Andrahand

Mödan värt att sälja med Sellpy?

Posted on

Edit: I dag jag ett 20 minuter långt samtal med vd:n för Sellpy, där han nyfiket och engagerat lyssnade till min feedback. Det är ett bemötande som slår det mesta inom kundtjänstväg. Det är en utmaning att i stor och lönsam skala sälja kläder på begagnatmarknaden. Hade det inte funnits utmaningar med den typen av verksamhet hade någon annan redan gjort det för länge sen. Hatten av Sellpy för utomordentlig kundtjänst! 

 

Sellpy är en tjänst som jag lovordat vid flera tillfällen. Efter senaste försäljningen känner jag dock att jag nästan ångrar att jag prisat dem. Det gick så rysligt dåligt. Jag förstår att denna sommar varit en utmaning för alla handlare, men jag har ändå svårt att dölja min besvikelse.

Deras idé är att göra affär av sånt de flesta tycker är trist. Hämta, fota, skriva annonser och skicka utrensade prylar och kläder. Jag tycker att idén är briljant men jag känner att delar av processen kan bli bättre. Väldigt mycket bättre. Det här är kritik framförd med kärlek, för jag vill egentligen att de ska lyckas.

Lite ytterligare bakgrund:

I våras gjorde jag en utrensning och fyllde en kasse, mestadels med märkeskläder från till exempel Isabel Marant, Rodebjer och Carin Wester. Inget var från senaste säsongen men definitivt säljbart. Det som jag bedömde inte vara i skick för att säljas lade jag i deras miljökasse. Det har tagit dem hela sommaren att sälja mina kläder. Jag förstår dock varför. Annonserna som kom ut var föga imponerande. Plaggen var skrynkliga och hängde slarvigt, bilderna var dåligt exponerade och kvaliteten på materialet syntes inte. Annonstexterna var torftiga, intetsägande och de glömde oftast detaljer som plaggets modell (vilket är big no no om man vill nå ut till såna som jag som hårdbevakar mina favoritplagg på Tradera).

Jag förstår inte. De har imponerade lösningar för kundtjänst, logistik och för sin sajt. De har lyckats med det smått otroliga i skala upp en verksamhet som tidigare varit olönsamt småskalig. Jag gillar verkligen Selly på grund av deras innovationstänk men knappast på grund av utförandet. Här är några riktiga lågvattenmärken från min försäljning:

Ullklänning från Isabel Marant: 38 kronor. 

Carin Wester-topp i signaturprintet med svansarna (ni som vet, vet): 0 kr.

Tjocktröja från Filippa K: 35 kr.

Ett par oanvända tidlösa Acne-byxor: 35 kr. 

Förlåt, men jag hade antagligen tjänat mer pengar om jag ställt upp ett loppisbord utanför Willys. Det här försäljningspriserna är blamerande usla.

All denna innovation, teknik och logistik och så har de inte en aning om hur man SÄLJER kläder på nätet?! Förbluffande bedrövligt. Vill de själva köpa kläder som är skrynkliga och ostajlade? Jag tror faktiskt inte det.

Jag brukar sällan ta till orda och gnälla såhär i bloggen. Men eftersom jag satt mitt rykte på spel genom att höja dem till skyarna tidigare, tyckte jag inte att det var mer än rätt. Med lite tur kanske mitt gnäll når en produktutvecklare på Sellpy. Allt som jag kritiserat ligger ju inom sfären av grejer som de ganska enkelt kan förbättra. Jag vill nämligen inget hellre än att börja älska dem igen. Så kom igen Sellpy, bättre kan ni.

Har du tips på liknande tjänster som jag kanske har missat? Som småbarnsförälder är jag löjligt förtjust i konceptet att leja bort Tradera-mäkleriet.

Stor kram

Sophia

 

 

7 Comments

Kläderna som är svårast att rensa ut

Posted on

 De flesta har säkert ett eller flera klädmässiga bottennapp i garderoben – plagg som varit riktiga felköp. Vad man kanske inte alltid tänker på är att i garderoben hänger ofta också flera ankare. Som krokar sig fast och blir kvar, utrensning efter utrensning, men som bara är ett sänke för hela garderoben och aldrig blir använda.

