Hemma hos!

I morse kom Anna Truelsen och fotograf-Jonas för att fota ett hemma-hos-reportage för tidningen Lantliv. Har aldrig gjort något liknande innan, och var därför himla pirrig. När vi bokade i vintras kändes maj oändligt långt bort, och jag var fortfarande övertygad om att vi skulle vara helt färdiga med insidan. Det var vi inte!

Tio minuter innan de kom gjorde jag en frisyr-check. Smink hade jag inte hunnit kladda på. Däremot lyste stressaknen på kinderna upp som fyrtorn i ansiktet. Tackar!

Turligt nog var Anna och Jonas vana vid amatörer med klena nerver. Här preppar Anna i vardagsrummet, medan Jonas fotar kakelugnen i matsalen. Kameran är uppkopplad mot datorn, så man se bilder och göra urvalet direkt.

Tvärtom vad man kan tro vill man inte ha skarpt skolsken när man fotar. Utan moln som dämpar solstrålarna mitt på dagen blir färgerna platta, och man får skarpa skuggor i motivet. ”MOLN” skrek Anna och då ställde vi oss i formering och fotade av bara satan.

Jonas var dock otroligt proffsig och exponerade samma motiv både ljust och mörkt. Då kan bilderna slås ihop i efterbearbetningen, och så slipper man mörka eller överexponerade partier.

Jag hade piffat järnet kvällen innan. Fyllt på med vad blommor trädgården kunde uppbåda. I köket petade jag ner en maffig rhodondendron-kvist. Kände mig ändå otroligt osäker in i det sista. Inte är väl vårt hem tjusigt nog för ett inredningsreportage? Anna och Jonas tog dock udden av de värsta nerverna genom att vara så gulliga och peppiga.

Reportaget publiceras inte förrän nästa år. Men då hoppas jag att du ska gilla!

När fotograferingen var över och eftermiddagens mötesmaraton var slut kunde vi sätta oss vid ett rensad och piffad matsal. ”NJUT AV DENNA STUND” väste jag högt för mig själv. I morgon kommer allt vara dränkt i lego, pixiböcker, pärlplattor och toarullskonst igen.

Nu har jag precis nattat trilskande barn i två timmar. ”Ska INTE vila”. Dessförinnan har jag badat trilskande barn i en timme. ”Ska INTE tvätta håret, för då får jag russinhår”.

Nu är det dags att natta mig själv innan jag börjar trilskas.

Kram

Är Nato för mig vad vargen är för min faster?

Jag är en debattglad person, och det har jag varit så länge jag kan minnas. Att aldrig vika ned sig i en debatt är lite av ett familjedrag, på gott och ont. Min faster var exempelvis namnkunnig vargdebattör för miljöpartiet. Tills en dag då hon skaffade hund och bosatte sig i vargrevir och sällade sig till motståndarsidan. Med besked, dessutom! Hennes blodtryck slår i taket om man yppar något som kan tolkas som att man inte vill nuke:a alla vargar omedelbart.

Även om jag fortsatt själv är vargförespråkare tycker jag att det är hedrande att våga ändra uppfattning. Det krävs engagemang för att stå upp för sin sak när man har rätt, men det krävs en stor portion mod att erkänna att man hade fel.

Min faster är väl dock snarare ett exempel på när man anpassar åsikterna efter den egna bekvämligheten – vargens existensberättigande får inte vara på bekostnad av hennes eget.

”Var beredd att kompromissa med dina åsikter – men aldrig dina värderingar” läste jag en gång, och det är något jag försöker att ha som honnörsord. Att våga ändra åsikt om jag presenteras för ny information. Jag har ändrat åsikt massor av gånger. Nu senast blev jag överraskad över att jag åtminstone är mindre negativt inställd till Nato.

Jag är för fred och nedrustning som princip. Men efter senare tidens debatt har jag fått massor av ny information, och känner mig åtminstone ambivalent inför frågan. Nu går ju Sverige vidare med frågan oavsett, så rent politiskt spelar det ingen roll.

