Solrosen som inte ville dö

Hej!

Äntligen fredag. Jag är så otroligt helgsugen efter en intensiv arbetsvecka. I morgon ska vi ha Andreas mamma över på besök och dessutom titta på Dödshoppet, alltså tävlingen i magplask som går av stapeln på Saltisbadet. Både gruvar mig och känner peppen samtidigt – kommer antagligen att kittla mer i min mage än i hopparnas. Jag är riktig harig när det kommer till höga höjder.

Ser du solrosen som blommar? Den blåste omkull häromveckan och vi fiskade upp den från odlingslådan. Trots att vi inte hade några förhoppningar om att den skulle leva mer än någon dag ställde vi den i vatten. Och tji fick vi. Bladen må sloka och den är inte den mest prunkande solros jag sett, men blommar gör den med besked. Är oerhört förtjust i symboliken med solrosen som vägrar att dö, mot alla odds.

Annars blir det en mycket lugn helg. Vi har köpt ytterligare en leksak i en lokal köp-och säljgrupp på FB och nu börjar det bli hög tid för att rensa i leksakslådan. Jag tror att det var nästan ett år sedan vi gjorde en översyn sist. Skriver gärna mer om hur jag ser på barnleksaker i ett helt separat inlägg, för det är verkligen något som jag funderar mycket på. Hur många är lagom många? Vad ska mitt barn få leka med? Ska barn få välja helt fritt? Hur uppmuntrar man barn att inte välja stereotypa leksaker, behövs ens det? Är det viktigt med miljömärkta leksaker? Det finns många aspekter att klura kring.

Här är Junis nya dock. Ett gungande får i trä och äkta fårskinn. Kostade 300 kronor och blev omedelbar succé.

 

Stor kram

Sophia

2 Comment

  1. Rubriken låter som titeln på en bra bok!

    1. Hahaha. En ganska sorglig bok, känns det som? Inte en feelgod-roman i alla fall.

Comments are closed.