Arkivet Östermalm, en ny stjärna på second hand-himlen

Hej,

I tisdags hade jag ett ärende till Arkivet Östermalm, secondhandbutiken Arkivets nya filial på just Östermalm. De öppnade först på torsdagen, men jag passade på att slå en lov och sukta över allt vackert när jag ändå var där. Steamery sponsrade dem med steamers och avnoppare, och jag offrade mig för att gå dit med sakerna personligen. Offrade och offrade. Jag anmälde mig själv på stående fot.

Under mitt besök hade de fortfarande inte installerat någon kassa, tack och lov. För detta var nämligen frestelsernas epicentrum.

Arkivets melodi är nämligen samtida och modern second hand, och inte vintage, som det ju annars finns ganska gott om i Stockholm. Butiken är som vilken stor, välsorterad klädbutik som helst. Bara att allt är begagnat. Här jobbar människor med öga för form och stil, det märks tydligt. Även den mest kräsna klädköparen kommer att hitta inspiration här inne.

Jag växlade några ord med Madeleine Gillgren, som är kommunikationsansvarig för Arkivet Hon berättar att de får in ca 200 plagg om dagen. De tar bara in det som är i säsong och i gott skick. De har inga krav på märken, mer att stilen ska fungera. Det märks att de har väldigt bra koll på vad deras målgrupp föredrar. Jag frågade varför de inte säljer online eller via Instagram, men Madeleine svarade att de faktiskt inte hinner. Det mesta säljs inom ett par dagar. Ni som följer dem på Instagram har märkt att nästan alla inlägg märks ”SÅLD” innan man hinner blinka.

Jag blev väldigt sugen på någon av kjolarna. Jag tror inte att de var omlott dock, och då går de ändå inte över min växande bula.

Såhär ser jag ut förresten!

En fröjd för både öga och klimatsamvete.

Blir du nyfiken? Här är mer info:

Detta är alltså Arkivets andra butik, den första öppnade de i Vastastan för två år sedan. De fokuserar på moderna plagg, i gott skick och i säsong. En riktig pärla för dig som gillar begagnat men inte trivs i vintagestil eller har tålamodet att rota igenom böset på Myrorna. Priserna varierar, men ungefär 30% av nypris. Inte fyndlådan på UFF men fortfarande ett gyllene tillfälle att handla kvalitet till ett hemult pris.

Adress:

Nybrogatan 44
114 40 Stockholm

Hemsida

Jag kan alltså varmt rekommendera ett besök till Arkivet. Både Vasastan och Östermalm.

Stor kram

Sophia

Nytt bord och nygammalt vardagsrum

I lördags åkte jag till Erikshjälpen i Lindesberg. Det är alltid efterlängtat att få komma dit – så mycket högre fyndfaktor och roligare utbud än en genomsnittlig Stockholmsloppis. Jag var där för flera år sedan för första gången. Då var det luftigt och ganska sparsmakat med besökare. Nu får man inte vara där senare än vid öppning, för då går man miste om de bästa köpen. Kön ringlar lång utanför och parkeringen är fullsmockad med bilar. Hellre trängsel på andrahandsmarknader än i ett köpcentrum, om du frågar mig.

Precis vid ingången ramlade jag över det här; ett bord från 40-talet i Art Deco-stil. Bordsskivan har vacker intarsia och för att vara minst 70 år gammalt är det i oklanderligt skick. Kostade 285 kronor. Köpte också en ull-filt för 5o kronor som för tillfället ligger i frysboxen (bra knep för att motverka skadedjur).

Bara det att när jag kom funkade bordet inte alls med möbleringen. Det såg alldeles disparat ut från resterna av möblerna. Lösningen blev att möblera om. Nu står soffan på tvären i rummet och det känns mycket mer harmoniskt än tidigare. Men bordet ser fortfarande lite bortkollrat ut.