Det är motbjudande att sitta i samma försvarsallians som en despotisk Erdogan, samma gäller om Trump åter griper makten i USA. Samtidigt är Nato en försvarsallians och inte en anfallsallians, Sverige kommer aldrig att behöva bistå ett annat lands krigföring. Ansökan görs med förbehållet att inga permanenta trupper eller kärnvapen placeras på svensk mark. Nato kräver årliga försvarsanslag på 2% av BNP, men att stå utanför och samtidigt rusta upp försvaret (vilket verkar vara alternativet) själva skulle innebära årliga kostnader på 3%-4% av BNP. Det är gigantiska summor som vi kan lägga på omställning i stället. (Här kan man invända att vi borde lägga allt försvarsanslag på omställning, men faktum är att försvaret även är nödvändigt i samband med naturkatastrofer. Och är det verkligen önskvärt att inte ha någon militär beredskap överhuvudtaget?)

Rent värderingsmässigt ser jag hellre nedrustning och avspänning. Men som världen är beskaffad just nu, med ett eskalerande maktspel mellan despotiska och aggressiva män (Putin, Bolsonaro, Xi Jiangping och inte att förglömma Trump om han återvänder) – är det inte klokare för ett lilleputtland att gå samman med andra?

Om Finland går med i Nato är Sverige det enda land i Skandinavien som står utanför. Det lockar heller inte. Putin har ju visat sig vara kapabel till nästan vilka dårskap som helst, och det enda som står mellan oss och galningen i öst är en liten, näringsfattig vattenpöl vi kallar Östersjön.

Ja. Som du hör har jag svårt att navigera i frågan. Känslan av att vi resonerar med Nato på samma sätt som min faster resonerar med vargen – att det är en fråga om stundens bekvämlighet – är svår att skaka av sig. Å andra sidan känns det orimligt att vara helt oförberedd på Rysslands nycker.

Jag önskar att jag vore tvärsäker i min hållning som Natomotståndare, men den förmånen har jag inte. Det här är säkert obekvämt att läsa för många som utgår från att alla klimat-och miljöengagerade av princip är motsträviga i alla försvarsfrågor. Å andra sidan ser jag det som sanity check att åtminstone utvärdera och ompröva sina ställningstaganden då och då.

Vad tycker du? Du får gärna kommentera hur du resonerat.

(ps, behöver väl knappt säga detta eftersom jag alltid får så himla kloka kommentarer – men – argumentera gärna för din sak, och undvik påhopp på motståndarsidan)

En loppisskörd

I söndags ställde vår lokala hembygdsföreningen till med loppis. Det var otroligt ojämn nivå på utställare, men jag lyckades vaska fram lite guldkorn. Vi kollar!

Det bästa bordet hade en kvinna vid namn Mari Strenghielm (som jag senare googlade fram är inredningsstylist). Det kunde jag ju anat! Ville ha allt, men det var jag inte ensam om. Köpte bland annat denna solfjäder.

Köpte också en fin mjölkkanna från Gysinge. Hon hade mycket fin keramik, önskar att vi hade tagit tabberas på allt porslin faktiskt. Det blev tre dekorativa bollar gjorda av snäckskal. ”Gräsliga” var min mans spontana reaktion. Tja, man kan inte lyckas med allt. Fann mig också med två miniatyrvaser som kostade 1 kr styck.

En förvaringsflaska i glas och en förvaringsdosa med lock i alabaster (tror jag bestämt?). Bra till badrummet!

Vid ett annat bord där ett äldre par stod (som drivit cateringfirma, om jag minns rätt) slog jag till på en korg till frukt och två rödvitarutiga picknickdukar till trädgårdsmöblerna. Tänk till mina grågröna trädgårdsmöbler. MUMS!

Allt som allt kostade det 200 plånboksvänliga kronor. Överkomligt såhär i inflationstider.

Kram

Kommer hem och tar på mig det finaste jag har

Prick så känns det när jag tar på mig min nya morgonrock. Att jag tar på det finaste jag har.

Inte långt ifrån va? Den är från Marimekko och jag köpte på deras outlet. Tror att stjärnorna stod i linje och jag lyckades knipa en enstaka retur, för har varken sett den där förr eller senare. Mönstret Mansikka i mjuk, räfflad bomull, vida ärmar och skräddad passform. Smäller faktiskt av så fin den är.

