Kläderna som är svårast att rensa ut

 De flesta har säkert ett eller flera klädmässiga bottennapp i garderoben – plagg som varit riktiga felköp. Vad man kanske inte alltid tänker på är att i garderoben hänger ofta också flera ankare. Som krokar sig fast och blir kvar, utrensning efter utrensning, men som bara är ett sänke för hela garderoben och aldrig blir använda.

I helgen gjorde jag årets sjätte utrensning – och faktum är att det skulle nog kunna bli sju totalt. Det finns vissa typer av kläder som är mycket svårare att rensa ut för andra. För mig finns det i regel några svepskäl att behålla plagg som egentligen borde rensas ut:

Fyra sorters plagg

Gåvor. Jag är nog inte ensam om att känna mig oartig att rensa ut plagg som jag fått i gåva. Särskilt om det är av en person som står mig nära. Det spelar ingen roll om det ett plagg eller smycke som överhuvudtaget inte passar i stil eller storlek, jag har en tendens att klamra mig fast ändå. Såhär försöker jag tänka i stället: Rent logiskt – hur påverkas relationen av detta plaggs vara eller icke vara? Troligtvis inte alls. Jag blir inte sårad om någon väljer att ge bort en gåva utan tänker att det är ju fint om den kommer till användning. Om man har fått en gåva av en särskilt lättkränkt person är det ju också helt försvarbart att dra en vit lögn för att rädda båda två från en genant situation. Säg bara att plagget förstördes i tvätten.

Dyra plagg. Särskilt kombon högt inköpspris och lågt andrahandsvärde. Många dyrare plagg har också bra andrahandsvärde, men tyvärr gäller inte detta för alla märkeskläder Knasiga storlekar, snitt eller väldigt tidsbundna plagg tenderar att vara svårsålda efter några säsonger. Prova att sälja ett par jeans med låg midja i dag så förstår du vad jag menar. Tänk såhär: Det troligaste är att priset sjunker ännu mer. Ett par hundralappar eller ett par tior är åtminstone bättre än inget alls. Om du tvingas återvinna i stället för att sälja får du bokföra gärningen på ditt miljömässiga pluskonto, det är förhoppningvis inga skräptextilier som recyclas.

Gamla trotjänare. Vissa plagg hänger ju kvar längre än de flesta förhållanden. Favoriter från förr som har ett högt sentimentalt värde kan vara extra svåra att skiljas ifrån. Tänk såhär: Om du vore ett klädesplagg, hade du hellre velat bli använd eller hänga och samla damm i en garderob? Tacka dina gamla trotjänare genom att ge dem ett nytt liv hos någon annan. Allt annat är ovärdigt.

Högtidsplagg. Balklänningar, brudtärneklänningar eller julkoftan från 1998 – jag tror att de flesta har något av dem hängandes i något skrymsle. Det är lätt att inbilla sig att ett behov kan uppstå igen.  Om ingen är planerat i närtid är det enda rimliga att sälja eller skänka. Tänk såhär: Du kanske inte ska vara brudtärna under närmsta tiden – men det är det många andra som ska! Festkläder och högtidsplagg är typiskt såna plagg som kan ärvas vidare. De används sparsamt och är också ofta dyra i inköp. Det finns många ensamstående mammor, studenter eller föräldralediga som också vill gå på galej i något fint. Gör dem en tjänst och slutförvara inte såna plagg som kan komma till användning igen.

Vad har du svårt att skiljas ifrån?

Stor kram Sophia

 


Du kanske också vill läsa det här:

Så påbörjar du ett köpstopp – fem handfasta råd

Få bukt med din överfulla garderob – tips som faktiskt fungerar

Låt inte ditt skit bli någon annans skräp – etikett vid gåvor

I gymnasiet var jag under något år ihop med en kille i årskursen över. Jag var 16 när vi blev ihop och han 17. Han hade dock redan flyttat hemifrån och bodde i en tvåa tillsammans med sin katt (den sprang tyvärr bort under en fest). Lägenheten var inredd precis så som man tänker sig att unga män inreder. I vardagsrummet tronade en enorm tv och som resten av möblemanget arrangerades kring. Som bänkar runt ett altare. Svarta skinnfotöljer, någon knasig matta, stor säng och takplafonder – standardutrustningen i en pojklägenhet alltså.

