Förlåt att jag måste ha ihjäl dig

Att kvista ut i trädgården i bara morgonrocken och klippa små fyrverkerier till blommor att dekorera hyllor, serveringsvagnar och matbord med – ja, det är ett rent och skärt nöje. Men livet som dahliabonde lockar även fram mörkare sidor hos mig jag inte ens visste fanns.

Jag har provat att lura in dem i vikta små pappersfällor. Har till och med försökt locka med ett viste vikt av en krönika signerad Bengt Ohlson. En av de riktigt bra. Ungefär en av fem tvestjärtar är svagsinta nog att inte genomskåda mina fällor. Läste också att de gillar lakvatten från bokashi-kompost, och anlade små konstgjorda dammar under varje dahlia. I dem fångade jag två. En som drunknade på grund av eget oförstånd, och en jag puttade ner och lät bli att hjälpa upp. Det var hemskt att bevittna och jag led känslomässigt i timmar efteråt.

Som liemannen i linnemorgonrock stryker jag omkring i morgondaggen bland krukor och odlingslådor i jakt på tvestjärtar. Vi är nämligen flera i hushållet som dras till dahlior, men de förbannade små krypen nöjer sig inte med att kärleksglo på dem som jag gör. Och för detta måste de dö.

Tro inte att jag njuter av att ha ihjäl dem. Tvärtom våndas jag något oerhört. Kroppen stretar emot när jag anbefaller den att ha ihjäl en liten varelse vars enda brott är att den också gillar blommor. Kan inte låta bli att ljuda ett tyst förlåt innan jag släcker det lilla livet, och fundera på vilka mer som berörs? Hur gammal är den? Sörjs den av någon? Så lite jag vet om tvestjärtar annat än att de äcklar mig på en primal nivå. För hatar dem det gör jag. Jag vill inte ha ihjäl dem bara.

Värre är att jag mår illa över att jag mår dåligt. Själväcklet vet inga gränser när jag påminner mig om att det inte är jag som pliktar med mitt liv. Dessutom börjar jag bli lite orolig för min själsliga hälsa. Varför fortsätter jag med mitt massmörderi? När jag bevisliga är så illa rustad för att avsluta någons liv, hur litet det än månde vara.

Livet som dahliabonde är inte utan offer. Förlåt att jag måste ha ihjäl er små tvestjärtar.

I blomsterrabatten

Jag har ju hintat att blomsterkontot i princip är tömt för i år. Nu tänkte jag att vi skulle kika på vad jag köpt i blomsterväg.

Min rabatt har inga direkta ledord eller så. Jag planterar bara sånt jag tycker är en fröjd för sinnena; vackert eller väldoftande. Märk väl att jag är fullkomlig novis. När jag flyttade hit visste jag inte ens vad perenn var för något (fleråriga växter är det alltså). Det är ungefär nivån.

Störst hål i plånboken har Vidjehortensiorna Annabelle grävt. De är planterade på ostsidan av huset och har morgon-och lunchsol. Köpte först tre plantor bara för att inse att det behövdes minst fem till. Planterade dem i april i sur Rhodondendronjord på Handelsträdgårdens inrådan.

De ska bli en till en och en halv meter höga och blomma med tallriksstora vita blommor. Nu anas ljusgröna blomknoppar.

Tre av dem beskar jag vid utplantering och fem av dem inte. De beskurna är bra mycket buskigare, så det verkar vara ett framgångrecept. Blommorna kommer senare på dem dock. De är alltså perenna kommer att bilda en bullig häck om något år. Förhoppningsvis.

Näst dyrast har mina Dahliaknölar varit. Köpte tio stycken (om jag minns rätt) och lät förgro dem i källaren, där det är svalt och i alla fall finns fönster. Som du ser har de tagit sig lite olika. Nästan alla mina blommor vattnar jag veckovis med utspätt lakvatten (1 till 100 näring och vatten) från vår Bokashi (kökskompost). Det ska vara prima näring som också är miljövänlig.

