Vi elbilade ner till bröllop i Montpellier

En av mina bästa kompisar från gymnasiet – Johan – skulle gifta sig. Johan, som när jag berättade om mitt och Andreas påvra spontanbröllop i Brooklyn utbrast ”låter som mitt drömbröllop” – bjöd i stället in till en tredagarsfest, komplett med en katolsk ceremoni i Frankrike. Ett tvärt kast på klassiskt Johanskt manér.

Försökte boka tågbiljetter i våras, men fick ett milt anfall av att försöka pussla med rutt och avgångar och övernattningar. I stället fick det bli elbilen!

Ganska omgående beslutade vi oss för att barnen inte skulle med. Femhundra mil tur och retur till ett förmodat stekhett sydfrankrike lockade inte. De tillbringade i stället en vecka med kusinerna och morfar och Annika. Varje dag fick vi filmer från voltige-träningar, strandutflykter och lekplatser. Samtidigt kunde vi bränna ner i ganska rask takt för att inte vara borta för länge. Stor succé!

I Malmö hämtade vi upp yx-julia (jag, julia och johan hängde i gymnasiet) och satte kurs Tyskland. Egentligen skulle en fjärde medpassagerare med, men hon fick ställa in i sista sekund.

Bilen

Den frågan som väckt mest nyfikenhet på instagram är vilken sorts bil vi har. Vi har en begagnad Tesla, som vi köpte för några år sedan när utbudet av elbilar inte var lika stort som det var i dag. Batterikapaciteten är 100 KwH och räckvidden ca 45 mil per laddning. Räckvidden får man ta med en nypa salt, den beror på hastighet, väder och vind, om det är flackt eller kuperat. Vi snittade 2.5 timme mellan varje laddstopp.

Rutten

Ner åkte vi Göteborg (vi lämnade barnen där) ––> Koblenz –> Dijon –> Montpellier, och hem Montpellier –-> Lausanne –> Danmark (minns inte ens orten, vi kom fram halv 2 på natten) –> Stockholm. Vi avsatte 2.5 dagar per resa, och hann med att turista lite i Cochem i Moseldalen på vägen ner. Vi använder appen A Better Route Planner för att planera rutt, och även Teslas egen GPS är till stor hjälp. I a Better Route Planner fyller man i vilken sorts bil man har, och så hjälper den till att planera rutten och laddstoppen.

Vi hann promenera till Cochems Kejserliga Slott, med anor från 1100-talet.

På vägen ner körde vi längs Moseldalen, känt för sina Rieslingviner. Vi hade absolut kunnat bränna gummi på Autobahn och kommit fram snabbare, men då hade vi inte fått kört längs moselflodens krökningar, sett medeltida borgar och kilometer efter kilometer med prydliga vinrankor. Så värt omvägen.

Andra natten sov vi i Dijon. Dit kom vi ca tio på kvällen, efter ett långt laddstopp där vi också botaniserat bland ostarna, charken och cornichongerna på Supermarchén. Vi tog in på B&B Hotel för 80 euro och gick ut på byn och tog en öl.

Morgonen därpå följde vi motorvägarna längs Rhenfloden, och strax efter kl 17.00 parkerade vi bilen i ett parkeringshus mitt i centrala Montpellier. En snabb dusch och ett ombyte senare klapprade stegen mot en välkomstdrink på Bar Decadence, en liten bar på ett gammalt torg inne bland Montpelliers smala gränder.

Dagen efter började med en överraskande god hotellfrukost. Efter det blev det shopping. Jag köpte fem Marseilletvålar.

Och Julia lite franskt fruktgodis och dyra sardiner.

Andreas köpte lavendelhonung. ”Precis vad jag behöver till min Pain d’epice jag bakar om julen” sa han.

Och nu var det dags för bröllop. Det var för mycket för att skriva här. Herregud, om man slår upp mitt och Andreas påvra bröllop i en ordbok är deras motsatsordet.