Den skymtades på instagram igår och jag blev fullkomligt ansatt av frågor. Förståeligt! För att vara en morgonrock är den ju märkvärdig.

Badrocken var ett av mina få nyköp som jag unnar mig varje år. Skulle kunna värka fram en drös med efterhandskonstruktioner om behov och förväntad livslängd och hej och hå, men sanningen är att det var 100% spontanköp.

Kram

Jag älskar att duka!

Det bästa med att ha gäster är nästan stunden innan. När man får pilla och dona ifred. Plocka fram linneservetter och finporslinet och ett fång tulpaner från trädgården. Det är en syssla att förlora sig i.

Det ironiska är att jag varit helt obrydd inför dukningens ädla konster förut. Under mina och Andreas elva gemensamma år ihop har vi köpt en handfull ikeaglas. Resten är plock jag fått av vänner, eller sånt vi ärvt från Andreas mamma eller grannlåt jag hittat på loppis. Helt utan röd tråd, annat än de genom slumpen hamnat i min försorg.

Få texter har berört mig så som Hanna Hellqvists krönika om dukningar. Tryggheten bor i ritualerna som vi hänger oss åt. Tycker spontant att ett ödelagt sexliv är ett lågt pris att betala för en magnifik dukning.

Just nu drömmer jag om skira, etsade jugendglas med fot. Tunna dricksglas utan kant. En full uppsättning Musselmalet med gräddkanna, assietter och såsbåt. Och så vill jag ha servettringar.

Dukningskonsten har öppnat upp en helt ny kunskapsdomän. Såsbåt! Att sånt får finnas.

Det är absolut förlegat och tramsigt. Men också harmlöst, nördigt och kreativt – om man ser det från den ljusa sidan. Det ska villigt erkännas att jag inte kan särskilt mycket. Drömmen vore att få gå på dukningskurs på Svenskt Tenn (vågar jag ens yppa en sån ytlig dröm). Fyra timmar kvällskurs om dukningstraditioner, kompositioner och vad tusan man har allt till. Smörtaxar exempelvis. Typisk klassmarkör att veta vad en smörtax fyller för funktion.

Själv har jag ingen aning. Men kul är det.

Kram

Fyra stunder den senaste veckan

Förra torsdagen var jag bjuden på lunch. Med franskt tema, otrolig mat och en dukning jag bara ville stjäla med mig hem. Yves Rocher (och deras urgulliga och superproffsiga varumärkeschef Gabriella Killeen) bjöd på lunch med franskt tema för att fira deras nya läppstift.

Detta var en bjärt kontrast till min standardlunch (två ägg på knäckebröd, ensam och scrollandes på aftonbladet.se). Växlade några ord med Nina Campioni, vars blogg jag läst i ett halvt sekel och hamnade bredvid en otroligt härlig makeupartist från Brasilien som numera också bodde i Nacka. En otroligt vardagslyxig stund jag marinerade länge efteråt.

Lördagmorgon tog jag tåget in till stan. Var så uppspelt att jag hade svårt att hitta en lämplig utstyrsel. Tog av och på strumpbyxorna säkert tre gånger innan de fick bli kvar på (fel beslut, låren ugnsbakades i gassande solsken hela lunchen). Skulle träffa min allra bästa Karin, som jag inte sett på flera år eftersom hon bor i Malmö. Jag och Karin bodde ihop i vår första lägenhe. Vår och vår, det var min mammas kontrakt och vi var på inga sett föredömliga hyresgäster. Under åren har vi alltid följts åt i livsskeden. Vi värkte fram våra C-uppsatser på kaféer i Berlin, fick våra första barn med en månads mellanrum och flyttade till hus ungefär samtidigt. Nu är jag så spänd på vad nästa livsskede har i sin linda. Tantställning och botox kom vi fram till.

På kvällen firade vi valborg hos några vi känner via förskolan. Det var lekar i trädgården, en kvartett, bål och aktiviteter för barnen. Finaste av allt var ändå att vi bara hade en smärre bajsrelaterad olycka, och vi kunde stanna till 10 innan barnen bröt ihop. Livets makaron i form av en lördagkväll.

