shopping

Mina secondhandpärlor: här handlar jag begagnat på nätet

Posted on

Som en del i Slowfashion-utmaningen har jag satt som mål att de flesta av mina kläder köpas begagnat. Du kanske tänker att det inte spelar så himla stor roll? Kläderna är ju nya någongång. Men där tycker jag att du i så fall kan unna dig att tänka om. Det bästa man kan göra för miljön och plånboken är förlänga livet på ett redan tillverkat plagg.

Så. Nu har vi svarat på varför men inte hur. Att handla begagnat har länge setts som ett andrahandsval för de som inte har råd att handla nytt. Andrahandsshopping har varit liktydigt med att vittja klädhögarna på Myrorna i jakt på något som inte är noppig polyester. Välsorterade affärer har mest salufört vintagekläder (20 till 70-tal), och även om jag tycker att vintagekläder är fint så det förslår är det inget jag skulle bära till vardags.

Jag handlar 90% av mina kläder begagnat, och klär mig varken i noppig polyester eller vippiga 50-talskläder. Jag har några favoritställen att tacka för stora delar av min garderob.

Här är mina second hand-pärlor på nätet:

Facebookgrupper

Min absoluta favorit är *trumvirvel* Facebookgrupper där privatpersoner säljer eller byter kläder. Favoriternas favorit är Labels We Love (LWL).. Varför LWL-gruppen är min darling är enkelt att förstå. Reglerna är benhårda och administratörerna är både kunniga och engagerade! Det finns en lista på godkända märken för att det ska vara en viss nivå på stilen. Högviltet är Rodebjer, Ganni, Dagmar och jämbördiga märken. Jag skulle benämna stilen som Skandi-lyx. Godkända säljannonser ska alltid innehålla pris, fraktkostnad (om det inte skrivs ut ingår frakten), skick, produktbilder, eventuella defekter och gärna information om hur plagget är i storlek. Jag har förstått att vissa säljare retar sig på att reglerna är hårda (annonser som inte följer reglerna raderas av admin) men för mig som köpare är det en trygghet som jag värdesätter högt. Men smakar det så kostar det, priserna är ofta höga jämfört med exempelvis lokala köp-och säljgrupper. Godbitarna går också i rasande fart, många plagg blir sålda bara sekunder efter att annonsen lagts ut. Så det gäller att vara på tå. När jag ser en säljtråd som jag är intresserad av trycker jag på ”följer” på annonsen så att jag får notiser när mitt favoritplagg kommer upp i kommentarererna. (jag skriver alltså inte ”F” i kommentarerna, eftersom det är ett brott mot nettikett 1.0. Då får ju alla andra en notis om att jag kommenterat = jättestörigt).

Sellpy

Sellpy är en tjänst som säljer privatpersoners utrensade kläder och pryttlar. De har annonser på Tradera men också sin egen Sellpy Market där man kan köpa till fast pris. Annonserna är standardiserade där det framgår märke, modell (om det finns), färg och skick. Sellpy är toppen för köpare som inte räds lite detektivarbete. Jag tycker att bilderna inte alltid håller måttet, särskilt när det handlar plagg med ett intrikat mönster. Då får man googla på modellen för att få en tydligare bild av plagget. Om Labels We Love är ett gottepåse med bara de godaste karamellerna är Sellpy mer en gott och blandat. Ibland kammar man hem storvinsten och ibland en nitlott. Det fina är att det går att returnera plagg hos Sellpy och om plaggen försvinner i frakten så får man tillbaka pengarna. Det är betydligt bättre villkor än när man handlar av en privatperson.

Used by

En marknadsplats som satsar på en personlig vinkel är Used by, där köparna kan köpa kläder från profiler (de har många modebloggare). Webbshoppen är tyvärr lite långsam och lite meckig, även om det går att filtrera på både märke och storlek. Men vad den förlorar i användarupplevelse tar den igen i utbud. Eftersom många bloggare använder Used by fylls webbshoppen på ofta och med mycket gobitar. Men precis som i LWL-gruppen ligger prisnivån i högsta laget. Jämfört med nypriset på plaggen är det förstås en god affär.

Här är mina tre favoriter på nätet! I dag finns det ett oroligt stort ekosystem av begagnade kläder så det är bara att välja sina favoriter. Jag handlar tex de flesta barnkläderna på Tradera eller Varie, som jag för övrigt ser har förbättrat sin webbshop — TIPS. Många butiker är dessutom nischade och riktar in sig på ett visst typ av mode, vilket är en strategi som jag verkligen gillar. Om jag är på fyndjakt går jag till Stadsmissionen och rotar i korgar men om jag vill åt ett välsorterat och utvalt sortiment är det ovan ställen jag går till. 

Stor kram

Sophia

4 Comments

Jag behöver faktiskt inte det

Posted on

En av mina laster har varit att konsumera innehåll på webbshoppar så som jag konsumerar bloggar. En ständigt jakt efter en uppdatering eller påfyllnad i Rea-utbudet. Under förra året gjorde jag mig av med ovanan att stalka Rodebjers webbshop som en efterhängsen tonåring. Jag kan faktiskt inte komma ihåg senast jag var inne och surfade  klädwebbshoppsr för nöjes skull. Inte en enda gång i år. Nu är det mer av ett nödvändigt ont om det finns ett reellt behov, som när jag gjorde research inför vinterskoköpet.