I helgen gjorde jag årets sjätte utrensning – och faktum är att det skulle nog kunna bli sju totalt. Det finns vissa typer av kläder som är mycket svårare att rensa ut för andra. För mig finns det i regel några svepskäl att behålla plagg som egentligen borde rensas ut:

Fyra sorters plagg

Gåvor. Jag är nog inte ensam om att känna mig oartig att rensa ut plagg som jag fått i gåva. Särskilt om det är av en person som står mig nära. Det spelar ingen roll om det ett plagg eller smycke som överhuvudtaget inte passar i stil eller storlek, jag har en tendens att klamra mig fast ändå. Såhär försöker jag tänka i stället: Rent logiskt – hur påverkas relationen av detta plaggs vara eller icke vara? Troligtvis inte alls. Jag blir inte sårad om någon väljer att ge bort en gåva utan tänker att det är ju fint om den kommer till användning. Om man har fått en gåva av en särskilt lättkränkt person är det ju också helt försvarbart att dra en vit lögn för att rädda båda två från en genant situation. Säg bara att plagget förstördes i tvätten.

Dyra plagg. Särskilt kombon högt inköpspris och lågt andrahandsvärde. Många dyrare plagg har också bra andrahandsvärde, men tyvärr gäller inte detta för alla märkeskläder Knasiga storlekar, snitt eller väldigt tidsbundna plagg tenderar att vara svårsålda efter några säsonger. Prova att sälja ett par jeans med låg midja i dag så förstår du vad jag menar. Tänk såhär: Det troligaste är att priset sjunker ännu mer. Ett par hundralappar eller ett par tior är åtminstone bättre än inget alls. Om du tvingas återvinna i stället för att sälja får du bokföra gärningen på ditt miljömässiga pluskonto, det är förhoppningvis inga skräptextilier som recyclas.

Gamla trotjänare. Vissa plagg hänger ju kvar längre än de flesta förhållanden. Favoriter från förr som har ett högt sentimentalt värde kan vara extra svåra att skiljas ifrån. Tänk såhär: Om du vore ett klädesplagg, hade du hellre velat bli använd eller hänga och samla damm i en garderob? Tacka dina gamla trotjänare genom att ge dem ett nytt liv hos någon annan. Allt annat är ovärdigt.

Högtidsplagg. Balklänningar, brudtärneklänningar eller julkoftan från 1998 – jag tror att de flesta har något av dem hängandes i något skrymsle. Det är lätt att inbilla sig att ett behov kan uppstå igen.  Om ingen är planerat i närtid är det enda rimliga att sälja eller skänka. Tänk såhär: Du kanske inte ska vara brudtärna under närmsta tiden – men det är det många andra som ska! Festkläder och högtidsplagg är typiskt såna plagg som kan ärvas vidare. De används sparsamt och är också ofta dyra i inköp. Det finns många ensamstående mammor, studenter eller föräldralediga som också vill gå på galej i något fint. Gör dem en tjänst och slutförvara inte såna plagg som kan komma till användning igen.

Vad har du svårt att skiljas ifrån?

Stor kram Sophia

 

Du kanske också vill läsa det här:

Så påbörjar du ett köpstopp – fem handfasta råd

Få bukt med din överfulla garderob – tips som faktiskt fungerar

4 Comments

Block-etikett: Så undviker du att bli en rövhatt på Blocket

Posted on

Det är inte bara Jesus som är flitig under Påska – så också Sveriges andrahandsförsäljare om man får tro Blocket. Påsken är tydligen en högtid för all sorts kommers på andrahandssajterna enligt uppgift från nämnda tjänst. Själv vill jag titulera mig lite av en Blocket-veteran. Och under påskhelgen försvann både en gammal Ikea-byrå och en soffa. Blocket har skänkt mig många fynd och avhjälpt mig från flertalet uttjänta möbler genom åren. Blocket har också givit mig en stundom misantropisk livshållning och migränanfall. Inte sällan har jag svurit för mitt inre ”nu var det sista jävla gången” efter en särskilt knölig affär.

Jag vill verkligen understryka att jag har gjort många goda affärer och råkat på mängder av hyvens folk på Blocket också. Men nu förpliktigar titeln på blogginlägget ett visst innehåll och därför tänkte jag dela med mig av mina budord för att lyckas med affärer på Blocket. Eller åtminstone hur du undviker att bli en rövhatt som retar upp folk så till den milda grad att de överväger en polisanmälan för ”förargelseväckande beteende”.

Kökssoffan ovan är en av mina bästa blocket-köp. 

