lite mer och försöka skilja på min jobbstil och min privata stil.

Sophia: Under mina föräldralediga dagar känner jag mig mest som en studie i mänskligt förfall. Ordet ”sunk” har fått en ny innebörd. Men när jag blir rastad i riktiga världen har jag faktiskt blivit mer trygg i min stil. Jag har ansträngt mig å det yttersta för att frigöra mig från invanda föreställningar om kläder och passform. Exempelvis har jag på allvar upptäckt den utställda byxan. Bekväm, stilig och mångsidig.

En annan insikt är att även om jag älskar grått och svart mår jag faktiskt som allra bäst i färg.

Saknas något i din garderob som försvårar shoppingstoppet?

Martina: Inget som försvårar måste jag erkänna. Men det kan nog uppkomma efter utrensningen jag planerar.. Jag har varit på jakt efter ett mönstrat set i sidenkvalitet under två års tid som jag tänker är ultimat på sommaren. har visserligen sett jättemånga fina varianter som kommer nu i år men jag tänker att det kommer finnas lika fina varianter nästa år.

Sophia: Ska till Vietnam om en och en halv vecka och har grubblat lite över sommarkläder. Har jag några? Hur ser de ut? Passar bikinin? I bästa fall har jag en hel uppsättning sommarkläder. Minns ärligt talat bara brottstycken av sommaren eftersom jag var nybliven förälder och kan inte dra mig till minnes om jag ens bar kläder. Men det måste jag ju ha gjort? Utöver det är min strumplåda en uppvisning av motsatsen till anständighet. Snittstrumpan har nog sju år på nacken. Var har alla mina sobra strumpor tagit vägen och varför är lådan fylld med raggsockar, glitterstrumpor med kattmotiv och ”fräcka” mönster anno 2009. Strumplådan behöver egentligen hjälp och detta pronto! Men jag får härda ut!

Kramar

/Sophia & Martina