Döm av min förvåning när jag en dag kom förbi och pojkvännen var i full färd med att hänga upp två handbroderade tavlor föreställande en medeltida, äppelkindad prins och cockerspanielhundar med bedjande ögon. Tavlorna var stora som kartonger och satt i maffiga guldramar. Detaljrikedomen i motiven hade imponerat på den mest luttrade syslöjdsläraren. Det är en underdrift att skriva att tavlorna stod i bjärt kontrast till pokerbordet som också var lite av ett blickfång i lägenheten. I köket höll de tidigare ganska skralt fyllda lådorna på att digna av husgeråd. För mitt stilla sinne undrade jag vad en sjuttonåring vars paradrätt var att servera capricciosa från pizzerian i huset skulle med potatispressar, kastruller och allehanda blommiga koppar till.

Vi fick ett skrivbord av ett par vänner som flyttrensade. En välanvänd gåva som det fanns ett reellt behov av.

Snart kröp det fram att han hade fått allt i present av sin högt älskade mor. Hon hade nämligen rensat i sina förråd och i samband med detta bestämt sig för att fylla på i sonens lägenhet. Han hade förstås inte hjärta att säga nej tack utan huserade pliktskyldigt hennes utrensade prylar. Detta var första men absolut inte sista gången som han fick ta emot gåvor som hans mor trugade på honom. En gång fick han till och med en perserkatt (som jag vill minnas hette Prinsessan men som han döpte till Percy för att återupprätta någon slags manlighet) som hårade något kopiöst och vantrivdes fruktansvärt.

Gåvor som inte är gåvor

Det är lätt att fnissa åt det raljanta exemplet ovan, men hur står det egentligen till med etiketten för att ge bort gåvor?

Min erfarenhet är att det är väldigt vanligt – särskilt vid utrensningar – att man försöker truga på vänner och bekanta sina avlagda prylar. Att ge bort saker man själv tyckt om till någon i närstående gör det ju aningens lättare att skiljas från saker. De hamnar på en bekväm armslängd bort. För den som skänker blir det en mental krockkudde som lindrar separationsångesten.

Hur vanligt är det inte att vänner som rensat i sina garderober säger ”du som passar så bra i denna, vill du inte ha den?”. Jag har gjort det dussintals gånger själv. En vänlig gest kan tyckas, men egentligen inte särskilt vänligt om man granskar den närmare. Det handlar ju lika mycket om att jag inte vill att prylen eller plagget försvinner för all framtid som jag vill göra min vän glad.

Låt inte dina garderobsvärmare bli någon annans garderobsvärmare

KonMari-metoden förbjuder uttryckligen det här tillvägagångssättet vid gåvor. KonMari uppmanar alla som vill skänka utrensade prylar att först fråga personen exakt vad de behöver. Risken är annars överhängande att mina garderobsvärmare blir mina kompisars garderobsvärmare.

De flesta vanligt uppfostrade människor värjer sig för att tacka nej till den gåva. Det känns otacksamt mot den som ger. Jag har själv tackat ja till en massa prylar som jag själv rensat ut ett halvår senare (och inte sällan skänks vidare som en slags skampokal).

Tänk så mycket tid och energi som slösas för att saker inte hamnar rätt från början. Och tänk så mycket lättare det vore om man också pratade om etikett för att ge gåvor och inte bara ta emot. Att man visar sin tacksamhet för gåvor är ju givet, men även givaren bör i min mening förhålla sig till ett par utvalda etikettregler:

  • Fråga personen om de behöver något innan du skänker. Berätta inte ens vad du planerar att rensa ut för det riskerar att väcka ett onödigt ha-begär. Säg bara ”Jag håller på att rensa ut, finns det något som du behöver och som jag ska spara undan till dig?”. Be dem vara specifika.
  • Truga aldrig. Om personen behöver en kaffekopp men inte den kaffekopp som du rensar ut, var inte påstridig. Det är socialt obekvämt att inte acceptera en gåva så gör det lätt att säga nej. Dra hellre en vit lögn. ”Du får gärna mina kaffekoppar om du har behov av dem, annars har jag andra som vill ha dem”. Att de andra är återvinningsstationen eller Myrorna behöver du ju inte nämna.
  • Var ärlig. Denna kan tyckas självklar men kan ändå vara svår. Så många gånger som jag har sagt ”jo den passar ju jääääättebra” när min kompis provar min avlagda tröja trots att den är tre storlekar för stor. Tänk såhär: vill du att det du skänker ska komma till användning? Var då ärlig med om det egentligen inte passar.

Hur du några regler för att skänka bort avlagda grejer? Eller något annat tips att bjuda på.

Kram Sophia


Om du tyckte om detta inlägg borde du också gilla de här:

Guide: Vik kläder som KonMari

Så påbörjar du ett köpfritt år: fem handfasta tips