Förra helgen var vår första helg i huset. Vi hade med oss ett lass kartonger, snickarkläder och glatt humör. Och vilken helg! Termometern stod på 17 grader och luften var alldeles vindstilla. Som en envis sommardag, med flugsvärmar i luften och en prunkande trädgård.
Andreas bytte ut tre trasiga takpannor och jag fick i uppgift att dokumentera hela huset. Slutade med ca 150 bilder, men tänker att jag spar på dem tills vi inrett och då visar jag före-och efterbilder i stället.
En i familjen for upp som en skållad råtta och höll på. De övriga fick hålla sig på balkongen och välja ut hela pannor som ska ersätta de trasiga.
Efteråt var det dags att inspektera trädgården. Först ut: mogna päron.
Det blev en fika på det. Med finporslinet. Skoja. Vi äger inget finporslin förutom fyra Stig Lindberg-koppar.
Kolla äppelträd. Både Ingrid-Marie och Katja. Inte mogna! Tydligen var det inget bra äppelår, enligt de förra ägarna. Granna att titta på hursom.
Ser mogna ut men det är de alltså icke!
Något som var moget och fanns i överflöd var vinbärsbusken. Vi plockade en hel termos full och fyllde frysen.
Efter att ha provsmakat förstås.
En annan som blev stormförtjust. Resten av helgen tog hon en resolut i handen och sprang bort till busken. Hon nådde ju inte själv utan behövde assistans.
Fortsätta att inspektera ägorna. Sprang på grönkålslandet. 
Här är byggarbetarna. Junis funktionsplagg har jag hyrt via Hyber. Rätt fiffigt.
Sedan hade turen kommit till rabarberbusken. Den var på väg att krokna på ett väldigt värdigt vis. Plockade några stjälkar och frös in. 
Sist men inte minst stod jag här inne och rös av välbehag när jag såg ljuset strila ner på golvet genom de gamla glasen. Gamla fönsterglas skapar en otrolig karaktär eftersom de är tillverkade för hand, och inte har en helt jämn yta som dagens industritillverkade fönsterglas. Så länge jag kan ska jag vårda fönsterrutorna och när de går sönder ska jag försöka leta gamla glas att ersätta dem med. Naturskyddsföreningen rekommenderar att behålla gamla fönster, eftersom energibesparingen inte kan räknas hem förrän på trettio års sikt vilket är genomsnittliga livslängden för ett nytt fönster. Det är alltså klokare och billigare att renovera gamla fönster med jämna mellanrum i stället för att köpa nya.
Stor kram Sophia