Tre av dem växte inte alls. De andra sju kämpar på i stora krukor och i en odlingslåda. De står på sydsidan av huset.

Det här är jag allra mest nöjd med; två sticklingar från Dahlior.

Läste att man kunde beskära dem precis ovanför ett bladpar när de var ca 10-15 cm höga. Beskar de som hade börjat gro ordentligt i källaren och petade ner sticklingarna i en liten lerkruka med lecakulor i botten och sandblandad jord. Två lever fortfarande och håller på att skolas om nu. Hett tips eftersom man annars blir ruinerad på knölar. Nästa år ska jag läsa på ordentligt och inte bara improvisera med uppdrivningen. Ska också beställa knölar online och märka upp dem ordentligt.

Tema tantblommor fortsätter. Under björken planterade jag en buskpion. Den blir ca 1-1.5 meter och ska blomma med förförisk doft. Vad vet jag? Den ser knappt ut att klara livhanken. Står i söderläge men i skydd av en björk.

I en lite undanskymd del av tomten (fortfarande söderläge) står en till buskpion jag planterade i april. Planterade två olika men har förstås glömt vilken som är vilken.

Något vi fått närapå gratis är våra stockrosor. Har förgrott ytterligare en handfull inomhus och planterat ut för någon vecka sen. Lite skillnad mot fjolårets stockros, inte sant? Hade en köpt påse med fröer och en näve vi fick av en granne förra året. Nästan alla fröer som vi fått tog sig medan de köpta inte grodde så mycket som en millimeter. De står mot husväggens södersida.

I pionrabatten har jag planterat tre ranunkel, som jag först förgrodde i källaren tillsammans med Dahliorna. De växer om än väldigt långsamt.

Pionerna har begåvats med egna stöd som jag gjort av smala vidjor. De verkar gilla dem och i år kan jag knappt räkna antalet knoppar. Har två sorter om jag minns rätt; Sarah Bernardt och en till jag glömt namnet på.

Pelargoner kan man inte ha för många av. Tyvärr vissnade mina lite när jag flyttade ut dem. Några är övervintrade men jag slog också till på tre nya Mårbackapelargoner, eftersom de är min favorit.

I odlingslandet har vi en rundel för blomster. Änsålänge fattas grus och fonden till odlingsbäddarna utgörs av uppgrävd jord och gammalt bråte, så jag avvaktar med fler bilder. Här blommar lavendel, stäppsalvia och en tredje sort jag glömt namnet på.

Nils poppar upp lite när man minst anar det. Här i färd med att bestiga buxbombuskarna.

Sist men absolut inte minst är två stora, röda klätterrosor som vi planterade för någon vecka sedan. Nu är de bara en tvärhand höga och något att klättra på har de heller inte. Snart kommer dock en båge som de ska få växa på.

Vi har ingen särskild plan för våra blommor men vill förstås att pollinerare ska trivas. Bakom huset har vi också en backe som vi inte klipper alls, utan låter växa vilt hela sommarhalvåret. Kanske att vi kastar ut en näve ängsblommor där men annars låter vi den vara orörd för bina och humlornas skull.

Tja. Och det var en tur i våra blomsterrabatter.

Ett badkar fullt med sly

Det börjar bli rejält svårt att hitta tiden till att blogga. Dagarna går verkligen i ett med två barn. Men nu är nu och prick nu nattar Andreas barn så och jag kan ägna mig åt mitt.

Vi vänder nästan upp och ner på trädgården. Jag har ägnat nästan en hel vecka åt att fläta rabattkanter, bara för att tvingas ge upp efter att den första av fyra blev färdig.

Jo men häng med.

Vi har anlagt odlingsbäddarna i ett mönster vi hittade i Andreas mammas trädgårdsbok. Det kändes mer roligt och rumsligt än bara raka rader med bäddar. Stenarna ligger utlagda längs de tänkta kanterna.

