Höga ambitioner men låg motivation

Hej,

Den evighetslånga sommaren har gjort att vi knappt varit inomhus sedan i april. Vi äter frukost under hängbjörken, tillbringar dagen utomhus, äter middag under eken och går sedan in och lägger oss. Skönt på många sätt. En otippad fördel har varit att vi sluppit se allt som vi ska fixa i huset. Majoriteten av fönstren återstår och ytskikten i några rum är alldeles bedrövliga. Tapeten har släppt och det finns hål som inte är spacklade och som blottar elkablarna i väggen. Inte supertrevligt, med andra ord.  I biblioteket/arbetsrummet är väggarna fulla av missprydande hål efter att de förra ägarna skruvade ner och tog med sig väggfasta hyllor.

Vissa rum är i gott skick, men bara inte det minsta i vår smak. Det är liksom inte trivsamt.

I vardagsrummet har vi målat om med överbliven färg från vår förra lägenhet.

… Men vi har fortfarande inte målat listerna på väggarna. Inte heller dörren eller dörrkarmarna. En del arbete återstår alltså.

Vi är egentligen världens finaste kök. Det är förvisso ganska nytt, men platsbyggt och målat med linoljefärg.

Och vi har en vedspis!

Och ett skafferi som man kan gå in i. Med fönster och allt. Så vad är problemet? Allt är kritvitt. Jag får rysningar av att vara i ett rum där väggar, tak, dörrar och lister har samma nyans. Jag tycker bara att allt ser smutsigt ut. Är jag galen? Antagligen. Men tänk så fint om kökssnickerierna var i en svagt blå eller grön nyans. Eller kockumsgula…

Och matsalen lät vi restaurera i våras. Sedan skulle vi bara tapetsera om…

Inte gjort det heller.

Grejen är att vi har så många projekt att vi inte orkar börja. Jag har tappat motivationen. Jag känner mig också väldigt kluven till vad det är som är min drivkraft till att renovera. Är det renoveringsidealen eller är det jag? Mina ambitioner handlar till noll och intet om att jag vill modernisera huset. Snarare tvärtom, hehe. Jag vill bara att husets inre ska matcha det yttre, och kanske liite vill jag få ha det på mitt sätt (och Andreas på sitt, och ibland vill vi lika men inte alltid). Det jag inte vill är att leva i renoveringskaos i ytterligare ett år. Jag vet att det egentligen inte spelar någon roll (förutom de där elsladdarna kanske..) men ändå så gör det ju det.

Ja du hör, vi är fast i stiltje. Är det någon som upplevt samma? Att man har mycket ambitioner men lite ork och heller ingen jättelust att kasta en jättehög med pengar på problemet? Hur kom du eller ni vidare?

Stor kram

Sophia

 

5 Comment

  1. Vi köpte också ett renoveringsobjekt och gick in med friska tag och tänkte att detta ör ju en pice of Cake. Vi har bytt ut köket och jag dör lite varje dag innan vi gör badrummet men det är inte pga så fult och opraktiskt och konstigt men vi är också lite fast. Dels på att vi varit hemma ensamma tre dagar på 8 veckor men också för att det är beslut på beslut på beslut och pengar på pengar på pengar. Det är för stort. För skrämmande. För jobbigt med alla beslut. Tror just besluten om vad för golv, vad för tapet, ska vi måla taket? Etc är det som ställer till det mest för oss.

    1. Amen till det! Mina enda tröst i sammanhanget: det är åtminstone värre för de som ska bygga nytt. Tänk vilken mardröm med alla beslut. Jag försöker också att vila i tanken i att ALLA hus behöver tas om hand efter ett tag. Det finns egentligen inget som heter underhållsfritt boende (förutom hyresrätt, möjligen) utan om man vill undvika totalrenovering om sisådär 30 år får man ta tag i det nu. Kanske inte så mycket tröst, men ändå.

  2. pernilla Frylestam says: Svara

    Hej!
    Vad kul att jag hittat hit, vilken lite pärla till blogg. Bor själv på landet i ett gammalt hus (1900) som vi försöker återställa, bevara och förbättra. 4 ongar, varav två bonusbarn och en gemensam liten autist och och ett gäng med katter, spindlar och andra oklara insekter. Delar dina tankar kring konsumtion och miljö men jobbar med mig själv och familjen fortfarande. Just nu funderar jag på hur vi skulle kunna lösa livet med mindre bilåkande.

    Tack för att jag får komma hit och inspireras och känna igen mig.

    Ha en fin Söndag!

  3. Hög igennkänning. Ibland känns det överväldigande. Mitt råd är att ta ett rum först och avsluta det, till exempel det ni redan påbörjat (tapetsera matsalen och listerna i vardagsrummet). Det låter lagom för hösten.

  4. På sommaren renoverar vi som minst trots att man är ledig mest! Finns så mycket annat man vill göra på sommaren. Inspirationen o motivationen brukar komma på hösten.
    Mitt tips är att varva stora jobbiga projekt med små roliga som går fort, att alltid göra klart ett projekt innan man påbörjar nästa, att alltid ta låång paus från all renovering efter ett jobbigt projekt (efter dräneringen gjorde vi ingenting på ett halvår…) samt att ha en tålmodig o ihärdig man som orkar slutföra när jag o barnen flyr till mormor o morfar 🙂

Kommentera