.. Så det hamnade här. Under fönstret. På bordets fot har jag ställt vår Sonos eftersom jag inte visste var jag skulle ställa den annars. Nackdelen med min smak för gamla möbler är de sällan matchar med modern elektronik. Önskar härmed att all ny elektronik hade den goda smaken att se gammal ut. Juni pyntade också med en egen vas med vass. ”Det är till pappa”, sa hon och ställde med försiktig hand sin vas bredvid min.

Jag lägger ogärna pengar på pynt i form av snittblommor och liknande. Men jag tar tacksamt emot när naturen bjuder.

Avslutar med en bild på Kjell som har gett sin välsignelse till den nya möbleringen. Det är lugnande. Har hört talas om katter som börjat bajsa inomhus i samband med en ommöblering.

Stor kram

Sophia

Mödan värt att sälja med Sellpy?

Edit: I dag jag ett 20 minuter långt samtal med vd:n för Sellpy, där han nyfiket och engagerat lyssnade till min feedback. Det är ett bemötande som slår det mesta inom kundtjänstväg. Det är en utmaning att i stor och lönsam skala sälja kläder på begagnatmarknaden. Hade det inte funnits utmaningar med den typen av verksamhet hade någon annan redan gjort det för länge sen. Hatten av Sellpy för utomordentlig kundtjänst! 

 

Sellpy är en tjänst som jag lovordat vid flera tillfällen. Efter senaste försäljningen känner jag dock att jag nästan ångrar att jag prisat dem. Det gick så rysligt dåligt. Jag förstår att denna sommar varit en utmaning för alla handlare, men jag har ändå svårt att dölja min besvikelse.

Deras idé är att göra affär av sånt de flesta tycker är trist. Hämta, fota, skriva annonser och skicka utrensade prylar och kläder. Jag tycker att idén är briljant men jag känner att delar av processen kan bli bättre. Väldigt mycket bättre. Det här är kritik framförd med kärlek, för jag vill egentligen att de ska lyckas.

Lite ytterligare bakgrund:

I våras gjorde jag en utrensning och fyllde en kasse, mestadels med märkeskläder från till exempel Isabel Marant, Rodebjer och Carin Wester. Inget var från senaste säsongen men definitivt säljbart. Det som jag bedömde inte vara i skick för att säljas lade jag i deras miljökasse. Det har tagit dem hela sommaren att sälja mina kläder. Jag förstår dock varför. Annonserna som kom ut var föga imponerande. Plaggen var skrynkliga och hängde slarvigt, bilderna var dåligt exponerade och kvaliteten på materialet syntes inte. Annonstexterna var torftiga, intetsägande och de glömde oftast detaljer som plaggets modell (vilket är big no no om man vill nå ut till såna som jag som hårdbevakar mina favoritplagg på Tradera).

Jag förstår inte. De har imponerade lösningar för kundtjänst, logistik och för sin sajt. De har lyckats med det smått otroliga i skala upp en verksamhet som tidigare varit olönsamt småskalig. Jag gillar verkligen Selly på grund av deras innovationstänk men knappast på grund av utförandet. Här är några riktiga lågvattenmärken från min försäljning:

Ullklänning från Isabel Marant: 38 kronor. 

Carin Wester-topp i signaturprintet med svansarna (ni som vet, vet): 0 kr.

Tjocktröja från Filippa K: 35 kr.

Ett par oanvända tidlösa Acne-byxor: 35 kr. 

Förlåt, men jag hade antagligen tjänat mer pengar om jag ställt upp ett loppisbord utanför Willys. Det här försäljningspriserna är blamerande usla.

All denna innovation, teknik och logistik och så har de inte en aning om hur man SÄLJER kläder på nätet?! Förbluffande bedrövligt. Vill de själva köpa kläder som är skrynkliga och ostajlade? Jag tror faktiskt inte det.

Jag brukar sällan ta till orda och gnälla såhär i bloggen. Men eftersom jag satt mitt rykte på spel genom att höja dem till skyarna tidigare, tyckte jag inte att det var mer än rätt. Med lite tur kanske mitt gnäll når en produktutvecklare på Sellpy. Allt som jag kritiserat ligger ju inom sfären av grejer som de ganska enkelt kan förbättra. Jag vill nämligen inget hellre än att börja älska dem igen. Så kom igen Sellpy, bättre kan ni.