Julia, Johan och jag innan den katolska ceremonin. Jag har hyrt min klänning via Rentroutine och det är en Proenza Schouler med en simpel men genial passform.

Vilket bröllop. Jag tänker mycket på ynnesten i att vara så älskad. Av sin partner men också av vänner och familj. Att ha vänner som reser över halva kontinenten bara för att få fira kärleken. Då är man rik.

Festen hölls på ett Domain des Moures, några mil utanför Montpellier. När vi kom dit var det cirka 40 grader varmt och solen brände trots att det var sen eftermiddag.

Vi vilade fötterna och sippade på drinkar. Jag drack exakt tre små gin och tonic (och 6 cl whisky men det behöver vi aldrig prata om igen) hela kvällen och höll mig pigg fram till 02.

Puss puss. Nu hade jag bytt skor. Och Andreas skjorta.

Mitt i natten åkte vi hem, som besegrade tonåringar påväg hem från disko.

Dagen efter åt vi brunch (tog inga bilder, det var för varmt) och åkte sedan hem igen. I stället för Tyskland körde vi igenom Schweiz, där vi stannade en natt i Lausanne. Det var vackert men dyrt och jag rekommenderar ingen att vaska en hotellnatt betald i Schweizerfranc.

Tyskland svepte vi igenom på en dag, och sov sista natten. Halvvägs i Tyskland stannade och laddade vid ett nedgånget 70-talshotell, som såg ut som en Sovjetlämning. Döm av förvåning när baksidan såg ut såhär. Som taget ur Narnia! Blev akut inspirerad och fotade utemöblerna.

I danmark var allt fullt och hotellnätterna svindyra. Jag ringde runt och prutade tills vi hittade ett för 1400 i stället för 4000. Så värt!

Och dagen efter – på pricken sex dagar sedan vi åkte – sladdade vi in på uppfarten och mötte morfar och Annika och två överförtjusta barn.

Laddning

Allt som allt betalade vi 6000 kr i snabbladdning för mer än 500 mils resa. Absolut inte gratis, men billigare än att flyga och dessutom går utsläppen från en elbil inte att jämföra med de från en flygresa.

Nuförtiden får alla bilmärken ladda på de Tesla-stationer som har överkapacitet (i Sverige är det 44 av 50), väl värt att känna till om man inte har en Tesla.

Laddningen tar olika lång tid beroende på rutten och hur mycket man behöver ladda. Appen A Better Route Planner planerade exempelvis i fler – men i gengäld kortare – laddstopp. Vi fördrev tiden med att handla snacks, springa, göra mikroträning eller driva runt på en närliggande matmarknad.

Övernattning

På väg ner kostade rummen ca 80 euro för tre personer – otroligt överkomligt. På väg upp var rummen dubbelt så dyra. Nästa gång tror jag att vi håller oss till att övernatta i Tyskland och Frankrike. Där går det med lätthet att hitta fräscha hotellrum för överkomliga priser.

Hatten av om du orkat läsa hela vägen hit. Och om du har några frågor om att elbila i Europa får du gärna ställa dem i kommentarerna, så ska jag svara efter bästa förmåga.

Kram

1 Comment

  1. Så imspirerande! Vi bilade med elbil 50 mil enkel väg inom Sverige i juli och det gick otroligt smidigt utan att ens behöva använda Teslas laddare, vi har en KIA. Betalade ca 500 kr för både tur och retur med rätt mycket batteri kvar både när vi kom fram och hem. Har samma räckvidd som er bil så skönt att veta att det är smidigt att åka ut i Europa också. Det var ibland lite kö vid laddarna här i Sverige men bra humör på alla ändå, och inte heller några stora problem med humöret när laddarna nån gång slutade fungera och avbröt laddning för samtliga bilar på plats innan det löste sig igen. Kan ha och göra med att det också fanns fräscha toaletter och glass, tack alla mackar. Hur upplevde ni stämningen på laddstationerna i Europa?

Comments are closed.