Ett litet livstecken

Under hela graviditeten hade jag en målbild som jag tänkte på om och om igen. Hur vi sitter hemma i vardagsrummet med en stor ostbricka, ett glas vin och en snusande bebis bredvid oss. Och så blev det förstås.. inte!

Eller jo, ostbrickan hände men resten uteblev. Sedan födseln har vi varit på SÖS alla dagar utom två. Först det vanliga BB, sedan återbesök för att kolla ett blåsljud, ett nytt återbesök på Sachsska för att hitta orsaken till blåsljudet. Som tur var kammade läkaren noll och de hittar inget fel på vår sons lilla hjärta. Efter sista besöket släppte ett ton ångest och oro från mina axlar. Vi ska göra ett återbesök om tre månader men allt tyder på att det är som det ska vara.

För min egen del har det också varit en annorlunda resa. Juni ammade jag i princip utan större problem i ett halvår. Denna gång tänkte jag mig något liknande. Sånt är förstås inte bara upp till en själv utan bebisen måste samtycka. Och tja, det har väl inte gått enligt plan. Ganska omgående fick jag rejält såriga bröstvårtor, inflammation i ena bröstet och sedermera infektion. Efter tre besök på amningsmottagningen och några feberattacker fick vi hasta in till akuten mitt i natten. Tack och lov lyckades vi krångla in Juni hos grannen.

Det blev inte som planerat denna gång heller. Men om det är något jag lärt mig från mitt första barn innebär detta nödvändigtvis inte att det är katastrof. Det är lustigt med tiden. I mina värsta stunder, när brösten gör så ont att jag ser stjärnor och kroppen vrider sig, vill jag bara snabbspola fram sex månader. Andra tillfällen, när Juni håller i lillebror eller tar fram sin gula ryggsäck och på eget bevåg packar en body till honom, vill jag lagra minnet fotografiskt och trycka på repeat om och om igen. Och någonstans där befinner jag mig. Tiden går ju inte att tänja på det viset, man kan bara följa med och låta den ha sin gilla gång. Denna gången har jag tillförsikt att jag ändå kommer minnas denna kaotiska start med värme. Kanske att jag och Andreas till och med kan skratta åt allt? Vi får se.

Vi hörs när jag hämtat andan lite. Då ska vi prata om BB-väskan (tänk minimalism) och prylarna som faktiskt behövs för en liten bebis (ca 2% av den totala världsmarknaden för bebisattiraljer).

Kram