Har du tips på liknande tjänster som jag kanske har missat? Som småbarnsförälder är jag löjligt förtjust i konceptet att leja bort Tradera-mäkleriet.

Stor kram

Sophia

 

 

Sommarens second-handfynd

Sommarens hetta har gjort mig helt handlingsförlamad på loppisfronten. Bara tanken på att vittja klädkorgar i 30-gradig hetta får mig att svettas. Men i helgen infall sig äntligen tillfälle, och hela familjen åkte i samlad tropp till Myrorna i Ropsten.

Jag höll korpgluggarna öppna och letade efter barnleksaker och ett litet skrivbord. Ett passade skrivbord såg jag inte röken av men väl lite annat smått och gott.

Vi kom hem med en polisbil och städset till Juni. Hon älskar bilar och att städa, full pott. Städsetet var av trä och i nyskick och bilen var i väldigt bra begagnat skick. De kostade en hundralapp respektive 149 kr. Väldigt överkomligt, särskilt bilen som kostar en tusenlapp ny. Jag köpte också ett underlinne i merinoull för en hundralapp och en kjol för lika mycket.

När jag letar begagnade kläder på loppis håller jag särskild utkik efter materialet. Det mesta som finns på Myrorna eller Stadsmissionen i dag är 80 och 90-talskläder i polyestermixar. Eller någon säsong gamla kläder från kedjorna (så trist). Men det finns fortfarande guldkorn.

Linnet var 85% virgin wool och kändes tjockt och fint i kvaliteten. Kommer att bära det under mina tröjor och skjortor i vinter (ull och silke är så skönt att ha närmst kroppen när det är kallt).

Försökte fota kjolen men fick såklart skingra den nyfikna flocken först.

Materialet blev jag inte klok på eftersom det saknades materiallapp. Men flera av detaljerna på kjolen ser handsydda ut, kanske är det ändrad av någon? I så fall av någon som har samma kroppsform som jag. Den satt som en dröm. Tyvärr är det alldeles för varm i hettan, men den kommer att vara så fin i höst. Älskar knapparna och längden.

Kläderna förvarade jag tre dagar i frysen innan jag tog in dem. Ett tips om man vill slippa ev skadeinsekter som kan följa med begagnade textilier. Kanske borde de legat lite längre? En vecka säger Anticimex. Men kunde inte hålla mig.

Sist men absolut inte minst fiskade Andreas rätt på en kaffekanna. Vi drar oss gärna i timmar vid frukostbordet och vill helst inte behöva lämna stolen för att fylla på kaffe. Så nu behöver vi inte det längre. Termoskannan kommer från Sigvard Bernadotte och jag vill minnas att vi gav typ 75 kronor för den. Säkert dyrt jämför med lantloppisarna men stockholmsloppisarna håller en annan prisnivå. Bra mycket billigare än en ny, i alla fall.

Här var allt som fick följa med hem på sommarens första och sista loppistur. Jag passade också på att rensa ut tre sommarplagg som jag inte burit på två somrar, en in en ut, du vet.

Stor kram

Sophia

Mina secondhandpärlor: här handlar jag begagnat på nätet

Som en del i Slowfashion-utmaningen har jag satt som mål att de flesta av mina kläder köpas begagnat. Du kanske tänker att det inte spelar så himla stor roll? Kläderna är ju nya någongång. Men där tycker jag att du i så fall kan unna dig att tänka om. Det bästa man kan göra för miljön och plånboken är förlänga livet på ett redan tillverkat plagg.

Så. Nu har vi svarat på varför men inte hur. Att handla begagnat har länge setts som ett andrahandsval för de som inte har råd att handla nytt. Andrahandsshopping har varit liktydigt med att vittja klädhögarna på Myrorna i jakt på något som inte är noppig polyester. Välsorterade affärer har mest salufört vintagekläder (20 till 70-tal), och även om jag tycker att vintagekläder är fint så det förslår är det inget jag skulle bära till vardags.