Här är mina essensen av flera års Blocketerfarenheter nerkokade i fem budord:

Du skall icke söka kontakt under falska förespeglingar. Detta fenomen slår nästan aldrig fel. En hugad spekulant hör av sig och vill komma och köpa det annonserade föremålet. Gärna klockan 23 en söndagkväll eller 11 en måndagförmiddag. Spekulanten är mycket ivrig. Spekulanten kommer och tittar, ställer mängder av frågor för att sedan tacka för sig. Spekulantens partner skulle nämligen ”aldrig släppa in en sådan över tröskeln”. Jag tror att detta är vad som inom bilvärlden kallas för ”däcksparkare”, alltså personer som aldrig haft för avsikt att köpa utan bara vill tjöta lite. Kontakta bara säljaren om verkligen har för avsikt att köpa. Det finns gott om hobbyklubbar på nätet för den som vill utbyta erfarenheter.

Du skall hava respekt för den andre partens liv och förehavanden. Affären är i hamn och det enda som återstår är det fysiska överlämnandet. Det görs upp planer och stäms av mot scheman och t-banelinjer. Helt plötligt vill den ena parten flytta platsen för transaktionen till arbetsplatsen, utanför förskolan, på gymmet – allt för att optimera sitt livspussel. Hen glömmer dock att den andra också har ett livspussel. Begär inte för mycket av den som köper eller säljer och var beredd på att göra små uppoffringar själv.

Du skall icke fara med osanning. Hela vitsen med Blocket är att köpa och sälja begagnade föremål. Alla förstår att det som du säljer är använt i någon utsträckning. Var uppriktig med alla skavanker och du har betydligt bättre chanser att ro en schysst affär i hamn. Att som köpare göra sig besväret att fara tvärs över stan bara för att upptäcka att föremålet inte alls är det skick som beskrivits i annonsen är inget annat är slöseri med liv. Du behöver för den sakens skull inte vara ursäktande för skavanker, det hör till, men om en stol saknar ett ben är det en gynnsam detalj att nämna i annonsen.

Du skall icke sukta efter hela handen. Jag har vid ett par tillfällen skänkt bort möbler som är i gott skick (främst Ikea-möbler som i Stockholm har ett negativt andrahandsvärde eftersom att Stockholmare – trots all crossfit och pilates – inte orkar bära något tyngre än en soffkudde) mot avhämtning. Varje gång har jag fått ett stort antal mejl på kort tid. Varje gång med en handfull skamliga förslag. Folk som frågar om jag kan frakta en byrå två tunnelbanestationer men de betalar gärna ”en mindre kostnad” eller spekulanter som gärna vill ha soffkuddarna men inte soffan eller min favorit: Hen som kan komma direkt ”och hämta ALLT på bilden”. Nej, du får inte ta mina stringhyllor, marmorbord eller ärvda matta, de råkade bara finnas med på bilden. Om någon ger något till skänks, ta emot och säg tack, men be inte om mer.

Du skall icke begära sådant som du ej har råd med. I många fall bjuder prissättningen in till en viss prutmån. Om du är villig att köpa utan övrigt knussel så är jag inte oäven för lite prut. På Blocket flockas dock en stor drös patologiska prutare. Du har fin möbel ute på annons för 8000:- och Pelle Prutare ringer och erbjuder 1100:-. Du säger tack men nej tack och Pelle Prutare blir då förnärmad och frågar sturkst ”vad är ditt bästa pris då?” varpå du svarar 8000. Pelle Prutare blir då ännu mer ilsken och slänger på luren. Ibland är det inte fel att ha lite skam i kroppen.

Under påskhelgen skänkte jag alltså bort en Ikeabyrå och i annonsen stod det tydligt att det var mot avhämtning. Trots detta får jag ett mejl med en förfrågan om att köra byrån några hundra meter. Jag svarade syrligt att jag gärna körde byrån för 1900 per timme, standard konsulttimpris, och minimidebitering två timmar. Personen svarade förolämpat ”tack men nej tack” och antydde att det minsann var en oförskämd prissättning. Jag svarade att det var en oförskämd fråga. Hen ursäktade sig då med att hen hade ett litet barn och saknade både bil och körkort. Jag svarade att jag också hade ett litet barn och saknade möjligheten att frakta runt otympliga föremål runt stan, därav annonsen. Och att den enda motprestationen jag krävde är att den som får byrån åtminstone kommer och hämtar den själv. Triumferande log jag för mitt inre och trodde att jag hade fått sista ordet. Hen frågade då om inte vi är i samma föräldragrupp eftersom mitt namn såg bekant ut. Det gick en ilning genom kroppen. Jo visst var vi det. Hen hälsade att vi ses på lekplatsen framöver. Jag skämdes och sa att det gör vi nog.

Denna anekdot leder mig osökt in på mitt sista råd: Vänlighet kostar inget.

Vad är dina erfarenheter från Blocketaffärer? Någon rolig historia att bjussa på?

Kram Sophia

 

3 Comments