jul

God fortsättning!

Nu har de sista gästerna farit och jag har äntligen haft tid att blogga. Jag skulle vara duktig och fotografera hela julen, men precis som förra året blev det inget mer än ambitiösa planer. Nåja, håll till godo med vad som finns. Vi hade julkrans. Mycket viktigt när man bor i hus. I år gjorde vi den inte själva utan köpte på dotterns julmarknad.

Ing-Britt var i alla fall grymt redo för jul. Är det bara jag eller ser hon ut att ha tomteskägg?

Jag hade önskat mig långpromenad och juldopp. Det senare blev det inte (tyvärr!) men i stället promenad och pulkaåkning.

Vi åkte på golfbanan där vi bor. Lagom med backar för en 2,45-åring. På vägen dit hann vi också lämna av en Ikea-kasse med kläder och böcker som skulle samlas in till en familj som behövde det bättre. En eldsjäl i grannskapet tog på sig att åka runt till fem hushåll på julafton för att samla in grejer, det gjorde mig både rörd och glad.

Pulkagänget!

Och selfie (för det var ingen annan som hade tid att ta bild). God jul!

Efter klädavlämning, pulkaåkning och en sväng till Kärrtorp för att hämta farmor kom vi hem igen. Svidade om och fortsatte med matförberedelserna.

Jag valde en lastgammal klänning från Dagmar, kashmirstrumpbyxor och yllestrumpor. Och läppstift. Det fick bli en spegelselfie i gästrummet.

För i vardagsrummet står granen framför spegeln. Här ser det ut att vara ett groteskt berg med presenter, och en del blev det förvisso. Men tre barn, fyra vuxna och en farmor fick klappar. Vi gav bort böcker till alla förutom till farmor som fick en Ipad. Den kommer hon ha stor nytta av då hon behöver vistas på sjukhus en del framöver för behandling. Då är det fint att ha något som fördriver tiden.

Jag fick inga bilder julaftons roligaste inslag: grannfirandet. Efter Kalle Anka är alla som vill i grannskapet välkomna till korsning två hus från oss. Där gör vi upp en eld med facklor och sedan dansar vi och sjunger julsånger. Efter dansen önskar vi varandra god jul och vänder hemåt igen. Vi var i alla fall tjugo grannar och en tomte (som bara var förbipasserande och blev indragen). Väldigt roligt, men det råder fotoförbud under tillställningen så jag inga bilder. Hemma igen var det dags att göra det sista med maten, tända ljus och duka.

Efter maten var det dags för julklappsutdelning. Som den yngsta hade väntat! Hon hade gjort egna julklappar till mig, Andreas och gosdjuret Bäbis-Kanin på förskolan och hade väntat i flera dagar på att vi skulle öppna dem. Hon hjälpte tålmodigt tomten att dela ut klapparna och när hon kom med våra klappar sa hon ”vill du ha hjälp att öppna armbandet?”. Så gulligt.

Så fint?!

Sedan spelade vi sällskapsspel och tryckte julgodis resten av kvällen. Dagen efter var det dags för promenad. Ner till Holmen och förbi Grand Hotell. Jag hade mappat ut några platser som synts i Solsidan. Några i familjen är väldigt förtjusta i serien. Själv har jag sett ett enda avsnitt och förstod ingenting, vet inte om jag var för ung eller för gammal.

Barnet i sin nya snabba hjälm och glasögon.

Vi kollade in Saltisbadet och några platser till. Sen började det skymma och vi  gick hem, fikade, gjorde brasa, åt resten och spelade sällskapsspel.

Stor kram

Sophia

Glad 1:a advent allesammans.

Vill du veta en sak? Detta är första gången i min vuxna ålder som jag ser fram emot jul. Julstöket, julpyntet, fixet och afton – allt. Jag tror mest att det har att göra med att min dotter är i precis rätt ålder för att uppskatta julens magi. Och jag får uppleva den igen genom hennes ögon. Vilken lyx.

Vi vaknade 09 i morse! (detta faktum tarvar ett utropstecken). Eller jag gjorde, Juni sov en kvart till. Hon var utmattad efter gårdagens middag hos Olof och Viktoria. Vi åkte till bageriet och handlade finbröd och en minikanelbulle. Är det advent så är det.