Jag handlar 90% av mina kläder begagnat, och klär mig varken i noppig polyester eller vippiga 50-talskläder. Jag har några favoritställen att tacka för stora delar av min garderob.

Här är mina second hand-pärlor på nätet:

Facebookgrupper

Min absoluta favorit är *trumvirvel* Facebookgrupper där privatpersoner säljer eller byter kläder. Favoriternas favorit är Labels We Love (LWL).. Varför LWL-gruppen är min darling är enkelt att förstå. Reglerna är benhårda och administratörerna är både kunniga och engagerade! Det finns en lista på godkända märken för att det ska vara en viss nivå på stilen. Högviltet är Rodebjer, Ganni, Dagmar och jämbördiga märken. Jag skulle benämna stilen som Skandi-lyx. Godkända säljannonser ska alltid innehålla pris, fraktkostnad (om det inte skrivs ut ingår frakten), skick, produktbilder, eventuella defekter och gärna information om hur plagget är i storlek. Jag har förstått att vissa säljare retar sig på att reglerna är hårda (annonser som inte följer reglerna raderas av admin) men för mig som köpare är det en trygghet som jag värdesätter högt. Men smakar det så kostar det, priserna är ofta höga jämfört med exempelvis lokala köp-och säljgrupper. Godbitarna går också i rasande fart, många plagg blir sålda bara sekunder efter att annonsen lagts ut. Så det gäller att vara på tå. När jag ser en säljtråd som jag är intresserad av trycker jag på ”följer” på annonsen så att jag får notiser när mitt favoritplagg kommer upp i kommentarererna. (jag skriver alltså inte ”F” i kommentarerna, eftersom det är ett brott mot nettikett 1.0. Då får ju alla andra en notis om att jag kommenterat = jättestörigt).

Sellpy

Sellpy är en tjänst som säljer privatpersoners utrensade kläder och pryttlar. De har annonser på Tradera men också sin egen Sellpy Market där man kan köpa till fast pris. Annonserna är standardiserade där det framgår märke, modell (om det finns), färg och skick. Sellpy är toppen för köpare som inte räds lite detektivarbete. Jag tycker att bilderna inte alltid håller måttet, särskilt när det handlar plagg med ett intrikat mönster. Då får man googla på modellen för att få en tydligare bild av plagget. Om Labels We Love är ett gottepåse med bara de godaste karamellerna är Sellpy mer en gott och blandat. Ibland kammar man hem storvinsten och ibland en nitlott. Det fina är att det går att returnera plagg hos Sellpy och om plaggen försvinner i frakten så får man tillbaka pengarna. Det är betydligt bättre villkor än när man handlar av en privatperson.

Used by

En marknadsplats som satsar på en personlig vinkel är Used by, där köparna kan köpa kläder från profiler (de har många modebloggare). Webbshoppen är tyvärr lite långsam och lite meckig, även om det går att filtrera på både märke och storlek. Men vad den förlorar i användarupplevelse tar den igen i utbud. Eftersom många bloggare använder Used by fylls webbshoppen på ofta och med mycket gobitar. Men precis som i LWL-gruppen ligger prisnivån i högsta laget. Jämfört med nypriset på plaggen är det förstås en god affär.

Här är mina tre favoriter på nätet! I dag finns det ett oroligt stort ekosystem av begagnade kläder så det är bara att välja sina favoriter. Jag handlar tex de flesta barnkläderna på Tradera eller Varie, som jag för övrigt ser har förbättrat sin webbshop — TIPS. Många butiker är dessutom nischade och riktar in sig på ett visst typ av mode, vilket är en strategi som jag verkligen gillar. Om jag är på fyndjakt går jag till Stadsmissionen och rotar i korgar men om jag vill åt ett välsorterat och utvalt sortiment är det ovan ställen jag går till. 

Stor kram

Sophia

Är secondhand-shopparna medberoende till shopaholicsen

Cecilia ”Closet Chronicles” skriver en himla intressant reflektion om andrahandsshoppingen som fått ett stort uppsving i Slowfashion-rörelsen.

