En helg och dödshoppet

Godmorgon! Kjellsklings morgonjympa.

Lite morgongos får man stå ut med om man är gjord av 5 kilo päls. Hehe, nu var det inte Kjell jag skulle skriva om utan…

… Det lika fruktade som emotsedda Dödshoppet. (obs är egentligen rätt harmlöst).

I lördags var det äntligen dags! Jag har peppat inför detta cirka hela sommaren. Är ju så väldigt svag för att titta på när andra gör dumheter.

Vi åkte ut med båten för att se spektaklet från första parkett. Andra valde en helt annan typ av fordon. Var och en för sitt, antar jag.

Jag försökte fota och tog ungefär 400 bilder. Alla värdelösa märkte jag i efterhand. Men något såhär såg det ut. Jag blev superimponerad över att hopparna var så duktiga.

De största plasken rönte mest applåder. Vem som vann? Minns inte riktigt.

Våghalsigt är bara förnamnet.

Jag kan säga såhär. Ingen – varken levande eller död – kan förmå mig att hoppa från 12:an. Det kittlar i maggropen bara jag tänker på att dyka från femman, och det har jag ändå inte gjort på sisådär 17 år. Nervpirrande att få ta del av andras dödsföraktande dumheter i alla fall. Undrar om jag vore en person som storögt skulle glott på avrättningar i 1700-talets Sverige? Bara för spänningens skull?  Hoppas djupt och innerligt att så inte är fallet.

Det var min lördag. Kommer inte att tjata om Dödshoppet på minst 10 månader.

Kram

Sophia

Kommentera