Vi ägnade en del funderingar åt hur bäddarna skulle ramas in. Cortenstål blev för dyrt (femtusen för alla kanter), tegel för ordnat, plastkanter för fult och kanter av träpålar för… fel? Flätade kanter kändes med ens rätt. Det har använts i alla tider och blir en fin kontrast till grusgångar och grönskande bäddar. Dessutom är det gjort på naturmaterial och är helt gratis om man använder sly som vidjor.

Det var bara att skrida till verket och samla sly. Och som jag samlat! Tagit med sekatören till Ica och knipsat grenar vid allmänna vägkanter. Gett mig ut kvällstid och letat och tiggt grenar av grannar. Fyllt badkaret med kvistar av rädsla för att de skulle hinna torka (dock inget problem, de ska kunna ligga en vecka fick jag lära mig senare),

Och flätat. Först en gång, med alldeles för glest mellan stolparna. Och sedan en gång till.

Bättre, men inte perfekt. Som du ser är kvistarna olika stora och olika långa. Oundvikligt när man samlat kvistar från olika sorters träd, men inte optimalt. Lite väl rustikt för min smak. De gick heller inte att forma precis så som vi önskade, antagligen på grund av att saven redan stigit. Dessutom räckte mina pinnar bara till ett staket av fyra. Så nu har vi gett upp projekt flätad rabattkant i år, och lägger projektet i malpåse till nästa år. Andreas snickrar ihop några odlingslådor av spillträ i stället. De målar vi falu rödfärg och så får det vara gott nog.

Jag har lärt mig att korgpil är det man ska satsa på för att få en jämnare flätning. Det är ett snabbväxande träd som skördas tidigt, helst i januari eller februari. För att kunna fläta i former behöver pilen vara färsk och inte torkad.

Nu vet du!

Kram

Trädgårdsslitet

Jag är själv överrumplad vad vi åstadkommit i trädgården över påsken. Man måste kisa och använda sin fantasi för att verkligen förstå hur fint det kommer att bli. Men jag har dokumenterat varje moment för att minnas hur vi slet. Häng med.

Andreas och grannen Mathias monterade ned staketet mellan våra trädgårdar. Staketet bor numera på Färingsö och ska få sig en strykning med Falu Rödfärg.

Bara någon dag efteråt kom en firma för att ta bort en handfull lömska stubbar i trädgården. Ändå häftigt med stora maskiner. Detta är en stubbfräs.

Vi tog också ner ett Gullregn som var på väg in i grannens bod. Det är det trädet till vänster. Ajökens, kommer inte att sakna.

Vi hyrde in en liten grävmaskin som grävde en ränna mellan tomtgränserna. Och sedan rensade vi rännan på två ton sten. Jag har fotat genom vårt sovrumsfönster om du undrar varför allt ser så skevt ut.

Sedan planterades det en ligusterhäck till klockan 01.15. Den ser inte mycket ut för världen just nu, men vänta bara till sommaren 2027! Här ser du också en bråkdel av all sten vi burit. Just det. Grannen monterade ner och sålde ett Attefallshus också.

Planket får vi bekymra oss över en annan dag.

Det har lukats en del i rabatterna.

Knepet att få hjälp av barnen är att aldrig be om den.

Den bästa hjälpen får man med sånt man inte ens visste att man behövde hjälp med. Som att flytta grus från grusgången till andra delar av trädgården.

I bakgrunden ser du också det blivande trädgårdslandet.

Familjens två yngsta drog sitt strå till stacken genom att bara vara söta. Det beiga i bakgrunden är alltså resterna av en stubbe, tänkte att du ville veta det.

Och det var den påsken det. Inte illa, va?

Kram

Sophia

Trädgårdsplanerna

Det här blir vår tredje sommar i huset. Det dröjde till förra sommaren tills att vi börja snegla på trädgården. Huset har krävt det mesta av vår uppmärksamhet. Vi har förstås odlat lite ändå, men bara planlöst och sånt som är enkelt. Andreas har odlat mängder av chili och i odlingslådorna har vi sått grön-och savoykål.