Att handla begagnat är tveklöst bättre för miljön än att köpa nytt. Men betyder det att vi inte kan ifrågasätta begagnatmarknaden då? Jo, det både kan och ska vi göra. Även om det förstås är enormt mycket bättre att köpa begagnat än nytt.

Cecilia skriver bland annat:

Men, så när vi kastar oss in i Slow fashion-rörelsen och kanske börjar handla enbart second hand, skulle vi helt ärligt klara oss utan vår shoppingglada omgivning? Jag kan inte sluta fundera över den där ekvationen. Det här handlar absolut inte om att smutskasta second hand på något vis alls (är ett stort fan!) – eller att ursäkta överkonsumtion. Det är blott en lite intressant tanke, att jag som ”miljömedveten” second hand-konsument, faktiskt är beroende av någon annans konsumtion.

Jag tycker definitivt att det är en tanke som är värd att tänkas. Vi som är klädintresserade och handlar begagnat är ju beroende av andras utrensningar för att få vårt lystmäte. Är vi vår konsumtion bara ett medberoende till shopaholicsen?

Visst är det så att den enda fullt hållbara konsumtionen är den som inte blir av. Sedan kan man fråga sig om det är ett idealsamhälle – att vi skulle leva som före den industriella revolutionen – och i princip bara konsumera vad vi själva kan tillverka.

Visst är det så att andrahandskonsumtionen göder ytterligare nykonsumtion. Många som säljer begagnat shoppar ju enbart nytt. Och det är väl där skon klämmer? Att många bara ser andrahandsmarknaden som ett svart slukhål som sväljer gamla utrensade plagg och själva fyller de bara på med nytt. Jag tror att en del svaret är att höja statusen för andrahandskläder ännu mer. Det måste bli ännu trendigare och en självklarhet för alla. För väldigt många är det sorgligt nog fortfarande inte ett alternativ.

Jag tror att hållbar konsumtion också innebär att vi tittar med kritiska ögon på varför vi shoppar och inte bara på vad. Det går inte att konsumera lika mycket som förut även om vi köper begagnat, åtminstone inte om man strävar efter att minimera sin miljöpåverkan. Vi måste granska våra konsumtionsmönster och fråga oss varför vi upplever att vi måste shoppa saker som vi egentligen inte behöver. Där tror jag att motreaktioner som den minimalistiska rörelsen har många bra verktyg och insikter att erbjuda.

Vad tror du? Har jag fel.

Kram Sophia

 


Mer på temat:
Andrahand i första hand

Kläderna som är svårast att rensa ut

 De flesta har säkert ett eller flera klädmässiga bottennapp i garderoben – plagg som varit riktiga felköp. Vad man kanske inte alltid tänker på är att i garderoben hänger ofta också flera ankare. Som krokar sig fast och blir kvar, utrensning efter utrensning, men som bara är ett sänke för hela garderoben och aldrig blir använda.

I helgen gjorde jag årets sjätte utrensning – och faktum är att det skulle nog kunna bli sju totalt. Det finns vissa typer av kläder som är mycket svårare att rensa ut för andra. För mig finns det i regel några svepskäl att behålla plagg som egentligen borde rensas ut:

Fyra sorters plagg

Gåvor. Jag är nog inte ensam om att känna mig oartig att rensa ut plagg som jag fått i gåva. Särskilt om det är av en person som står mig nära. Det spelar ingen roll om det ett plagg eller smycke som överhuvudtaget inte passar i stil eller storlek, jag har en tendens att klamra mig fast ändå. Såhär försöker jag tänka i stället: Rent logiskt – hur påverkas relationen av detta plaggs vara eller icke vara? Troligtvis inte alls. Jag blir inte sårad om någon väljer att ge bort en gåva utan tänker att det är ju fint om den kommer till användning. Om man har fått en gåva av en särskilt lättkränkt person är det ju också helt försvarbart att dra en vit lögn för att rädda båda två från en genant situation. Säg bara att plagget förstördes i tvätten.

