Block-etikett: Så undviker du att bli en rövhatt på Blocket

Det är inte bara Jesus som är flitig under Påska – så också Sveriges andrahandsförsäljare om man får tro Blocket. Påsken är tydligen en högtid för all sorts kommers på andrahandssajterna enligt uppgift från nämnda tjänst. Själv vill jag titulera mig lite av en Blocket-veteran. Och under påskhelgen försvann både en gammal Ikea-byrå och en soffa. Blocket har skänkt mig många fynd och avhjälpt mig från flertalet uttjänta möbler genom åren. Blocket har också givit mig en stundom misantropisk livshållning och migränanfall. Inte sällan har jag svurit för mitt inre ”nu var det sista jävla gången” efter en särskilt knölig affär.

Jag vill verkligen understryka att jag har gjort många goda affärer och råkat på mängder av hyvens folk på Blocket också. Men nu förpliktigar titeln på blogginlägget ett visst innehåll och därför tänkte jag dela med mig av mina budord för att lyckas med affärer på Blocket. Eller åtminstone hur du undviker att bli en rövhatt som retar upp folk så till den milda grad att de överväger en polisanmälan för ”förargelseväckande beteende”.

Kökssoffan ovan är en av mina bästa blocket-köp. 

Här är mina essensen av flera års Blocketerfarenheter nerkokade i fem budord:

Du skall icke söka kontakt under falska förespeglingar. Detta fenomen slår nästan aldrig fel. En hugad spekulant hör av sig och vill komma och köpa det annonserade föremålet. Gärna klockan 23 en söndagkväll eller 11 en måndagförmiddag. Spekulanten är mycket ivrig. Spekulanten kommer och tittar, ställer mängder av frågor för att sedan tacka för sig. Spekulantens partner skulle nämligen ”aldrig släppa in en sådan över tröskeln”. Jag tror att detta är vad som inom bilvärlden kallas för ”däcksparkare”, alltså personer som aldrig haft för avsikt att köpa utan bara vill tjöta lite. Kontakta bara säljaren om verkligen har för avsikt att köpa. Det finns gott om hobbyklubbar på nätet för den som vill utbyta erfarenheter.

Du skall hava respekt för den andre partens liv och förehavanden. Affären är i hamn och det enda som återstår är det fysiska överlämnandet. Det görs upp planer och stäms av mot scheman och t-banelinjer. Helt plötligt vill den ena parten flytta platsen för transaktionen till arbetsplatsen, utanför förskolan, på gymmet – allt för att optimera sitt livspussel. Hen glömmer dock att den andra också har ett livspussel. Begär inte för mycket av den som köper eller säljer och var beredd på att göra små uppoffringar själv.

Du skall icke fara med osanning. Hela vitsen med Blocket är att köpa och sälja begagnade föremål. Alla förstår att det som du säljer är använt i någon utsträckning. Var uppriktig med alla skavanker och du har betydligt bättre chanser att ro en schysst affär i hamn. Att som köpare göra sig besväret att fara tvärs över stan bara för att upptäcka att föremålet inte alls är det skick som beskrivits i annonsen är inget annat är slöseri med liv. Du behöver för den sakens skull inte vara ursäktande för skavanker, det hör till, men om en stol saknar ett ben är det en gynnsam detalj att nämna i annonsen.

Du skall icke sukta efter hela handen. Jag har vid ett par tillfällen skänkt bort möbler som är i gott skick (främst Ikea-möbler som i Stockholm har ett negativt andrahandsvärde eftersom att Stockholmare – trots all crossfit och pilates – inte orkar bära något tyngre än en soffkudde) mot avhämtning. Varje gång har jag fått ett stort antal mejl på kort tid. Varje gång med en handfull skamliga förslag. Folk som frågar om jag kan frakta en byrå två tunnelbanestationer men de betalar gärna ”en mindre kostnad” eller spekulanter som gärna vill ha soffkuddarna men inte soffan eller min favorit: Hen som kan komma direkt ”och hämta ALLT på bilden”. Nej, du får inte ta mina stringhyllor, marmorbord eller ärvda matta, de råkade bara finnas med på bilden. Om någon ger något till skänks, ta emot och säg tack, men be inte om mer.

Du skall icke begära sådant som du ej har råd med. I många fall bjuder prissättningen in till en viss prutmån. Om du är villig att köpa utan övrigt knussel så är jag inte oäven för lite prut. På Blocket flockas dock en stor drös patologiska prutare. Du har fin möbel ute på annons för 8000:- och Pelle Prutare ringer och erbjuder 1100:-. Du säger tack men nej tack och Pelle Prutare blir då förnärmad och frågar sturkst ”vad är ditt bästa pris då?” varpå du svarar 8000. Pelle Prutare blir då ännu mer ilsken och slänger på luren. Ibland är det inte fel att ha lite skam i kroppen.

Under påskhelgen skänkte jag alltså bort en Ikeabyrå och i annonsen stod det tydligt att det var mot avhämtning. Trots detta får jag ett mejl med en förfrågan om att köra byrån några hundra meter. Jag svarade syrligt att jag gärna körde byrån för 1900 per timme, standard konsulttimpris, och minimidebitering två timmar. Personen svarade förolämpat ”tack men nej tack” och antydde att det minsann var en oförskämd prissättning. Jag svarade att det var en oförskämd fråga. Hen ursäktade sig då med att hen hade ett litet barn och saknade både bil och körkort. Jag svarade att jag också hade ett litet barn och saknade möjligheten att frakta runt otympliga föremål runt stan, därav annonsen. Och att den enda motprestationen jag krävde är att den som får byrån åtminstone kommer och hämtar den själv. Triumferande log jag för mitt inre och trodde att jag hade fått sista ordet. Hen frågade då om inte vi är i samma föräldragrupp eftersom mitt namn såg bekant ut. Det gick en ilning genom kroppen. Jo visst var vi det. Hen hälsade att vi ses på lekplatsen framöver. Jag skämdes och sa att det gör vi nog.

Denna anekdot leder mig osökt in på mitt sista råd: Vänlighet kostar inget.

Vad är dina erfarenheter från Blocketaffärer? Någon rolig historia att bjussa på?

Kram Sophia