En liten loppisskörd

Lördagen i Malmö tillbringade jag, Karin och Juni i huvudsak på Ystadgatan och Cypressvägen. Där ligger nämligen Myrorna, Erikshjälpen, Claeshallen med flera, väldigt nära varandra. Föredömligt praktiskt. Jag shoppade loss för totalt 600 kronor och kom hem med en hel drös grejer. Det har varit bra utdelning på de fåtal loppisar jag besökt i sommar

Handlade bland annat ett gäng barnböcker till Juni. De är inte så mycket att visa. Oftast låter jag henne välja helt fritt (sållar bort de mest skrikiga reklamböckerna från tveksamma företag), tänker att det är viktigt att hon får utveckla sin egen boksmak.

Nu till det roligare, nämligen vad jag handlade. Ursäkta för taffliga bilder, hade cirka en minut på mig att fota av allt innan regnet dundrade ner.

Först och främst, en ishink från Claeshallen.. Förstår inte hur jag klarat mig utan en hittills? Har använts varje dag sedan den köptes.

En duk att ha till utomhus i tjock bomull. Kanske 40-,50- eller 60-tal? Väldigt dålig på att tidsbestämma saker. Kostade 129 spänn och luktade bara pyttelite inrökt. Doften har försvunnit efter två tvättar (95 och 60 grader) med mitt eget sköljmedel baserat på ättika. 

På Erikshjälpen hittade jag ett serveringsfat och två skålar i senapsgult från Höganäs i keramik. 30 kr stycket om jag minns rätt. Vi har väldigt sparsmakat med porslin hemma, och får alltid servera i fula plastbunkar när vi bjuder på middag. När vi bjöd på middag sist hittade jag bara det ena salladsbesticket och fick servera sallad med stekspade. Det får bli slut med det nu, är ju ändå 31 år gammal.

Två lakan i gammal, rejäl bomull samt ett spjälsängsskydd i OEKO-texcertifierad  bomull från Alice & Fox köpte jag också på Myrorna. Allt var vi i skriande behov av. Betalade 29 kr stycket.

När vi var på loppis på villa Brevik köpte Andreas en prima tekanna från Staub för 400 kronor. Tror en ny kostar det tredubbla. Vi köpte också ett våffeljärn som visade sig vara trasigt och en termos som läckte, inte en megalyckad inköpsrunda bortsett från tekannan och en kartong återanvändningsbart kräftskivepynt. Så kan det också gå.

Jag har också handlat på Sellpy. En halsduk i 100% ull i härligt, mustig senapsgul. Den har fått komma in efter en vecka i frysboxen.

Till gästrummet köpte jag en härlig morgonrock i linne och bomull från Ellos. Tänkte enbart ha den till gäster, men den är så skön att jag gärna drar på mig den också, tex bloggar jag i den nu.

Juni fick ett par nya Tretorn-stövlar till hösten. Fodrade och goa. Ska köra en sväng med galltvål på dem så kommer de att se ut som nya.

Jag handlade också ett par regnskor till mig själv från Tretorn på Sellpy (hade inga stövlar) och så har jag köpt en regnjacka jag suktat efter länge. Tänker att jag visar upp dem separat, för de förtjänar mer än ett samlingsinlägg.

Noterar du en röd tråd bland fynden? Mustiga, jordiga och klara färger. Brandgult, mörkrosa och grönt. Dras alltmer till klassiska, enfärgade och tidlösa kulörer. Ska krävas bra mycket av något grått eller svart för att det ska väcka mitt intresse nuförtiden.

Stor kram

Sophia

 

 

 

Mödan värt att sälja med Sellpy?

Edit: I dag jag ett 20 minuter långt samtal med vd:n för Sellpy, där han nyfiket och engagerat lyssnade till min feedback. Det är ett bemötande som slår det mesta inom kundtjänstväg. Det är en utmaning att i stor och lönsam skala sälja kläder på begagnatmarknaden. Hade det inte funnits utmaningar med den typen av verksamhet hade någon annan redan gjort det för länge sen. Hatten av Sellpy för utomordentlig kundtjänst! 

 

Sellpy är en tjänst som jag lovordat vid flera tillfällen. Efter senaste försäljningen känner jag dock att jag nästan ångrar att jag prisat dem. Det gick så rysligt dåligt. Jag förstår att denna sommar varit en utmaning för alla handlare, men jag har ändå svårt att dölja min besvikelse.

Deras idé är att göra affär av sånt de flesta tycker är trist. Hämta, fota, skriva annonser och skicka utrensade prylar och kläder. Jag tycker att idén är briljant men jag känner att delar av processen kan bli bättre. Väldigt mycket bättre. Det här är kritik framförd med kärlek, för jag vill egentligen att de ska lyckas.

