Det har varit smått förtrollade dagar hela augusti. Varmt som om det vore högsommar, men morgondaggen och den mjukt gula solen skvallrar om tidig höst. I morse slog jag en lov i trädgården och knipsade av ett rikligt fång dahlior.
Min sedvanliga slarvighet till vana har jag inte skrivit upp en enda sort. Den aprikosa heter Penhill Watermelon, men sedan minns jag inte fler. Inget att yvas över för min del, överraskningen är ändå halva upplevelsen.
Varje maj suckar jag över de bortklemade primadonnorna. Och varje maj är jag likväl tacksam över mitt omsorgsfulla pysslande. Ögonen ploppar nästan ur sina hålor!
Den allra största mäter minst 30 centimeter i omkrets. Petade ner den i en karaff och placerade den i vardagsrummet. Den skär sig verkligen mot allt, men jag blir lycklig av den ändå.
Igårkväll skrapade jag färdig dörren till boden. Fick ett ryck och skrapade av ett kilo plastfärg på två kvällar. Använder en speedheater och ett par olika skrapor. I morgon kommer vi olja dörren med kokt linolja, kitta om och laga. Har jag tur hinner jag dra första strykningen innan helgen är slut.
Sen har vi bara slutstrykning kvar på ett par särskilt svåråtkomliga ställen. Vindskivor och gavelplåt ska också målas, och sen är boden helt i ordningsställd! Är mäkta nöjd med vår insats. Färgställningen kommer vi att kopiera till huset, kan skriva mer om den i ett separat inlägg.
I morgon kommer min brorsa och hänger med barnen medan jag och Andreas ska gå ut. Känns så overkligt att jag knappt vågar skriva ut det av rädsla för att jinxa. Jag skulle egentligen varit på Gotland med jobbet, men ställde in när båda barnen lyckades bli sjuka, varav den ena illamående. Ångrade mig omedelbart, men kände där och då att det var det enda ansvarsfulla att göra.
Och det är min vecka. På ett ungefär.
Kram