Julambitionernas kyrkogård

Jag gick in i vintern med hög svansföring kring pyntet. I år det ska minsann bli en Fanny-och Alexander-jul, bestämde jag.

Det har fortfarande inte hänt. Alla tapetprover som jag sparat till att göra stjärnor ligger fortfarande opysslade i kattvinden. Julstjärnan vi skulle hängt upp i vårt rum står fortfarande på golvet, ynklig och ensam sånär som en hög med ovikt tvätt. Girlanderna med torkade apelsiner är fortfarande… vanliga apelsiner.

Ack så!

Här hemma har förkylningarnas förkylningar i stället härjat. Jag är inne på åttonde dagen av hes stämma och torrhosta, och Andreas har varit utslagen minst lika länge. De enda som för en gångs skull röjer med oförtruten energi är barnen. Såklart! God sed tarvar att de väntar med att insjukna tills vi blivit friska.

En del pynt har det förstås kommit upp. En Hernhutstjärna och två röda hängen i origami från Svenskt Tenn.

Lite tomtar vi ärvt från Andreas mamma. Och en lykta i någon sorts kristall, som jag hittade på Stadsmissionen förra veckan. Och mässingsljusstakar, även de från Andreas mammas gömmor.

Jag frågade de som följer mig på instagram hur de kände inför julen och all julinspiration på instagram. De flesta var positivt, eller åtminstone neutralt inställda till bilder från julpyntade hem. Men var tredje uppgav att de fick dem att känna sig otrillräckliga.

De dubbla känslorna är verkligen något som jag har relatera till. Enskilda bilder inspireras men cocktaileffekten kan bli en helt annan. Plötsligt känns ens egna dekorationer så futtiga jämte drösvis med lyktor, girlander och avancerat pynt. Jag försöker påminna mig om att det är lätt att se vad andra prioriterar, men omöjligt att veta vad de prioriterar bort. Man måste försonas med att alla prioriterar olika!

Själv är jag uppvuxen i ett hem som firade motsatsen till Fanny och Alexander-jul. Under flera år hade vi en julpinne i stället för julgran, och kulmen av julpynteriet var en adventsbåge… i betong. Det blev folk av mig ändå! Som vuxen har man privilegiet att välja hur man vill fira.

Hur känner du inför julen?

3 Comment

  1. Caroline Tillström says:

    Alltså, vad ÄR ens en julpinne?! Du har nämnt detta flera gånger, och jag undrar så vad det är. Och varför? Jag liksom spelar upp scenarion som t ex med o en sekt, eller svår ordningsvakt och klarar inte av barrunda, eller kanske hade inte råd att köpa en samt bor för långt från skog för att stjäla en? Vänligen gör en IGpost om detta så att jag får klarhet.

  2. Caroline Tillström says:

    Men åh, aurocorrect?! Svår ordningsmani ska det ju vara, som inte klarar barrandet, ingen rackarns bar-runda…

  3. Förlåt men den där barrundan gjorde min kväll SÅ mycket roligare.

Comments are closed.