Dyra plagg. Särskilt kombon högt inköpspris och lågt andrahandsvärde. Många dyrare plagg har också bra andrahandsvärde, men tyvärr gäller inte detta för alla märkeskläder Knasiga storlekar, snitt eller väldigt tidsbundna plagg tenderar att vara svårsålda efter några säsonger. Prova att sälja ett par jeans med låg midja i dag så förstår du vad jag menar. Tänk såhär: Det troligaste är att priset sjunker ännu mer. Ett par hundralappar eller ett par tior är åtminstone bättre än inget alls. Om du tvingas återvinna i stället för att sälja får du bokföra gärningen på ditt miljömässiga pluskonto, det är förhoppningvis inga skräptextilier som recyclas.

Gamla trotjänare. Vissa plagg hänger ju kvar längre än de flesta förhållanden. Favoriter från förr som har ett högt sentimentalt värde kan vara extra svåra att skiljas ifrån. Tänk såhär: Om du vore ett klädesplagg, hade du hellre velat bli använd eller hänga och samla damm i en garderob? Tacka dina gamla trotjänare genom att ge dem ett nytt liv hos någon annan. Allt annat är ovärdigt.

Högtidsplagg. Balklänningar, brudtärneklänningar eller julkoftan från 1998 – jag tror att de flesta har något av dem hängandes i något skrymsle. Det är lätt att inbilla sig att ett behov kan uppstå igen.  Om ingen är planerat i närtid är det enda rimliga att sälja eller skänka. Tänk såhär: Du kanske inte ska vara brudtärna under närmsta tiden – men det är det många andra som ska! Festkläder och högtidsplagg är typiskt såna plagg som kan ärvas vidare. De används sparsamt och är också ofta dyra i inköp. Det finns många ensamstående mammor, studenter eller föräldralediga som också vill gå på galej i något fint. Gör dem en tjänst och slutförvara inte såna plagg som kan komma till användning igen.

Vad har du svårt att skiljas ifrån?

Stor kram Sophia

 


Du kanske också vill läsa det här:

Så påbörjar du ett köpstopp – fem handfasta råd

Få bukt med din överfulla garderob – tips som faktiskt fungerar

Plagg att återälska på Pearl

Förra veckan var jag tvungen att slå en lov inne på Aplace Pearl i Hornstullsgallerian. Men inte för att shoppa utan för att lämna en kjol och ett par skor som jag rensat ut.

Aplace Pearl är klädkedjan Aplaces butik för begagnade kläder. Där säljer de begagnade kläder av samma märken som de säljer i sina vanliga butiker. Plus godbitar från exempelvis Marc Jacobs etcetera. Lyxloppis för den märkeskräsna. Föredömligt när traditionella kläd- och modeföretag tar sitt ansvar och ser nya möjligheter. Självklart borde alla som säljer nya kläder också bidra till kretsloppet. Och förhoppningsvis är det lönsamt att sälja samma plagg flera gånger.

Ser ni ett bekant nylle i spegeln? Bara lilla jag i min präktiga och äggstremt moderiktiga cykelhjälm. Säkerhet går nämligen aldrig ur tiden.

Fick mockakjolen från Filippa K och Rodebjerskorna värderade. Aplace Pearl tar in alla märken som de säljer i sina vanliga butiker plus kläder av finare kvalitet. Dock göre sig kläder från kedjorna icke besvär. Man kanske inte kan klandra dem för det? Inte ens Myrorna är hugade på begagnade lågpriskläder eftersom de i stort saknar andrahandsvärde.

Passade på att tumma lite på sortimentet.

Utöver kläder säljer de också skor, smycken och solglasögon.

Och finfina jackor.

Och läckra skor!

Mycket från svenska designers. Acne, Hope, Back med flera. Fyndläge för dig som är svag för det skandinaviska modet.

Splitternya kläder märks med ”never worn”. Kanske kan vara ett mentalt lätt första steg för dig som ryser av tanken på begagnade plagg. Många felköp åker ju aldrig tillbaka till handlarna utan flyter vidare i kretsloppet. Bättre det, för det finns ju inget sorgligare än plagg som förblir hängandes oanvända i garderoben.

