Var är här?

Jag har varit helt utloggad från sociala medier och internet hela veckan. Det var alldeles nödvändigt för att hinna med min skoluppgift som skulle in i söndagskväll. På ett vis ett angenämt problem, eftersom jag tycker att allt vi är ofantligt roligt. Jag försjunker i arbetet i timmar utan att knappt distraheras av högljudda barn eller små nävar som försöker roffa åt sig allt på skrivbordet.

Nackdelen är förstås att energiransonen är slut lagom tills att familjebestyren ska göras. Och ännu mindre finns det kvar åt mig själv mot slutet på dagen. Det är ju precis det som är den stora utmaningen, att inte låta ljuset brinna ut helt under arbetstid utan spara en låga till resten av livet också.

I dag har jag tagit en väldigt lugnt för återhämta mig lite. Inte börjat med skolarbete förrän klockat är 10 och jag hunnit förse mig med tre koppar kaffe. Sen ägnade jag lunchen åt en löprunda. Pandemin har verkligen gjort underverk för min kondition. Varje gång jag springer slår jag på löpappen, men stänger av alla notiser som berättar hur fort det går och hur långt jag sprungit. Statistiken kollar jag inte förrän i efterhand eftersom jag inte vill fokusera på prestationen medan jag springer. Två måndagar i rad har jag lyckats tillryggalägga 11 km. Och det är inte kattskit, särskilt inte för någon som tragglade hela våren med att komma upp ynka två kilometer.

Har du sett så fint det börjar bli i vardagsrummet? Sakta men säkert börjar saker få en plats och inte bara en tillfällig förvaring. I helgen åkte två loppisfyndade tavlor upp, och fler blir det nog inte. Oljemålningen köpte jag för en hundralapp på Vår Gårds loppis, och på baksidan står det ”här föddes min pappa 1893”. Så kryptiskt! Var är ”här”? Det måste jag få reda på.

Kram