Sist men inte minst kan jag meddela att jag inte går i skolan längre. I stället har jag ett jobb! Som UX-designer på Einride. Kan knappt förstå att två års plugg är över. Jag har en anställning, kollegor, otroligt roliga arbetsuppgifter, tillgång till kaffeautomat och ett skrivbord och en extern skärm jag aldrig använt. Hurra! Kan skriva mer om min upplevelse av att vidareutbilda i ett separat inlägg. Får alltid en mängd frågor från andra som går i omskolningstankar.

Kram

En säng till gästrummet!

I söndags fick jag släpa upp hela familjen i ottan. Trots att vi var alldeles yra från valbordsmässoaftons baluns kvällen innan. Vi skulle till Katrineholm och köpa en säng.

Efter vårt misslyckande med bäddsoffan (ett Blocket-köp som gjorde snabb retur på andrahandsmarknaden pga århundradets oskönaste konstruktion) har jag letat efter en Hästenssäng i fint skick. Andreas ville gärna ha en kontinentalsäng vilket gjorde utbudet ganska mycket snävare.

Och nu uppenbarade sig en! I Katrineholm. Bäddmadrassen hittade vi i Upplands Väsby dock.

Det här med att handla säng begagnat avskräcker många. Såpass att man kan köpa en begagnad kvalitetssäng för 4800 kronor, vilket räcker till en halv Ikea-säng. Vi har köpt begagnade Hästenssängar till båda barnen (för 500 respektive 1200 kronor) och deras sängar är oöverträffade vad gäller komfort.

Vi velade länge om vi skulle ha 160 eller 180-säng. Gästrummet är bara 260 brett, och jag var rädd för att hela rummet skulle kännas som ett lekland med en stor madrass. Vi valde att chansa på den stora dock! Då kunde vi använda våra sängkläder och slapp köpa något nytt.

Utsikten när man ligger i gästsängen! När vi öppnar upp pardörrarna mellan gästrummet och biblioteket känns det så rymligt.

Vi ville ha en stor säng så att även övernattande familjer kan sova ordentligt. Det är så himla bökigt när man behöver tränga ihop sig i en alldeles för liten säng. Kanske att vi byter till en 160 senare? Vi får se!

En säng från Hästens kan hålla i 50 år, så man kan gott unna sig en med några år på nacken. Nya kostar minst 50 000, och en kontinentalsäng en bra bit över 100 000 kronor. På andrahandsmarknaden kostar de sällan över 10 000 dock. Det fina är att de flesta som köper en Hästens använder madrasskydd och tar väl hand om stommen. Jag har köpt ett nytt madrasskydd och (en begagnad) sängkappa, som ett extra skydd.

Någon frågade mig om jag inte var rädd för vägglöss. Svar nej, det är inget jag går omkring och är rädd för. Absolut förstår jag att det finns det en risk, men jag känner inte en enda som drabbats. Man får använda sitt sunda förnuft. En annan sa att det kändes ofräscht. Well… Jag vågar nog garantera att en begagnad säng är betydligt fräschare än gemene hotellsäng, det är ett som är säkert.

Kram

Helgbestyr

En sån helg! I fredags gick vi på middag och var inte hemma förrän halv 11. Nästan som tiden innan barn? Tidigare har barnen alltid blivit övertrötta och vi har bugande och ursäktande avlägsnat oss med skrikande barn vid läggdags.

I lördags åkte vi och hämtade upp våra senaste auktionsköp. En friktionsfri runda sånär som på att jag läste fel utlämningsställe och vi fick köra i ilfart till andra sidan stan för att hinna till storbarnets simskola. Nöjd Andreas var med mig då. Vi hämtade ett skrivbord till Andreas och en tevagn, modell 470 från Svenskt Tenn, till mig. Förlåt, jag menade förstås till hela familjen. Men mest till mig om vi ska vara uppriktiga. Svepte undan duplo och kattleksaker ur bild och försökte fånga den på bild. Vardagsrummet blev minst 20% trivsammare i ett slag.

I lördags gick vi spontant över till några grannar på pizza, och kom hem alldeles för sent igen. Måste nästan nypa mig i armen? Det är som att få smaka på vuxenlivet igen.