Nu när jag slagit mig lite för bröstet måste jag också få erkänna en annan svaghet: auktionssajter. Vi inreder ju huset med begagnade möbler och jag har tillbringat oceaner av tid med att nosa inne på Tradera, Blocket och diverse auktionssajter. Mitt modus operandi är att jag ser något fint på en blogg eller i en tv-serie och så kan jag inte hålla mig ifrån att börja leta. Det liksom susar i fingrarna när de drar över tangentbordet. Om jag hittar något som jag vill ha försöker jag i efterhand argumentera för att det finns ett behov. Alldeles för ofta är det en ihålig efterhandskonstruktion. Turligt nog är det knepigare att impulshandla på begagnatmarknaden eftersom utbudet är begränsat. Det har väl varit min enda räddning.

Mycket tid har gått åt till att flukta och sukta över byråer, skrivbord, vitrinskåp och lampor. Fram tills för några månader sedan. Jag vet inte vad som hände, eller om det ens var något som hände. Snarare något som slutade att hända. Jag har inte surfat på auktionssajterna på månader och jag har inga auktioner favoritmarkerade på Tradera. Inte en enda. Och vet du? Det är otroligt vilsamt. Vi har inte ett perfekt inrett hem. Halva vårt hus är för jössenamn oinrett. Men jag behöver inte mer just nu. Någon kanske hävdar att slösurfa i webbshoppar är ett bra subsitut för att shoppa på riktigt. Så kanske det är för andra men inte för mig. Jag vill liksom inte behöva ägna dyrbar kraft åt att stå emot impulser att köpa något jag egentligen inte behöver.

Det som är min största morot är faktiskt att jag blivit sparsam. Inte frugal i ordets rätta bemärkelse men mycket mer omsorgsfull med mina utgifter. Ofta visualiserar jag värdet av vad jag vill ha i rena pengar på ett bord framför mig. Till exempel nya sängkläder. Vill jag lägga tvåtusen kronor på ett nytt påslakan eller vill jag hellre ha tvåtusenkronor i min hand? Nästan alltid väljer jag pengarna. ”Jag behöver faktiskt inte det” tänker jag och känner mig lite friare.

Har du blivit bättre på att stå emot impulser eller bli fri från några shoppinglaster? Berätta!

Stor kram

Sophia

 

 

 

2 Comments

Impulsinvestera i stället för impusköp

Posted on

Jag är nog inte ensam om att känna hur pengarna fullkomligt brinner i plånboken den 25:e varje månad. Löning är ju ändelsen av belöning, och som standard brukade jag belöna mig med någon form av shopping varje månad.

En glädjande bieffekt av köpstoppet är att jag numera har pengar över varje månad. Förr, om jag hade pengar över innan nästa lön, hade jag som ovana betrakta dem som extrapengar att spontanshoppa för. Som att de hade ett bäst före-datum och måste förbrukas innan nästa påfyllning. Sorgligt ja, kortsiktigt ja, men så var det.

Nu försöker jag anamma ett mer långsiktigt förhållningssätt till pengar men samtidigt bejaka min köplust. Jag har nämligen förlikat mig med att jag är min ovana trogen att varje löning logga in på mobilbanken och göra en snabb överslagsräkning av månadens ”spender-peng”. Men i stället för att impulsshoppa upp beloppet så impulsinvesterar jag. Det ger minst lika stor tillfredsställelse som ett nytt, dyrt klädesplagg.

Impulsinvestera låter ju inte så klokt?

En impulsinvestering är helt sonika ett oplanerat aktie- eller fondköp. Jag använder mig av Avanza där jag har ett ISK-konto (ett konto där man betalar en schablonskatt på pengarna i stället för att ta upp vinst eller förlust på alla affärer i deklarationen). Varje gång jag känner ett orimligt sug efter att köpa något så köper jag en aktie eller två i stället. Jag ser det som att jag handlar med pengar som ändå bara gått till spillo, så jag kan lika gärna riskera dem på börsen. Mitt resonemang är såhär:

Pengarna finns egentligen inte. Jag hade bränt dem på ett plagg eller en pryl som förlorat sitt värde direkt när jag gått ur butiken.

Min placeringshorisont är långsiktig. Förhoppningen är ju att de växer (gärna mycket, tack) på sikt, och hittills har ju börsen varit gynnsam över tid. Det är alltså en kalkylerad risk som jag tar.

Det är extremt roligt att handla i aktier. Jag har gjort det till en grej och kört aktietävling med min man och en kompis (ni kan kalla mig börzzhajen). Mitt motto är delad glädje är dubbel glädje. Som nybörjare ter sig allt jobbigt och knepigt, men om man gör det ihop med någon annan blir det genast roligare.

Det är precis lika enkelt som att mobilshoppa. Inga dyra avgifter, pyttelite eller inget courtage (alltså avgift vid varje transaktion) om du är småsparare. På nätet finns massor av guider kring hur du kan tänka kring en portfölj och hur du börjar.

Att shoppa aktier över tid är ett bra sätt att sprida risken. Som småsparare är det snudd på stört omöjligt att pricka rätt i upp-och nedgång, men om man shoppar aktier regelbundet så jämnar man ut risken över tid.

Ytterligare ett sätt att stötta företag jag gillar, även om jag för närvarande inte köper deras produkter.

Tanken på att JAG (och inte någon banknisse i illasittande kostym ) förvaltar mina pengar är väldigt tillfredsställande. Hittills har jag själv också gjort ett mycket bättre jobb.

Impulsinvesteringen ersätter inte mitt vanliga sparande. Det är också ett sätt för mig att få utlopp för impulsen att sätta sprätt på mina slantar utan att medverka till överkonsumtion eller samla på mig onödiga prylar. Beloppet varierar ju från månad till månad, allt från någon hundralapp till någon tusing beroende på vad jag har att spela med.

Kram från Sophia, den otippade riskkapitalisten

Berätta – sparar du pengar på minskad konsumtion och vad gör du med dem i stället?

Mer läsning:

Fem knep som väcker köplusten – och hur du står emot

 

1 Comment