Sedan började vi att pynta (och städa, såklart). Vi har en låda med julgrejer och till i år köpte jag två ljusstakar på Stadsmissionen. En gran på detta så känner jag mig nöjd. Denna ljusstake fångade mig direkt. Har jättesvårt för att åldersbestämma den. Vi första anblick skulle den kunna vara 40-tal. Men också 70-tal? Snarare det. Den gör sig i alla fall fint i vårt gubbiga hem, som min man kallar det.

Den andra ljusstaken är mer julig. Den passar bra överallt, bestämde jag.

Idén var att vi skulle fixa i Skräprummet, men ett tu det var det kolsvart ute och våra tapeter hade ändå inte kommit, så vi gav upp. Hittills har vi rensat, monterat ned en loftsäng, spacklat, slipat och målat taket. Kvar är att tapetsera,  bygga garderob och måla fönsterkarmarna.

Andreas satte igång med pepparkaksbaket.

Och fick hjälp av ivriga händer. Det är lika delar rörande och tålamodsprövande att baka med någon som ej är fyllda tre. Det är många känslor inblandat, om vi säger så.

Efter baket kom kvällens spontangäster; Sara och Jocke. Vi gjorde sallad med puylinser, butternutpumpa och ägg. Men det fastnade inte på bild. I morgon åker jag till Smådalarö med jobbet och är tillbaka ett dygn senare. En natt på hotell själv. Är det okej att gå och lägga sig vid 20.00? Hoppas.

Stor kram

Dan före dopparedagen stuvade jag in hela familjen plus katter och min bror i bilen för färd till julfirande i Skåne. Vi kom till Gullmarsplan (strax söder om stan) och någonstans där tappade jag det. Katterna jamade i förskräckelse och jag hade en puls som ett litet pälsdjur. ”Nej, denna cirkus går inte” tänkte jag. Så vi vände. Fick förstås fruktansvärd ångest för att jag inte skulle fira jul med släkten, men efter att jag pratade med min pappa som försäkrade att allt var lugnt så kändes det bättre.

Julen firade vi i stället hemma med tillsammans med Andreas mamma. Det blev inte enligt plan men en härlig och avspänd jul. Gammelfarmor, mormor och morfar fick vara med på facetajm i stället.

Mästerkock som han är svängde han ihop ett helt julbord, bakade eget bröd och vispade ihop en pannkaksfrukost över en kväll.

Jag drog på mig en gammal Dagmarklänning (köpt på Brunigallerians loppis för hundra höstar sedan sedan).

Och matchade med lila läppstift.

Och sen åt vi! Köttbullar, lax, sill, brysselkål, potatis med mera.

Efter maten var det dags för kattgos.

Kjell var oerhört lättad över att slippa transportburen.

Även Ing-Britt. Har du sett en så mysig katt? Svårt att smälta att de är halvsyskon. Ing-Britt är blåögd och skelar och därför känner jag extra samhörighet med henne.

Det loppisfyndade julklappspusslen gjorde succé och höll Juni upptagen resten av kvällen. Hon fick också en gosedjursräv av min bror som hon höll i ett hårt grepp. Min totala kostnad för julklappsinköp slutade på 60 kronor, ganska rimligt va?

Eftersom Junis farmor också är en riktig sömnadsexpert passade jag på att be om hjälp med ett projekt. Jag håller på att fixa till köksentren och ska sy ett skynke för vårt skrymsle med tvättmaskin och torktumlare.

Naturligtvis lade sig katten ovanpå. (Det är väl lag på att alla katter lägger sig på nya kläder/tyger så fort de är uppackade?).

Medan vi fixade tog Ing-Britt sig en lur på några kuddar bredvid i stället.

Även om det blev ett annorlunda firande blev det mysigt ändå. Jag hade fattat samma beslut alla gånger om. Så ovärt att bila ner till Skåne med en ambulerande cirkus av stressade djur, vilda barn och riden av en särskilt ilsken PMS.

Hoppas att du hade det fridfullt, vad du än gjorde.

Stor kram

Sophia