I år är vi mer ambitiösa. I källaren står en handfull plastbyttor med dahlior. Där är det 10-12 grader och förhoppningsvis tillräckligt ljust för att de ska börja gro.

Inomhus har Andreas försått majs, stockrosor, chili, grönkål, savoykål och kålrabbi. Jag har väckt pelargonerna från vinterdvalan i källaren. Helt sjukt nog överlevde alla min omilda behandling. Glömde visst bort att vattna under hela vintern. Jag har också fyllt på med några nya Mårbackapelargoner från handelsträdgården. Har insett att när det kommer till pelargoner är det bäst att satsa på kvalitet, de billigaste går nämligen inte att övervintra. Eller de kräver åtminstone mer än vad jag erbjuder dem.

I år har vi också tagit tag i odlingslådorna. De gamla rackliga och murkna trälådorna har vi äntligen rivit och nu anlägger vi fyra nya. Inte fyra lådor utan djupbäddar, som vi anlägger i ett fint mönster Andreas hittade i en trädgårdsbok från 70-talet. Det började som ett litet endagsprojekt med att ordna nya lådor, men nu har det vuxit till ett månadslångt projekt med djupbäddar, egengjorda staket av vidjor, kryddodling och en grusplan. Och en båge in till trädgården, förstås. Inte så otippat. Våra projekt har en tendens att växa i ambitionsnivå under arbetets gång. Du får följa mig på instagram om du är nyfiken på hur trädgårdslandet utvecklar sig.

Kram

I parasollhimlen med Mirlo

 

Trogna läsare minns detta inlägg från mässan Byggnadsvård- och trädgård i Nacka. Att jag föll pladask för parasollet Mirlo, som säljs av en urgullig trädgårdsarkitekt på Södermalm. De tillverkas i Italien men de sista sömmarna syr hon själv i köket. Vi slog i alla fall inte till i våras eftersom vi inte var på jakt efter annat än inspiration. Dock har tanken på parasollet hemsökt mig, dagligen nu under sommaren. Vi har inte haft ett parasoll utan flyttat runt trädgårdsmöblerna i trädgården allteftersom solen rört sig. Sisådär lagom kul göra i trettiogradig värme. I förbifarten nämnde jag drömparasollet för vår granne och hon utbrast ”men det är ju min kusin som gör dem”. Och då bestämde jag mig för att detta var ödet.

Några dagar senare tronar det praktfullt i vår trädgård. Försökte knäppa några bilder (utan en sjövild treåring med i bild) men lyckas inte göra det rättvisa.

Kolla så fint. Som ett stort, knalligt drinkparaply.

Vi valde ett i nyansen lejongul som reflekterar ett drömmigt, sirligt och karamelligt sken.  Färgen är också väldigt behagligt mot vår grågröna sittgrupp i sekelskiftesstil.

Parasollet kostar en slant, men så är det ingen dussinvara heller! Vårt ska vårdas ömt och slitas med hälsan.

Stor kram

Sophia

Söndag med byggnadsvård och trädgård

I dag har hela familjen varit på mässan för Trädgård och Byggnadsvård i Nacka. Igår var det också Byggnadsvårdsmässa, men den anordnades av mäklaren Historiska Hem. Väldigt förvirrande att ha två snarlika mässor dagarna efter varandra, jag blandade faktiskt ihop dem. Bra mässa, i alla fall. Men dagen började inte där utan i trädgården. Jag plockade in lite blommor till frukosten. Andreas tog bild. Här har ni mig i morgonskrud. Svullen och med flottigt hår.

Till gästrummet blev det en kvist från vårt päronträd. Enkelt och fint så.

Innan frukost behövde blommorna vattnas. De är törstiga så här års.

Till matbordet blev det en bukett med hägg, en påsklilja som lever på övertid och en hundgravsblomma. Vet inte vad den heter på riktigt, men vi kallar den så.

En och annan gullviva slank med också.