Varenda ledig sekund har vi tillbringat i trädgården. Vi har planterat tre syrenhortensior, Andreas har gett sig i kast med att reparera vår skövlade gräsmatta och jag har spontanköpt klätterrosen Ghislaine de Féligonde. Har usel planeringsförmåga när det kommer till trädgård. Dras som en mal till ljuset om jag ser något storblommigt, persikofärgat eller tantigt. Det finns inte en planta i trädgården som krävt mer än fem minuters inre överläggning. Å andra sidan är spontaniteten något jag värnar. Så fasligt mycket planering som krävs för att livet med barn ska gå ihop, tur att det finns några aspekter i livet där spontaniteten får härska.

Kram

Tips till hårkluvna

Jag har verkligen haft en trasslig relation till mitt hår. Har testat de allra flesta metoder för att få någorlunda styr på mitt otyglade barr: balsammetoden (gav upp efter något år), aleppotvål med surskölj (håret blev flottigt efter någon dag, plus att stanken från äppelcidervinägern förtog mycket av det härliga), sulfatfria schampon med mera.

Det har varit ett av och på-förhållande till de flesta produkterna. Många har fungerat i en period, tills mina porer överlistat produkterna och lämnat håret i flottiga, trassliga testar efter någon dag.

Nu vill jag tipsa om två produkter som gjort skillnad: Yves Rochés schampokaka (den närande) och Hårvinäger. Hårvinägern är otrolig. Den doftar hallon och lämnar håret lätt och otroligt glansigt. Inte alls den tunga känslan som jag får av vanliga balsam. Ingredienserna är naturliga och till största del ekologiska. Schampokakan innebär också att vi minskar på vattenåtgången.

Rekommenderas starkt!

Behöver väl knappast skriva ut den egentligen, men gör det för tydlighetens skull. Produkterna har jag förstås köpt själv.

Påsk, planer och plantering

”Ska ni inte komma förbi på påskmiddag hos oss då?” frågade jag Tommy och Kerstin, som bor tvärs över staketet. Egentligen var våra planer att inte fira påsk alls. På sin höjd tänkte vi bjuda över min brorsa, men han är så lätt att underhålla att det knappt gills.

Vi hade nämligen bestämt att detta skulle bli årets stora fixarhelg. Släp var bokat och vi skulle bära allt bråte och spill till återvinningen. Vår trädgård blivit något av ett självplock där grannskapet har försett med material till diverse hobbyprojekt. Tyvärr har de också förfasats över våra lumphögar, fixarhelgen kunde inte komma nog tidigt.

Tommy fyllde sin ryggsäck med öl, sill, rom, danskt rågbröd och lökskalsfärgade ägg, tog en hembakt citronmarängpaj i ena handen och klev över staketet. Alla borde ha en Tommy till granne, faktiskt.

Jag fick ett il av inspiration och kastade inte mindre än fyra dukar på bordet. Letade fram min sista färgade stearinljus från Liljeholmens ljusfabrik och strösslade ut lite tulpaner.

Det mesta på bordet är sånt vi använder till vardags. Men med lite färgglada crepeblommor till servettringar och pastellfärgade ljus kändes det påskigt. Eller bara väldigt danskt, vilket är så gott nog.

Andreas premiärtände grillen och grillade kött, sötpotatis, majs, aubergine och sparris. Till det en potatissallad. Ska villigt erkänna att jag knappt vet vad som är ett traditionellt påskbord, men detta fick vara bra nära nog.

Sen kom Kerstin och till sist min bror, och så satt vi och åt och surrade ända till midnatt. Så glad och tacksam för att vi vågade bjuda in och för att de tackade ja!

Fixarhelgen då! Jo, fem vändor till återvinningen blev det. Med spill, bråte, nedklippta törnbuskar och löv. Innan lövsprickningen ser trädgården vissnare ut än någonsin. Så omotiverande! Vi planterade också nya rosor och syrenhortensior. Alla nyplanteringar ser färglösa och påvra ut att jag inte kunde drista mig till att ta fram kameran. Du får lita på att det blir fint tillslut.

Hoppas att din påsk var fin.

Kram

Sophia