Tjusigt stylat och presenterat.

Redan efter någon dag fick jag mejl om att första varan hade sålts. Pengarna fick jag utbetalt direkt på kontot. En får tacka! Fördelningen är 60/40 till butiken. Jag tyckte först att det lät ofördelaktigt, men det blev en bra mycket högre summa än vad jag hade förväntat mig. Fördelen med att sälja i butik är  att köparen kan klämma och känna och undersöka plaggets skick. Det innebär att jag kan få bättre betalt för plagg som är välbehållna än om jag hade sålt dem online. Det måste ju dessutom löna sig för Aplace eftersom de  – till skillnad från Myrorna – inte sysslar med välgörenhet.

Vill du sälja hos Aplace Pearl, tänk på det här:

  • Plaggen ska vara hela och rena.
  • Och i allmänt gott skick.
  • Helst i säsong, Det vill säga vinterjackor under vintermånaden och öppna skor under sommarhalvåret.

Jag planerar att sätta ihop en guide för att sälja begagnat. Vad du ska tänka på för att få ut så mycket som möjligt och vilka försäljningsställen som lämpar sig för vad. Hoppas att det kan vara av intresse!

Kram

Sophia

Stilinspiration: hållbart snabbmode

Utöver att mina vänner är hyvens människor hela högen är många av dem också mode- och klädintresserade. Och flera av dem generösa när det kommer till att låna ut plagg. Win-win-win med andra ord.

Nu lånar jag inga kläder av mina vänner eftersom jag verkligen vill maxa användningen av mina egna plagg. Men det betyder inte att jag inte låter mig inspireras av dem ändå. Min kompis Sara är en sådan som bockar för alla tre; hyvens person, bra klädstil och generös. Vi lärde känna varandra när vi läste retorik ihop för en halv livstid sedan. Redan då slogs jag alltid av att hon var så himla välklädd trots att hon livnärde sig på CSN och att kränga semlor. Hemligheten? Sara kan lukta sig till ett second hand-fynd på mils avstånd.

I helgen som gick hade vi vägarna förbi Saras och Jockes vrålmysiga lägenhet i Årsta. Det bjöds på risotto och jordgubbar. En i familjen är inte så noga med bordsskicket, om vi säger så. 

De har världens mysigaste uteplats.  Är den första att erkänna att jag är mer än klädsamt avundsjuk.

Sen gick vi in och började att rota i Saras garderob. Bland annat har hon en diger samling av Rodebjer-kaftaner. Hon är den enda jag känner som norpat en Rodebjer-kaftan på Stadsmissionens loppis. Det händer ju bara inte? 

Här är Sara, hejhej!

Det mest inspirerande med Saras garderob är att hon är så fantastiskt skicklig på att blanda fin-och ful-loppade grejer.

 Och låta sy om! Denna bomberjacka är en loppad HM-jacka som hon låtit ta bort knapparna på och sätta in dragkedja i stället. Skulle liksom aldrig kommit på tanken själv. 

Denna klänning är finloppis men även den omgjord. Ärmarna är avklippta och klänningen omsydd till en ärmlös variant.

Och en klänning som hon ärvt från sin mormors 90-åriga kusin (!!) som bar den i sin ungdom. Drömmigt vacker! Och så glädjande att klänningen har ett fortsatt liv. Men så är det ju, kvalitet går aldrig ur tiden.

En Sellpy-fyndad kappa från Cos som Sara låtit korta till en mer bekväm längd.

Stiligt värre, om du frågar mig.

Den här läderjackan är fyndad på Hornstulls loppis och är från H&M.

Saras outfits är en inspirationskälla för alla som kallar sig loppisälskare. Ofta blir ju loppis/second hand synonymt med vintage och exklusiva märken, men det går att hitta loppispärlor från snabbmodehusen också. Och de plaggen om några förtjänar verkligen en andra chans. Jag tar inte snabbmode som helhet i försvar, men jag önskar verkligen att de ska få högre status på andrahandsmarknaden. Att fler moderna kläder återanvänds blir ju till gagn för alla!

Stor kram Sophia