Dags för mässa! Fullt med fina utställare som sålde både det ena och det andra. Växthus till exempel. Vore en dröm att ha ett orangeri på tomten.

Det första som möttes oss var ett enormt stånd med knölar av olika slag. Pioner i överflöd, bland annat. Min favoritblomma! Köpte inget dock.

Här är min favorit: Parasollet Mirlo. Titta så fin. Som att sitta under ett träd av sorbet.

Blev ingen affär i dag pga vore ett väldigt oplanerat inköp. Men en annan dag.

Tyckte att jag hade sett dem någonstans förut. Och visst hade jag rätt, en hel drös orangea Mirlo-parasoller  finns på Babylon i Björns Trädgård.

Så mycket fint för oss mönsterälskare att vila ögonen på.

Många utställare hade verkligen ansträngt sig å det yttersta. Nacka Byggnadsvård hade till exempel kört dit en veteranbil.

Man behöver inte vara bilälskare för att uppskatta detta åk.

Barn och motorintresserade fick kliva in och testa tutan.

Inte en fantastisk tilldragelse för barn, men Juni gjorde sitt bästa med vad som erbjöds. Gunga i trädgårdsgunga till exempel.

Annars var det mest kaninerna och hönsen som lockade.

Fina blommor för mamma att titta på.

Och en enorm lekstuga. Den var till salu. Just lekstugan fick vi hoppa, men jag kom faktiskt hem med en grej: en leksaksspis från Kockum. Ska visa senare i veckan.

Så grymt enkelt och effektfullt sätt att dekorera med blommor. Borde gå att göra själv med lite ståltråd och överblivna glasflaskor.

I ett hörn satt Julia och hade täljkurs! Julia är ju känd i bloggen från Bastuklubben, men de flesta känner nog inte till att hon också är yxmakare. Hon tillverkar yxor i sin bod i Kummelnäs. Skicklig som få är hon också, hon säljer yxor över hela världen. Julia är en av mina topp tre mest inspirerande vänner.

En sista bild på parasollet vill du nog ha. Här i min drömfärg.

Resten av kvällen har vi tillbringat i trädgården med att sätta ut grön-och savoykål. För-odlingarna har fullkomligen tagit över köket och matrummet, så nu var vi tvungna att sätta ut en del plantor. Måtte inte frosten ta dem bara.

Stor kram

Sophia

Trädgårdsgruppen i sekelskiftesstil

Som jag tjatat! Men nu är den äntligen färdig; vår trädgårdsgrupp i sekelskiftesstil.

Tycker att bilderna talar för sig själva. Det är alltså gruppen till vänster. Till höger är den som vår grannar så vänligt skänkt oss. De står bredvid varandra nu eftersom vi fortfarande hyser en förhoppning om att sitta ute på midsommar.

trädgårdsmöbler sekelskiftesstil

 

Det är en Sören från Vibytorps Snickeri i Hallsberg som tillverkat dem i sitt småskaliga snickeri. Han tillverkar trädgårdsmöbler efter förlagor från förra sekelskiftet.

trädgårdsmöbler sekelskifte

De levererades omålade jag och jag ägnat kvällarna åt att måla dem med linoljefärg i nyansen grågrön. Om du undrar varför det ser ut som de smält är det enbart regndropparna som förvillar. De är superfina.

Kan förstås inte blogga utan en bild på Kjell, min ständiga följeslagare i det mesta som rör hem och trädgård.

Ing-Britt hittade jag här, i ”poolen”. Är det normalt att kattbeteende att bada i barnpoolen? Frågar åt en kompis.

Vad tycks?

Stor kram

Sophia

Trädgårdsfix: målad sandlåda

Sakta men säkert börjar trädgården att arta sig. För några helger sedan åkte hönshuset ned. Det var mögligt och fallfärdigt och jag var rädd att det inte skulle stå pall för mycket mer. Kvar blev en stor, tom kal fläck mitt i gräsmattan. Perfekt för Junis sandlåda!

