En loppad mormorstrosa

Första helgen i maj tillbringade jag två dagar i min forna hemstad Malmö. På söndagen strosade vi bland annat in på Nirvana Second hand.

En guldgruva av 50-och 60-talsmöbler och mycket mer! Längst upp på andra våningen hängde en illa åtgången, fläckig och dammig – men ack så oemotståndlig – Carl Larsson-lampa signerad Josef Frank. Vintage 60-tal, killgissar jag. Med lampskärm i silke. När jag fick den för 350 kronor billigare än utgångspris kunde inte längre stå emot.

Kruxet? Dess forna glansdagar var sedan länge förbi. Lampan krävde en storrengöring modell litet mirakel.

Fylld av förtröstan satte jag igång. Jag monterade av glödlampan och allt annat utom lampskärmen och lade den i ett ljummet vattenbad med fintvättmedel. Sedan tog jag fram galltvålen (den fasta tvålen) och masserade lampskärmen mjukt, bit för bit. Slutligen sköljde jag den mycket försiktigt tills alla tvålrester var borta.

Och sedan fick den hänga på tork över natten. 

Fick lite hjälp att byta elgrejer och kabeln (som var charmigt gulnad men tyvärr för fläckig för att behålla). Och tadaaa!

En mormorstrosa i taket, som min man kallan den. 

Så gott som ny! Visst finns en och annan skönhetsfläck kvar men inget som syns om man inte tittar noga. Jag har ju sjungit galltvålens lov innan, men tvålens förträfflighet överraskade till och med mig. Jag trodde i ärlighetens namn att jag gjort ett riktigt bottennapp, men jag är så himla glad över att jag slog till.

Vad tycks? Ganska stiligt för en loppad mormorstrosa va?

Kram Sophia