Lite ytterligare bakgrund:

I våras gjorde jag en utrensning och fyllde en kasse, mestadels med märkeskläder från till exempel Isabel Marant, Rodebjer och Carin Wester. Inget var från senaste säsongen men definitivt säljbart. Det som jag bedömde inte vara i skick för att säljas lade jag i deras miljökasse. Det har tagit dem hela sommaren att sälja mina kläder. Jag förstår dock varför. Annonserna som kom ut var föga imponerande. Plaggen var skrynkliga och hängde slarvigt, bilderna var dåligt exponerade och kvaliteten på materialet syntes inte. Annonstexterna var torftiga, intetsägande och de glömde oftast detaljer som plaggets modell (vilket är big no no om man vill nå ut till såna som jag som hårdbevakar mina favoritplagg på Tradera).

Jag förstår inte. De har imponerade lösningar för kundtjänst, logistik och för sin sajt. De har lyckats med det smått otroliga i skala upp en verksamhet som tidigare varit olönsamt småskalig. Jag gillar verkligen Selly på grund av deras innovationstänk men knappast på grund av utförandet. Här är några riktiga lågvattenmärken från min försäljning:

Ullklänning från Isabel Marant: 38 kronor. 

Carin Wester-topp i signaturprintet med svansarna (ni som vet, vet): 0 kr.

Tjocktröja från Filippa K: 35 kr.

Ett par oanvända tidlösa Acne-byxor: 35 kr. 

Förlåt, men jag hade antagligen tjänat mer pengar om jag ställt upp ett loppisbord utanför Willys. Det här försäljningspriserna är blamerande usla.

All denna innovation, teknik och logistik och så har de inte en aning om hur man SÄLJER kläder på nätet?! Förbluffande bedrövligt. Vill de själva köpa kläder som är skrynkliga och ostajlade? Jag tror faktiskt inte det.

Jag brukar sällan ta till orda och gnälla såhär i bloggen. Men eftersom jag satt mitt rykte på spel genom att höja dem till skyarna tidigare, tyckte jag inte att det var mer än rätt. Med lite tur kanske mitt gnäll når en produktutvecklare på Sellpy. Allt som jag kritiserat ligger ju inom sfären av grejer som de ganska enkelt kan förbättra. Jag vill nämligen inget hellre än att börja älska dem igen. Så kom igen Sellpy, bättre kan ni.

Har du tips på liknande tjänster som jag kanske har missat? Som småbarnsförälder är jag löjligt förtjust i konceptet att leja bort Tradera-mäkleriet.

Stor kram

Sophia

 

 

Stilinspiration: hållbart snabbmode

Utöver att mina vänner är hyvens människor hela högen är många av dem också mode- och klädintresserade. Och flera av dem generösa när det kommer till att låna ut plagg. Win-win-win med andra ord.

Nu lånar jag inga kläder av mina vänner eftersom jag verkligen vill maxa användningen av mina egna plagg. Men det betyder inte att jag inte låter mig inspireras av dem ändå. Min kompis Sara är en sådan som bockar för alla tre; hyvens person, bra klädstil och generös. Vi lärde känna varandra när vi läste retorik ihop för en halv livstid sedan. Redan då slogs jag alltid av att hon var så himla välklädd trots att hon livnärde sig på CSN och att kränga semlor. Hemligheten? Sara kan lukta sig till ett second hand-fynd på mils avstånd.

I helgen som gick hade vi vägarna förbi Saras och Jockes vrålmysiga lägenhet i Årsta. Det bjöds på risotto och jordgubbar. En i familjen är inte så noga med bordsskicket, om vi säger så. 

De har världens mysigaste uteplats.  Är den första att erkänna att jag är mer än klädsamt avundsjuk.

Sen gick vi in och började att rota i Saras garderob. Bland annat har hon en diger samling av Rodebjer-kaftaner. Hon är den enda jag känner som norpat en Rodebjer-kaftan på Stadsmissionens loppis. Det händer ju bara inte? 

Här är Sara, hejhej!

Det mest inspirerande med Saras garderob är att hon är så fantastiskt skicklig på att blanda fin-och ful-loppade grejer.

 Och låta sy om! Denna bomberjacka är en loppad HM-jacka som hon låtit ta bort knapparna på och sätta in dragkedja i stället. Skulle liksom aldrig kommit på tanken själv. 

Denna klänning är finloppis men även den omgjord. Ärmarna är avklippta och klänningen omsydd till en ärmlös variant.

Och en klänning som hon ärvt från sin mormors 90-åriga kusin (!!) som bar den i sin ungdom. Drömmigt vacker! Och så glädjande att klänningen har ett fortsatt liv. Men så är det ju, kvalitet går aldrig ur tiden.

En Sellpy-fyndad kappa från Cos som Sara låtit korta till en mer bekväm längd.

Stiligt värre, om du frågar mig.

Den här läderjackan är fyndad på Hornstulls loppis och är från H&M.

Saras outfits är en inspirationskälla för alla som kallar sig loppisälskare. Ofta blir ju loppis/second hand synonymt med vintage och exklusiva märken, men det går att hitta loppispärlor från snabbmodehusen också. Och de plaggen om några förtjänar verkligen en andra chans. Jag tar inte snabbmode som helhet i försvar, men jag önskar verkligen att de ska få högre status på andrahandsmarknaden. Att fler moderna kläder återanvänds blir ju till gagn för alla!

Stor kram Sophia