Sandlådan köpte vi för några veckor sedan på Bygg-Ole. Det är en väldigt vanlig modell från Jabo, med lock som också fungerar som bänk. Väldigt praktisk men tyvärr mer än lovligt ful. Så den fick sig ett par strykningar av linoljefärgen. Det varma och torra vädret är perfekta förutsättningar för att måla med linolja, som annars tar lång tid på sig att torka.

Jag valde Ottossons linoljefärg i nyansen kromoxidgrön. Inspirationen fick jag här. Titta så tjusigt? Fattas bara sanden. Och att bättringsmåla på sina ställen…

Jag målade alla brädor med två strykningar. Första omgången hälften hälften med kokt, kallpressad linolja och färgen. Andra strykningen bara färg. Monteringen gjorde vi cirka fyra dagar efter andra strykningen.

Linoljefärg är otroligt rikt på pigment och denna lilla burk räckte till hela sandlådan. Färgen är dyr jämfört med plastfärg, men inte om man ser till priset per målad kvadratmeter. Linoljefärg är ett miljövänligt alternativ förutsatt att den inte späds med lösningsmedel som exempelvis lacknafta. Nackdelen är att färgen tar längre tid på sig att torka än plastfärg och att den kan upplevas lite jobbig att måla med, vilket också är anledningen till varför vissa målare väljer att spä den med lösningsmedel. Själv tycker jag att slutresultatet är värt den extra mödan.

Inte så pjåkigt va?!

Kram

Sophia

Första helgen i huset

Förra helgen var vår första helg i huset. Vi hade med oss ett lass kartonger, snickarkläder och glatt humör. Och vilken helg! Termometern stod på 17 grader och luften var alldeles vindstilla. Som en envis sommardag, med flugsvärmar i luften och en prunkande trädgård.

Andreas bytte ut tre trasiga takpannor och jag fick i uppgift att dokumentera hela huset. Slutade med ca 150 bilder, men tänker att jag spar på dem tills vi inrett och då visar jag före-och efterbilder i stället.

En i familjen for upp som en skållad råtta och höll på. De övriga fick hålla sig på balkongen och välja ut hela pannor som ska ersätta de trasiga.

Efteråt var det dags att inspektera trädgården. Först ut: mogna päron.

Det blev en fika på det. Med finporslinet. Skoja. Vi äger inget finporslin förutom fyra Stig Lindberg-koppar.

Kolla äppelträd. Både Ingrid-Marie och Katja. Inte mogna! Tydligen var det inget bra äppelår, enligt de förra ägarna. Granna att titta på hursom.

Ser mogna ut men det är de alltså icke!

Något som var moget och fanns i överflöd var vinbärsbusken. Vi plockade en hel termos full och fyllde frysen.

Efter att ha provsmakat förstås.

En annan som blev stormförtjust. Resten av helgen tog hon en resolut i handen och sprang bort till busken. Hon nådde ju inte själv utan behövde assistans.

Fortsätta att inspektera ägorna. Sprang på grönkålslandet.

Här är byggarbetarna. Junis funktionsplagg har jag hyrt via Hyber. Rätt fiffigt.

Sedan hade turen kommit till rabarberbusken. Den var på väg att krokna på ett väldigt värdigt vis. Plockade några stjälkar och frös in.     

Sist men inte minst stod jag här inne och rös av välbehag när jag såg ljuset strila ner på golvet genom de gamla glasen. Gamla fönsterglas skapar en otrolig karaktär eftersom de är tillverkade för hand, och inte har en helt jämn yta som dagens industritillverkade fönsterglas. Så länge jag kan ska jag vårda fönsterrutorna och när de går sönder ska jag försöka leta gamla glas att ersätta dem med. Naturskyddsföreningen rekommenderar att behålla gamla fönster, eftersom energibesparingen inte kan räknas hem förrän på trettio års sikt vilket är genomsnittliga livslängden för ett nytt fönster. Det är alltså klokare och billigare att renovera gamla fönster med jämna mellanrum i stället för att köpa nya.

Stor kram Sophia